När nu Alliansen är på väg att driva genom ett lagförslag om religiösa högtider i skolan, som debatterats länge med många mothugg, kan det vara skäl att ge en bakgrund.
TEXT: Börje Peratt
Svenska kyrkan var statskyrka i Sverige 1536–2000 och är med 6,4 miljoner medlemmar det största trossamfundet i Sverige. I riksdagsbeslut om en separation från den svenska staten år 2000, lagstadgas att kyrkan ska vara en rikstäckande evangeliskt-luthersk folkkyrka.
Även långt innan denna separation fanns en liten men högljudd skara ateister som krävde åtskillnad mellan stat och kyrka och ansåg att vi skulle ha en sekulär skola utan religiösa så kallade konfessionella inslag. Det innebär frihet från främst abrahamistiska religioner (Judendom, Kristendom, Islam) vars genomförande av trosbekännelse omfattar ett gemensamt reciterande av böner och underkastelse av såväl Gud, den heliga skriftens ord, profetens upphöjdhet som rabbins, prästens, imamens auktoritet.
Med en mångfald av trosinriktningar gav kravet på särskiljandet från staten upphov till en hätsk debatt och en majoritet av riksdagen drev genom särskiljandet i en lagstiftning år 2000.
Det svenska samhällets kultur och värderingar baseras historiskt på en tät samverkan med kristen tro och etik. På gott och ont.
Frågan är nu om skolan ska föra traditionen vidare och om dess högtider ska uppmärksammas inom ramen för skolans värld. En annan fråga är om den traditionellt kristna skolavslutningen har en plats i skolan givet att så många andra riktningar idag finns representerade hos elever, eller kanske snarare hos deras föräldrar.
Den 2 februari 2015 diskuterades lagförslaget i SVT Aktuellt och inbjudna var Christer Nylander (FP) som försvarade lagförslaget och Christer Sturmark som presenterades som ordförande för Humanisterna. Det är ett förbund som kapat humanismen som står på antihumanistisk värdegrund och egentligen borde heta Ateisterna. Att Sturmark titt som tätt uppträder i SVT beror på att man har starka krafter bakom sig också med en annan förvillande organisation ”Vetenskap och Folkbildning” som egentligen bör heta ”Förvillande och Förföljelse”.
Dessa båda systerföreningar har en internationell organisation CSI som bedriver direkt underminerande verksamhet.
Man har också en Wikipediaguerilla som bevakar utvalda Wikipedia-artiklar och som saboterar artiklar om personer som man betraktar som fienden och ämnen som man vill lyfta fram eller undanröja. De vill kalla sig skeptiker men är av sina egna avhoppare betraktade som pseudoskeptiker.
Nåväl tillbaka till debatten i Aktuellt där Nylanders vaga motivation för förslaget bemöttes av Sturmark som framförallt kunde klargöra att förslaget inte behövs. Skolan kan fortfarande sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer” på skolavslutningen. Men starkast argument var nog att skolans högtidlighållande bör var inkluderande och inte exkluderande.
För en gång skull håller jag med Sturmark. En möjlig lösning vore att ha representanter från samtliga närvarande elevers trosföreställning. Problemet är att kristna har många olika inriktningar liksom islam så vilken präst och vilken imam kan accepteras av alla? Också här finns en rimlighet i Sturmarks förslag om en sekulär förrättning ledd av rektor eller annan neutral representant för skolan.
Alldeles oavsett hur det skulle gå till bör riktlinjen vara försoning, kärleksbudskapet och framtidsoptimism. Om uttalade ateister eller religiösa företrädare deltar är detta det enda som de bör förmedla. En gränsöverskridande kommission skulle således kunna reda ut och ta fram sådant innehåll som kunde bli skolans redskap. Här finns redan litteratur som kan visa vägen. Idag mer än någonsin behövs tolerans och respekt för mångfald. Skolan kan visa vägen.
Börje Peratt
