Dag Hammarskjöld som mystiker

Idag – den 18 september – är det femtiotre år sedan Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare, omkom i en flygplansnedskjutning under en fredsresa i Afrika. Målet för nedskjutningen var att röja Hammarskjöld ur vägen. [1]

En betraktelse av Kersti Wistrand som i denna artikel visar på Dag Hammarskjölds sida som mystiker.

Med på planet fanns från början även Sture Linnér, Hammarskjölds närmaste man. Innan planet startade sa Hammarskjöld att det vore ett misstag om de båda reste tillsammans, varvid Linnér steg ur planet.[2] Det märkliga var att Hammarskjöld tycks ha förutsett sin egen död. I sin lägenhet hade han lämnat ett avskedsbrev samt manuskriptet ”Vägmärken” till eftervärlden.

”Den längsta resan är resan inåt.”

”När gudar spelar/ söker de en sträng/ som ej rörts av människor.”

”Godhet är något så enkelt: att alltid finnas för andra, att aldrig söka sig själv.”

”Att aldrig låta framgången dölja sin tomhet, insatsen sin intighet, arbetslivet sin ödslighet, och så att bevara sporren att nå vidare – den smärta i själen som driver oss själva. Se dig inte om. Och dröm ej om framtiden: den skall ej återskänka dig det förgångna eller tillfredsställa andra lyckodrömmar. Din plikt och din belöning – ditt öde – är HÄR och NU.”

”Trött och ensam. Trött så sinnet värker. […] Gråt, om du kan, gråt men klaga inte. Vägen  valde dig – och du skall tacka.”

”Vägen, du skall följa den. Lyckan, du skall glömma den. Kalken, du skall tömma den.   Smärtan, du ska dölja den. Svaret, du skall lära det. Slutet, du skall bära det.”

Nedskjutningen

Den 18 september 1961 upprördes en hel värld över en flygplanskrasch utanför Ndola i Nordrhodesia (nuvarande Zambia). I DC6:an befann sig vår svenske Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare och delar av hans stab. Samtliga omkom. Det har visat sig vara frågan om ett attentat.

I våras presenterade den brittiska tidningen The Guardian nya fakta där vittnen på plats observerat ett annat plan med en belgisk legosoldat som öppnade eld mot den DC6:a som Hammarskjöld och hans stab, femton personer från FN, färdades i. Det märkliga var att Dag Hammarskjöld förutsett sin egen död och skrivit ett brev till sin vän, kabinettssekreteraren Leif Belfrage: Brevet hittades tillsammans med ett manuskript med titeln ”Vägmärken” i Hammarskjölds lägenhet kort efter hans död:

”Käre Leif,
Kanske du minns att jag en gång berättade för dig att jag trots allt förde en sorts dagbok som jag ville att du en gång skulle ta hand om. Här är den.
Den påbörjades utan tanke på att någon skulle få se den. Med mina senare öden, med allt som skrivits och sagts om mig har läget förändrats. Anteckningarna ger den enda riktiga ’profile’ som kan tecknas. Och därför har jag under senare år räknat med publicitet, ehuru jag fortsatt skriva för mig själv och icke för publik.
Om du finner dem förtjänta att tryckas har du rätt att göra så – som en sorts ’vitbok’ rörande mina förhandlingar med mig själv – och Gud.
Dag” (Hammarskjöld, Vägmärken 1963, s. 5).

Dag Hammarskjölds liv

Barn- och ungdomstiden

Dag Hammarskjöld (1905-1961) växte upp i Uppsala slott, när fadern ecklesiastikminister Hjalmar Hammarskjöld blev landshövding i  Uppsala län. Några år senare blev fadern statsminister under första världskriget. Dag Hammarskjöld hade stora krav på sig från fadern, vilket säkert bidrog till  hans starka pliktkänsla. Samtidigt hade han en stark kärleksfull relation till sin mor Agnes, vars far var halvbror till författaren Carl Jonas Love Almqvist.

Den unge Dag Hammarskjöld var mycket begåvad och hade djupa intressen för klassisk musik, fransk impressionistisk konst och kristen teologi. Han intresserade sig speciellt för de medeltida mystikerna, men studerade även skrifter av bl.a. William James, Carl Gustaf Jung och Martin Buber. Han bedrev universitetsstudier i litteraturhistoria och poetik, filosofi, franska, juridik och samhällsvetenskapliga ämnen samt doktorerade i nationalekonomi. Hammarskjöld hade svårt att intellektuellt infoga sig i ett enda fack eller system utan kunde se allt från flera perspektiv. Därför var han gränsöverskridande och hade goda diplomatiska förutsättningar.  Av samma anledning deltog han inte i kristna gudstjänster och var inte intresserad av kyrkans gudsbild.

På grund av sin stora begåvning och snabba karriär fick Hammarskjöld hela tiden kämpa mot frestelsen att ställa sitt eget ego i centrum. Han strävade efter att som mystikerna tömma sitt sinne och under meditation nå kontakt med det gudomliga mötet inom sig, att i ödmjukhet låta sig fyllas med detta ljus och villkorslösa kärlek -bli ett med det (unio mystica)- lyssna inåt och bli det gudomligas redskap i världen. Ett huvudtema i Vägmärken är just förmågan att kunna gå bortom sitt ego och vara en mottagare. En bild för detta är den tomma skålen, bägaren, kärlet, där den tjänande mottar i ödmjukhet, lyssnar, ser och förstår – och tackar:

”Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom …”

”Icke jag utan Gud i mig./ Jag är kärlet. Gud är drycken… / Bägarens stolthet är drycken, dess ödmjukhet tjänandets.”

Kristus blev som en medbroder och följeslagare i hans liv. Tidigt läste han de kristna mystikernas skrifter och bar ofta med sig 1200-talsteologen Thomas av Aquinos andaktsbok ”Kristi efterföljare”. Denna bok fick han i samband med sin konfirmation och den återfanns även vid hans sida i det störtade planet.

Tiden mellan 20 och 25 års ålder beskrivs i Vägmärken bl.a. sålunda:

”Skönheten var en ton för vilken själens spända strängar skälvde till när den flög förbi. Det var blodets skimmer under en hud som genomlystes av sol. Skönheten var vinden som svalkade vandraren, icke den kvalmiga värmen i mörka schakt där tiggare sökte dess rikedom.”

”Leende, öppen, omutlig –
kroppen behärskad och fri,
En man som blev vad han kunde
och var vad han var –
ständigt färdig att samla allt
i ett enkelt offer.”

”Så var det
Vidare drives jag
in i ett okänt land.
Marken blir hårdare,
luften mer eggande kall.
Rörda av vinden
från mitt okända mål
skälva strängarna
i väntan.

Alltjämt frågande
skall jag vara framme,
där livet klingar ut –
en klar enkel ton
i tystnaden.”

”Vad du måste våga – att vara dig själv, Vad du kunde vinna – att livets storhet speglades i dig efter måttet av din renhet.”

Åren 1941 – 1952

Dag Hammarskjöld anställdes i Riksbanken och blev sekreterare i Finansdepartementet. Några citat från Vägmärken under denna period, som sammanföll med andra världskriget:

”Olyckans armé” – varför ska det alltid vara ”de andra”?

” Vår innersta skapande vilja anar sin motsvarighet i andra, upplever sin egen universalitet – och öppnar så vägen in till kunskapen om den kraft av vilken den själv är en gnista i oss.”

1946 blev Hammarskjöld sakkunnig vid utrikesdepartementet i finansiella frågor. Han ingick i den socialdemokratiska regeringen utan att vara med i partiet och spelade en stor roll i utformandet av den socialdemokratiska fördelningspolitiken.

I Vägmärken finner jag följande citat under rubriken 1945 -49:

”Mot nya stränder
I varje ögonblick väljer du ditt själv. Men väljer du – dig själv? Kroppen och själen har tusen möjligheter av vilka du kan bygga många jag. Men endast ett av dessa ger kongruens mellan väljaren och det valda. Endast ett – som du finner först när du väljer bort alla de chanser till något annat som du nyfiket fingrar efter, lockad av undran och lystnad, för grund och flyktig att bevara förankringen i upplevelsen av livets höga mysterium och medvetandet om det anförtrodda pund som är ’jag’.”

1950 tycks Hammarskjöld gå igenom ”själens mörka natt” som förr eller senare visar sig i mystikerns liv, innan ljuset bryter fram:

– Snart stundar natten –

”- och då, vad är all lycka här emot det löftet, där jag är, där skolen I ock vara.”

– ”I en virvlande förintelsens eld,
i den restlösa utplåningens
isiga offerhandling
välkomnar du döden.
Men när den långsamt växer inom dig,
dag för dag våndas du,
våndas under den tysta dom som går fram över ditt liv,
medan bladen falla i the fool´s paradise.

Väljarens lycka i kongruensen med det valda,
järnfilspånets lugn i magnetfältets kraftlinje –
tryggheten i det på allt innehåll blottade medvetandets
vilande harmoni –
denna lycka är här och nu,
i det eviga kosmiska ögonblicket,
En lycka i dig – men ej din.

Ensamhetens ångest bär vinddrag från dödsångestens stormcentrum:
blott det är, som är en annans,
ty endast vad du gett – om så bara genom att ta emot –
lyfts ut ur det intet som en gång skall ha varit ditt liv.”

Hammarskjölds ansvar ökade.
1951 blev han kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet och senare konsultativt statsråd.

Intresset för skönlitteratur och poesi var stort och han citerade ofta favoritpoeter vid offentliga anföranden. 1953 valdes han in i Svenska Akademien.

Tiden som generalsekreterare i FN

D.H:s installationstal i FN 1953 Youtube 

Dag Hammarskjöld hade tidigt en rad internationella och diplomatiska uppdrag. 7 april 1953 valdes han till posten som FN:s generalsekreterare med 57 röster av 60. Han omvaldes 1957. Vid installationen välkomnades han av företrädaren med orden: ”Dag Hammarskjöld, ni övertar nu världens mest omöjliga jobb”. Han blev tidigt förknippad med ”den tysta demokratins diplomati”.

I april 1957 lät Hammarskjöld i FN-byggnaden i New York inviga ett meditationsrum, ägnat åt arbete i fredens tjänst.

”FN-huset bör ha ett rum ägnat åt tystnad i yttre mening och stillhet i inre mening.”

Hans tankar var emellertid djupare. Det yttre meditationsrummet skulle vara vägen in till varje enskild människas inre rum, ”ett centrum omgivet av stillhet och tystnad”.

Under senare delen av 50-talet under det kalla krigets tid uppstod den s.k. Kongokrisen, där Västmakterna och Sovjet stödde var sin del av landet. Då Kongos ledare Lumumba mördades i januari 1961, krävde Nikita Chrusjtjov att posten som generalsekreterare i FN skulle bytas ut mot en trojka, eftersom han menade att Hammarskjöld missbrukat ”rättvisans principer”. Hammarskjöld upplevde sig nu ha många dolda fiender. Han hade rätt. Natten till den 18 september sköts hans plan ned över nuvarande Zambia och han omkom tillsammans med fjorton andra FN-män, varav hälften var svenskar. Han fick en TV-sänd statsbegravning i Uppsala.

1961 erhöll Dag Hammarskjöld Nobels fredspris postumt och 1963 utgavs Vägmärken. Så här lyder ett av de sista poemen som Hammarskjöld skrev 6 augusti, innan han omkom i september. Det för onekligen tankarna till transcendenta nära döden-upplevelser, där ett vackert, välkomnande naturscenario möter på andra sidan :

”Ängens väldiga gröna våg,
över åsens välvning krönt av vitt skum.
Tusen prästkragar rodnande
när midsommarsolen sjunker röd i värmediset
mot Poughkeepsie.

Sju veckor gått och sju slags blomster mejats.
Nu gör sig majsen bred i svällande fruktsamhet.
Var det här, här paradiset hägrade
ett ögonblicket under midsommarnatten?”

Den sista dikten i Vägmärken är skriven den 24 augusti 1961, mindre än en månad innan hans död och börjar:

”Är det nytt land, i en annan verklighet än dagens?
Eller har jag levt där, före dagen?”

Hammarskjöld levde ensam utan någon livspartner. Genom hela hans liv löpte en stark andlig förankring, där han ständigt sökte Guds röst och ledning inom sig. Han valde tidigt mystikerns liv att lyssna inåt, att vara ett redskap och tjäna mänskligheten. Under  ensamma vandringar i den svenska vackra fjällnaturen runt Abisko, där han under meditation samtalade med Gud, fyllde han på med nya krafter i sitt ansvarsfyllda liv:

”Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen uppåt fjället.”

”Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.”

Här som alltid lät Hammarskjöld resan gå från huvudet till hjärtat och sedan till handling.

Under flera år var han vice ordförande i Svenska Turistföreningen.
2004 invigdes Dag Hammarskjöldsleden, en nio mil lång pilgrimsled i hans fotspår, mellan Abisko och Nikkaluokta i Lappland. Utmed leden finns sju utvalda meditationsplatser med var sitt ”vägmärke”: en sten med inhugget citat ur Hammarskjölds bok, ett visdomsord att begrunda och bära med sig.

Kersti Wistrand

Referenser

1. Nya uppgifter om att Hammarskjöld blev mördad, SR Länk
2. 17 september, Dag Hammarskjölds flygplan blir nedskjutet. Försvarsmuseum Länk
3. Dag Hammarskjöld (1963), Vägmärken, Bonniers förlag, Stockholm. Länk
4. Fakta om Dag Hammarskjölds liv: svenska Wikipedia. Länk
5. K.G. Hammar 24 sept 1913, Föredrag om Dag Hammarskjöld. Nobelmuséet, Stockholm.
6. För vidare läsning rekommenderas: K.G. Hammar, Vägen valde dig Länk
7. Vandringsled Länk