”Vi-och-dom” – Varning för hatretorik i politiken

TEXT: KERSTI WISTRAND

2016 har varit ett år med en global trend av aggressiva och högljudda politiska ledare som basunerat ut sitt budskap om ”vi” och ”dom” och därmed skapat politiska kampanjer som ger en mer avhumaniserad, delad och farligare värld. Detta är en retorik som inte använts sedan 30-talet. Oro, rädsla, skuldbeläggande och splittring följer i dess spår. Den 21 februari släppte Amnesty International sin årsrapport 2016 (1), där de dokumenterat allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i 159 länder:

– I minst 23 länder begicks krigsbrott

– Minst 36 länder tvingade olagligen tillbaka människor på flykt.

– I minst 22 länder dödades människor som fredligt stått upp för mänskliga rättigheter.

Demoniseringsretorik

I årsrapporten varnas för ”en politik som demoniserar, skapar rädsla och splittring”. Denna demoniseringsretorik har fått stor inverkan på politik och politiska åtgärder: regeringar ignorerar krigsbrott; pressar fram avtal som underminerar rätten att söka asyl; antar lagar som kränker yttrandefriheten; anstiftar till mord på människor som misstänks missbruka droger; rättfärdigar tortyr och massövervakning och utvidgar redan långtgående polisbefogenheter. Sexuella och reproduktiva rättigheter sätts också åt sidan.

President Donald Trump och hans hätska kampanjbudskap ”I will build a great, great wall” är bara ett exempel i raden. Se LÄNK
Han gjorde för några veckor sedan också verklighet av sin främlingsfientliga retorik och gav presidentorder för att förhindra personer från sju muslimska länder att komma in i USA. Därmed förhindrades också kvotflyktingar från Syrien att komma in i landet. Men även andra politiska ledare i världen nämns i årsrapporten. ”Vi-mot-dom”- retoriken sätter nu agendan på flera områden i både USA, Europa och andra delar av världen.

Ny trend med skrämselpropaganda

Salil Shetty, generalsekreterare inom Amnesty International, ger några fler exempel på den globala trenden av en mer aggressiv och söndrande politik, som just nu breder ut sig över världen:

”Splittrande skrämselpropaganda har blivit en farlig kraft i omvärlden: president Trump, den ungerske premiärministern Orban, Turkiets president Erdoğan och Filippinernas president Duterte – allt fler ledare kallar sig för anti-etablissemangspolitiker och torgför en agenda som förföljer, avhumaniserar och gör människor till syndabockar på grund av tillhörighet till en etnisk grupp eller en tro.”

Det ligger en mycket stor fara i den hatiska retoriken. Populistiska makthavare ger allt mer näring åt den skepsis mot mänskliga rättigheter som uppstått i och med de stora politiska förändringarna under 2016 och de stora problemen med flyktingströmmarna.

Dominoeffekt

Det föreligger en risk för ”dominoeffekt” när mäktiga stater backar från sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter. I årsrapporten nämns bl.a. hur Europa motiverat att stänga sina gränser genom att göra skillnad på flyktingar och européer. I Turkiet sänds syriska flyktingar tillbaka utan garanti för deras liv där.

Ett exempel på dominoeffekt är f.ö. det nyligen TV-sända Trumputtalandet (som inte står i Amnestyrapporten): ”Se bara vad som hände igår kväll i Sverige… i Sverige?”, där många svenskar höjde på ögonbrynen då uppenbarligen inget speciellt hänt utöver det vanliga. Det hela gick tillbaka till den ultrakonservativa TV-kanalen FOX, som vinklat och gjort ett inslag om det ”misslyckade flyktingmottagandet” i Sverige och dess konsekvenser. Sverigedemokraterna har sedan anslutit sig till den amerikanska Trump-populismen genom att stödja och bejaka Trumps uttalande i The Wall Street Journal.

Båtflyktingar
Som resultat av dessa politikers uttalanden och den dominoeffekt den ger, försvagas omvärldens gensvar på grymheter i omvärlden. Flyktingar och migranter görs ofta till syndabockar av regeringar. Rätten att söka asyl och grundläggande principer som ansvarstagande för brott står på spel när världens ledare saknar politisk vilja att utöva påtryckningar som kränker mänskliga rättigheter. I en del länder som Kina, Egypten, Etiopien, Indien, Iran, Thailand och Turkiet har man även slagit till och fängslat människorättsförsvarare.

Enligt Amnestys årsrapport har 36 länder brutit mot internationell rätt genom att olagligen skicka tillbaka människor på flykt till länder där de riskerar att bli utsatta för allvarliga människorättskränkningar. Mexico och USA deporterar människor som flyr den skenande våldsutvecklingen i Centralamerika, EU har slutit en enligt Amnesty olaglig uppgörelse med Turkiet för att återsända flyktingarna dit även om det är förenat med stora risker. I Australien stängs flyktingar från Sydostasien in på öarna Nauru och Manus.

Amnestys årsrapport tar upp situationen i många länder, så även i Sverige, som bl.a. kritiseras för den tillfälliga s.k. begränsningslagen som innebär att asylsökande som beviljas skydd endast erhåller tillfälliga uppehållstillstånd och där möjligheterna till familjeåterförening starkt begränsas. Försäljningen av radarsystem till Förenade Arabemiraten, som kan ha använts för att möjliggöra brott mot internationell humanitär rätt i Jemen, kritiseras också. Samtidigt påvisas förslaget från 2014 års sexualbrottskommitté om att införa en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning som något positivt.

Jag vill avsluta med några ord från Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnesty Sverige:

– Retorik som ställer olika grupper mot varandra är oerhört farlig. Det eroderar det system om alla människors lika värde som byggts upp sedan andra världskriget. Vi är väldigt rädda för den utveckling som kan följa i Sverige. (2)

Ja, hur ser det ut i Sverige med politikernas retorik? Några exempel kommer jag att ge i följande artikel ”Folkets oro” – när orden förvanskas i politiken II.

Kersti Wistrand

Referenser:

1. Amnesty LÄNK 1: LÄNK 2 och LÄNK 3
2. Sveriges Radio LÄNK