Vi tar ett språng från den naturvetenskapliga världsbilden som regerat sedan upplysningstiden, den att själva grunden är materia, ett mekaniskt urverk enligt orsak-verkanprincipen, allt uppdelat i enskildheter. Språnget leder till en helhetssyn, kommet ur den nya fysiken med sin utgångspunkt i Einsteins teorier om energi, att allt är rörelse och obestämbart, samt att allt är sammanvävt, ”entangled”.
Denna nya framväxande holistiska verklighetsuppfattning förändrar vår förståelse av världen och sker genom vår inre utveckling, en medvetandehöjning, det som kvantfysikern David Bohm anvisar oss: bli antenner för mer subtil energi.
Varje del av vår verklighet och varje del av vårt medvetande står i relation till allting annat, att hela Universum är ett medvetet Universum, kanske allt är ett enda stort medvetande, ett medvetet, kosmiskt Universum, där vårt eget medvetande är delaktigt.
Allt börjar i tanken, tankar formar vår tro och vår tro formar vår verklighet. Tankar har stark energi och når likaså utanför hjärnan. Vårt medvetande, anses enligt senaste forskning, ligga som ett gravitationsfält runtom oss, att hjärnan är en slags omkopplingsstation och därmed kan vi komma i kontakt med det kosmiska medvetandet.
Människan är kropp, själ, ande och enligt den kvantmekaniska teorin kan ingen skarp gräns dras mellan min vistelse på jorden, mina relationer till omvärlden och min överlevnad efter döden. Döden kan ses som fortsatt liv men i en annan existensform, därmed inget att vara rädd för.
Den andliga dimensionen har överskuggats av den materialistiska ofta på vetenskap base-rade och överallt hörs: ”jag är inte religiös”. Så synd du har missat något. Vetenskap och religion är inga motsatser utan kompletterar varandra, vetenskapliga fakta och religiös upplevelse är som två olika sidor av ”samma mynt”- för att travestera Jesu ord betr. kejsaren och guldet: ge vetenskapen vad som tillhör vetenskap och upplevelse/tro vad som tillhör religion/andlighet – utan bejakande av ens andliga sida är man en halv människa.
Upplysningens kritiska förhållningssätt har sedan länge bitit sig fast att ”tro” verkar vara synonymt med ”mindre vetande”. Det kom nyligen en slags forskningrapport som sade att troende människor var mindre intelligenta än icke-troende, men det beror väl på vad man tror. Okunskapen i religion är stor och man kanske inte i sitt sökande har kommit förbi det bokstavliga tolkandet som att ”Jorden skapades på sju dagar”, eller tro på en Gud med skägg á la Jultomte.
Att ha en tro är ingenting att skämmas för, det är fråga om kärlek, är en upplevelse, precis som när vi funnit vår älskade, kärleken bär. Våga känna kärlek, våga tro – som Bach. Lyssna till Bach musik, han förmedlar en visshet om det gudomligas existens, han har aldrig tvekat utan hållit fast – precis som du håller fast i din kärlek till din älskade, tvivlar du, faller kärleken sönder. Istället släpp rädslan, öppna dig och ge dig hän- i kärlek.
Forskning har också kommit fram till att andlig/religiös förankring stimulerar välbefinnandet och är grunden för ett positivt tänkande, ett gladare sinne. Det symboliska uttrycket att lägga allt i ”Guds händer” innebär inte att avyttra sig det egna ansvaret utan är ett sätt att i tilltro förena ens egen inre gudomliga kraft med kosmos gudomliga kraft, eller att ens eget medvetande får kontakt med det kosmiska medvetandet – bli ”uppkopplad” – och kanske få svar – Med tanke på det holistiska paradigmskiftet som pågår, kanske är det tid för en andlig väckelse!?
17/9 2013 Carinne Löfgren-Williams
Rubriken antyder att andlighet och vetenskap är motsater och inkommensurabla. Trevligt då att vetenskapen kan användas som argument för andlighet…
Vetenskapens uppfattning om vetenskaplighet förutsätter att allt bygger på logik och rationalitet vilket utesluter andlighet.
En annan väg för analys av fenomenen är att låta känslor vara ett aktivt fenomen, vilket rationaliteten och objektiviteten förbjuder, samtidigt som man vet (vetenskapligt!) att ett rationellt tänkande befriat från känslolivet är dysfunktionellt!
(korrat av admin2)
Bo, den restriktiva gränsdragning du gör är kanske inte riktigt tillämplig. Om jag nu förstått dig? Andlighet kan väl studeras vetenskapligt, liksom vilka andra upplevelser som helst. Det är humaniorans predikament att tvingas in i naturvetenskapens gränsdragningar. Dock tycker jag att artikeln landar i ett område som inte håller vetenskapligt men använder sig av naturvetenskaplig terminologi. Man kan därför se publiceringen som en möjlighet att diskutera vilka krav vi kan och kanske bör ställa. Och sedan kanske diskutera andlighet utifrån möjligen friare förhållningssätt. Först och främst krävs det en definiering och avgränsning av begreppen. Vad menar vi med de olika begreppen? Vad är andlighet? Ämnet som sådant är värt att diskutera då det omfattas av så många åsikter och värderingar.
Tack för intressant artikel.
Jag är förvånad över så få kommentarer. Kanske beror det på att religiositet/andlighet är ett känsligt ämne att beröra utan påhopp ..i Sverige (helt olik situationen i UK där jag bor).
För övrigt är det omöjligt att diskutera innehållet i en bok med någon som inte är läskunnig.
Samma problem har förstås den som inte är ’uppkopplad’ att förstå vad det innebär att vara andligt väckt – dvs ’uppkopplad’.
Man kan vara hur utbildad som helst utan att vara bildad ..och tvärtom.
Jo Mayne, andlighet är i det officiella Sverige i ett frysfack. Dock föreligger det en problematik om man börjar värdera andlighet. Andlighet faller inte under måttstockar. Här kan vissa ”andliga människor” hamna i ett land av elittänkande. Man behöver inte vara medvetet uppkopplad för att ha tillgång till andlighet och ha andliga upplevelser. Man behöver inte vara medvetet andligt väckt för att vara andlig. Samtidigt förstår jag att det är ett problem för den som murat in sig i materialismen att ens tillåta sig vara ”befläckad” av andlighet. Då gör man allt för att frånsäga sig dylika egenskaper och betraktar sig själv som förnuftets beskyddare.