12 Sinnen, 2:a utökade upplagan, kom nytryckt för bara någon månad sedan. Jag har inte haft en chans att releasa den då arbetet med dokumentären ”Läkaren som vägrade ge upp”, om Erik och Gunnel Enby, tagit all tid.
Nu är denna film tillräckligt klar och satt i rörelse så jag hinner ägna mig åt mitt. Jovisst var filmen om Enby ett viktigt projekt och helt nödvändigt att genomföra men det ändrade också helt mina planer. Så nu åter till forskning och författarskapet. Jag läser inledningen i Tolv Sinnen för att återföra mig själv till hur den kom till:
En natt diskuterade jag i drömmen sju nya sinnen med mig själv. ”Skriv bara ned förslaget så kommer allt att klarna!” Jag svarade i drömmen: ”Ja, ja, så lätt är det inte. Folk har svårt att acceptera ett sjätte sinne och här blir det nu ännu fler!” Jag vaknade, gick upp och skrev hastigt ned dessa sju sinnen. Med de etablerade fem, blev det nu totalt 12 sinnen.
Även om det var provokativt så anade jag intuitivt att detta skulle kunna besvara ett antal omöjliga frågor som jag burit på länge. Nu var jag något på spåren.
Så inleds första upplagan. Frågeställningen utgick från märkliga upplevelser som omgärdade en svår bilolycka 1987 vilken fick mig att börja forska på ”Medvetandets uppkomst”. I första upplagan kom jag egentligen aldrig in på att förklara möjligheten av mina extraordinära upplevelser (transpersonella, paranormala, översinnliga etc) utom att jag hade insett att det måste finnas oberoende sinnen och ett oberoende medvetande. Dessa oberoende sinnen kunde uppfatta omgivningen även om kroppen och hjärnan var helt utslagen. Men hur kunde detta tillstånd av ett oberoende medvetande förklaras?
I andra delen ger jag mig in på förklaringsmodeller som utmynnar i en ”egen” teori om sju (7) dimensioner, där den första är ”Nolldimensionen”. Man kan ju tycka att Nolldimensionen beskriver ingenting. I själva verket så ger den ett oändligt antal möjligheter åt alla håll. Vill man ägna sig åt matematik så är det oändligt antal plus-tal och oändligt antal minus-tal.
Tolv Sinnen 2:a upplagan har också genomgått en rejäl utveckling av det gamla innehållet dock har jag upptäckt ett gammalt korrfel som hänger kvar vilket är riktigt pinsamt. Då jag samtidigt skrev om Robert Cloninger råkade en felstavning av Roger Sperry, ”Rober”, bli Robert. Jag märkte inte detta och den felstavningen har gått alla korrläsare spårlöst förbi. Jag ber tusen gånger om ursäkt för det. Naturligtvis korrigerat inför nästa upplaga. Han heter Roger Sperry och inget annat.
Jag vågar påstå att Tolv Sinnen med den utökade delen ”En idé om medvetandets dimensioner” tar itu med frågeställningen ”om medvetandets uppkomst” på ett sätt som kan förklara just transpersonella upplevelser och det oberoende medvetandet.
Ur Tolv Sinnen läser jag:
Teorin om oberoende sinnen och ett oberoende medvetande förutsätter en upplösning av tidsfaktorns betydelse. Det innebär en anomali eftersom teorin strider mot en annan teori i detta fall Einsteins. Teorin om ett oberoende medvetande lämnar fysikalisk teoribildning om rumtiden.
”Det är inte bara tillåtet att tvivla på den absoluta giltigheten av uppfattningen om rumtiden. Det är med tanke på tillgängliga fakta, inte ens nödvändigt att göra det.” (CG Jung)
Men vi ska se att Einstein senare kommer att få mothugg även av fysiker
Einstein diskuterade en gång med Bohr om hur universum skapats och svårigheten att förklara dess upphov: ”Gud spelar inte tärning med universum” var Einsteins frustrerade slutsats varpå Bohr replikerade ”Det är inte din sak att säga åt Gud vad han ska göra”. (12 Sinnen)
Så här utvecklas teorin om ett Oberoende medvetande:
En nära döden-upplevelse NDU klargjorde för mig att det finns ett tillstånd där tidsbegreppet upphör, således inget då – nu eller framtid. Allt är åtkomligt nu. Med denna insikt trodde jag i 30 år att jag frångick allt som vetenskapen påstod som sant och kände mig utelämnad. Så helt nyligen förstod jag att Einstein beskrev tiden på motsvarande sätt.
Överraskande för de flesta både icke-forskare och även vetenskapsmän, konstaterade Albert Einstein att det förflutna, nuet och framtiden allt existerar samtidigt. – I den fyrdimensionella strukturen [rumtiden] finns inte längre några sektorer [tidsuppdelningar] som objektivt representerar ”nu”. Begreppen ”har hänt” och ”kommer att hända” kan inte helt överges, men är ändå komplicerade. Det verkar därför mer naturligt att tänka på den fysiska verkligheten som en fyrdimensionell tillvaro, i stället för, som hittills, utvecklingen av en tredimensionell existens. (Einstein 1952)Einsteins tro på en odelad hel verklighet var så uppenbar för honom att han förkastade tidsseparationen i det vi upplever som ögonblicket ”nu”. Han ansåg att det inte finns någon verklig uppdelning mellan det förflutna och framtiden, det är snarare en enda tillvaro. En vittnesbörd om denna uppfattning kom när hans vän Besso dog. Einstein skrev ett brev till Bessos familj och uttryckte att även om Besso hade föregått honom i döden saknade det betydelse. ”För vi fysiker tror att separationen mellan dåtid, nutid och framtid bara är en illusion, men en övertygande sådan.”
Börje Peratt
