Vad ligger bakom Östersjöns snabbt ökande bottendöd?

Den kinesiska mellanskarven är en mycket skicklig fångare av fisk och används i Kina för just denna egenskap. Dess högoktaniga träck kom under 1800-talet att importeras till Europa och användes inom jordbruket som gödningsmedel. Även fågeln sägs ha importerats av holländare under 1600-talet och den kan möjligen ha fått spridning i Europa men försvann och dök sedan upp under 1800-talet i mellaneuropa.

EU:s fridlysning av fågeln har inneburit att den vuxit explosionsartat och nu även finns i Norden och med stor utbredning i Östersjön där den successivt etablerat sig ända upp i Bottenviken. Vår ursprungsskarv har trängts undan och återfinns numer bara häckande i Nordnorge. EU rödlistade alltså sannolikt helt fel fågel.

Mellanskarvens beteende innebär att den skövlar Östersjöns fiskeområden. Man kan under våren se hur den i stora flockar driver in fisken i lekvikar och rensar bestånden. Dess närvaro i Norden betraktas nu som katastrof, därav begreppet invasiv.
En invasiv art introduceras utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, utökar sig av egen kraft, sätter ekosystemet ur balans vilket orsakar negativa effekter för miljön och hälsorisker för omgivande liv med åtföljande ekonomisk skada för yrkesfiskare och samhällen.

Fram till 1995 bedrevs en jakt som hindrade fågelns utbredning. Och man höll den enda bosättningen i Kalmar sund begränsad och tillät inte att fågeln spred sig i Östersjön. Då Sverige gick med i EU 1995 tvingades vi att acceptera att EU fridlyst den kinesiska mellanskarven. Dess population i Östersjön ökade dramatiskt, från 2000 till en halv miljon eller mer. Yrkesfiskares fångster har under perioden 1999-2016 mer än halverats (statistik)

Under 1800-talet ansågs skarvens träck vara bland det bästa naturgödsel som gick att få och det importerades till svenskt lantbruk under begreppet Guano. Det är högoktanigt och kan i anpassade mängder bidra till goda skördar. Där det sprids i för stora mängder tar det död på växtlighet. I känsliga miljöer som Östersjön får stora mängder av detta slags träck allvarliga konsekvenser även under ytan.

Möjligen är det effekterna av det som kan avläsas i en eskalerande bottendöd sedan 1999. Matematiken tycks uppenbar.
45 000 ton skarvträck (kväve, fosfor, nitrat) hamnar årligen på Östersjöns bottnar. WWF påstår att mängden kväve och fosfor som dumpas i Östersjön är närmare 100 000 ton per år och att det är en fördubbling de senaste 100 åren. Men då har man inte tagit med skarvens träck som kommit till de senaste 20 åren. Mellanskarven fick fritt fram att sprida sig 1995. Bottnarna har kraftigt försämrats sedan 1999! – Do the math.

”Östersjöns bottendöd är värst i världen”! (Sydsvenskan, 2008)

”Nästan en sjättedel av Östersjöns botten är död. Det motsvarar mer än hela Danmarks yta”! (DN, 2014)

”Alarmerande” mycket bottendöd i Östersjön. Bottnarna har kraftigt försämrats sedan 1999! (Havsmiljöinstitutet, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, rapport 2016)

– Någonting har hänt med hela systemet efter millennieskiftet. Tidigare var det kanske fem procent av Östersjöns bottnar som var döda, men nu är vi alltså uppe i 15 procent som är helt döda, där det bara förekommer bakterier, säger Lars Andersson, oceanograf på SMHI, till Ekot.

Biologen Christer Olburs har presenterat forskning och en rad artiklar som beskrivit konsekvenserna av denna fågels utbredning och varnat för just hur miljön i Östersjön och Norden påverkas. EU:s skydd av den kinesiska skarven – katastrof för fiskfaunan, ett fiasko för fågelskyddet och en miljöpolitisk skandal.

Staten tillsatte en ”utredare”, ornitologen Henri Engström, som kom med påståenden som inte håller för granskning (”Skarven lämnar ingen oberörd”, Maringuiden 2008). Kritikerna frågar sig hur ”en expert” som lierat sig med de ornitologer som försvarar mellanskarven ska kunna komma med trovärdiga analyser. Engström har, av strategiska skäl (?), blandat ihop arten kinesisk mellanskarv med Storskarv och orsakat förvillelsen att det är samma som den atlantiska storskarven, en fågel som numer inte ens häckar i Östersjön. Engström hävdar till och med att skyddsjakt och rivning av boplatser inte har någon effekt på mellanskarvens spridning. Metoden att pricka ägg tvingade jägare upp i träden för att göra små hål i enstaka ägg. Då påstods skarven bli kvar för att ruva de andra äggen. Trots detta fortsatte skarvens population att öka.

Engström bagatelliserar yrkesfiskarnas iakttagelser då de sett hur mellanskarven utplånat hela fiskebestånd. Statistiken talar dock sitt tydliga språk. Om Engström avsiktligt förvillar är osäkert men det får förödande konsekvenser för Östersjön då de insatser som borde göras hålls tillbaka med hänvisning till Engströms påståenden.

Tillvägagångssättet liknar hur tobaksindustrin har agerat med hjälp av ”forskare” för att påstå att tobaksrökning inte orsakar sjukdomar.

Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) har även lyckats övertyga WWF, kommunpolitiker och tjänstemän att underställa sig denna förvanskade verklighet.

Försvarare av mellanskarven hävdar att denna fågel endast äter vitfisk och kring 400 gr om dagen. Trots mängder av bevis för motsatsen och att den vuxna fågeln kan konsumerar det dubbla. Gäddan på bilden är nog närmare 800 gr. Först rensar de fiskebestånd på gädda och abborre och sedan går de på det som finns kvar innan delar av populationen drar vidare och skapar nya boplatser. Här fortsätter då försvararna av fågeln att förvanska verkligheten genom att påstå att de minskat när det i själva verket är så att den spridit sig vidare.

Skarvens högoktaniga träck åstadkommer allvarliga störningar på våra fyrar.

Denna rapport har sökt en lösning till, det av Sjöfartsverket, identifierade problemet med skarvfåglar på Sveriges fyrar. Skarvens träck har en mycket frän doft som skapar obehag hos Sjöfartsverkets personal som utför underhållsarbeten på fyrarna. Fågelträcken luktar inte bara illa utan bidrar också till ett utökat behov av rengöring samt målningsarbeten… Det konstaterades bland annat att skarven nu är en ytterst talrik invånare i våra skärgårdar efter att ha genomgått en stark populationsökning under de senaste decennierna.

Med vetskapen om hur mellanskarvens träck påverkar natur ovan ytan borde man väl ha fantasi nog att förstå vad denna övergödning orsakar under ytan. 10-25 ton dagligt högoktanigt träck utgör sannolikt den enskilt största faran för övergödningen av Östersjön.

Börje Peratt