Långfredagsmorgon!

Pia rekommenderar oss idag Påsk av Martinus. Så här står det om boken:
”För ungefär tvåtusen år sedan mottog vår kultur en human impuls genom Jesus från Nasaret. Han kom att visa det gudomliga, kosmiska medvetandet i dess mest långtgående praktiska uttrycksform. I Påsk beskriver Martinus händelserna kring Jesu korsfästelse, så att dennes kärleksmedvetande framstår tydligt, mitt i kulminationen av mörker och lidande. /Admin2

TEXT: Pia Hellertz

Jag minns en tid när detta verkligen var den längsta och tråkigaste dagen i mitt liv. Jag var barn.
I Hammerdal i Jämtland. Man fick inte gå ut och leka, man fick knappt leka inne. När TV-n kom i mitten av tonåren fick de inte sända nåt roligt. När jag var i övre tonåren och var förlovad i Hedviksfors Bruk i Hälsingland började idrottsföreningen kunna göra “slutna” föreningsdanser på långfredagskvällen. Vilket fantastiskt genombrott!

Sen dess är allt annorlunda. Till och med många affärer är öppna!

Jag brukar ofta läsa Martinus lilla bok “Påsk” på påsken.
Det är en häftig berättelse! Och den påminner mig vad påsken står för, men där finns också andra glimtar som är fascinerande. Jag minns särskilt för ett antal år sedan när jag en gång “upptäckte” stycket:

”Här bör påpekas, att det för många årtusenden sedan existerat ett samfund av väsen med en viss grad av invigning, alltså en viss form av ’den helige Andes’ uppenbarelse. Men detta samfund räknade alltför få individer, var alltför svagt för att i längden kunna mäta sig med det omgivande och dominerande barbariet, som ju vid den tidpunkten i själva verket var jordens fundamentala och kulminerande tankeklimat. Detta samfund stannade därför i utveckling men lämnade efter sig ofrånkomliga monumentala bevis för sin existens i form av pyramider, sfinxer, tempel, konstföremål o.s.v. som naturligtvis så småningom av tidens tand förvandlades till ruiner men som trots detta sitt tillstånd ännu i denna dag för den vanliga jordiska människan är av imponerande mäktighet och för den utvecklade ockulta individen strålar med den helige Andes omisskännliga klarhet.” (Påsk, sid. 12-13)

Detta stycke inspirerade mig till att börja fundera över hur människan egentligen blev människa och det inspirerade mig till läsning av Zecharia Sitchins böcker med mera.

Ha en skön påsk!
Pia

Referenser

Martinus (1996) Påsk, Världsbild förlag