Till minne av Anna Lindh

Katarina kyrka var fylld till sista plats under den drygt timslånga minnesceremonin för Anna Lindh, en kvinna som fortfarande idag är föredöme och visar vägen och ger mod till andra kvinnor i världen. Hon engagerade sig politiskt redan som tolvåring och demonstrant mot Vietnamkriget. Den 11 september har tio år passerat sedan den ödesdigra dagen då vår dåvarande utrikesminister Anna Lindh knivhöggs till döds, endast 46 år gammal.

Bild: Anna Lindh (1957-2003) Foto: Minnesfond

– Du lämnade ett stort tomrum efter dig. Frid vare med dig – du är saknad!

– Tyckte aldrig om politik, men du fick mig att lyssna. Vila i frid!

– Du fick din röst att höras trots alla män. Du var en av de bästa. Vila i frid!

– Du stod för ansvar och fred. Nu är det vårt ansvar att bära arvet vidare.

– Jag sände en ängel och sa: ” Flyg snabbt och vaka över Anna, men ängeln kom tillbaka och sa: `Änglar vakar inte över andra änglar!´ ”

Ovanstående citat ur boken ”Till Anna” lästes upp av olika konfirmander.

Den vackra musiken och de vackra sångerna flödade i de mäktiga kyrkvalven. Kyrkoherde Olle Carlsson välkomnade och visade på den halva altarringen framme i kyrkan: ”Den symboliserar att ringen fortsätter på andra sidan, en symbol för att de döda är med oss i våra tankar här i kväll”. Fyra huvudtalare gav sedan sina minnesbilder av Anna Lindh.

Elisabeth Dahlin (generalsekreterare för Rädda Barnen i Sverige och ordförande för Världens barn):

”Anna Lindh stod upp för global rättvisa och hade ett starkt engagemang och driv. Vi luffade runt i Vietnam tillsammans och i slutet av 70-talet var hon en tydlig röst för rättvisan och engagerad i Sydafrika, Latinamerika och Sydöstasien. Hon kunde visa humör i demonstrationståg. Hon var inte rädd att ta upp kontroversiella frågor. Tolkarna vågade ibland inte tolka det hon sade.

Samtidigt hade Anna en omtanke och genuint intresse för människor hon mötte och hade många vänner som hon brydde sig om. Hon var tydlig och visste vad hon ville och gav alltid tid för det som var viktigt i livet. Min sista bild av Anna var den sista lunch vi åt tillsammans på Drottninggatan. Hon var glad, rufsig i håret och framåtblickande då vi skildes. Jag har valt att se henne så, med optimism och framåtanda: ”En bättre värld är möjlig och vi kan alla dra vårt strå till stacken!”

Peter Örn (folkpartiet, f.d. generalsekreterare för svenska Röda Korset):

”Minnet av en annan människa bleknar men kan aldrig glömmas. Utan vänskapen är vi ensamma, nästan utplånade. Med åren blir de trösterika bilderna allt viktigare och det blir allt svårare att klara sig utan dem.

Annas arbete lämnar ännu spår: förnybar energi, hållbar utveckling och vikten av ett gemensamt Europa utan gränser och där alla människor är sedda för sin egen skull.

Min bild av Anna som stannat kvar är livsglädjen, det politiska och sociala engagemanget, möjligheterna att förändra världen, men jag har också bilden att kanske se en fortsättning, att det finns en mötesplats, ett utekafé, där vi dricker vårt italienska kaffe och pratar om det som hänt sedan vi sist sågs. Det ligger ju bara en livstid emellan.”

Ingvar Carlsson (f.d. partiordförande och statsminister för socialdemokraterna):

”Jag vill minnas Anna Lindh som en glad, ljus flicka, strålande i sin vision och tro på framtiden. Sådan var hon då vi möttes första gången, när hon läste juridik i Uppsala. Anna var samtidigt ordförande i socialdemokratiska.ungdomsförbundet.

Vi kom med åren att stå varandra nära och samarbeta politiskt. 80-talet var en tid av svåra beslut. Omvärlden hade hunnit ikapp oss. Vi tvingades inse att Sverige och folkhemmet inte var allt. Anna hade visioner och drömmar, men utgick alltid från verkligheten. Vi hade ibland olika synpunkter, men Anna kombinerade fasthet och uthållighet med humor och det gick aldrig att bli riktigt arg på henne.

I riksdagsvalet 1994 fick socialdemokraterna 45 % av rösterna. Jag hade utlovat världens första jämställda regering med hälften män och hälften kvinnor, om vi vann. Anna Lindh blev miljöminister och så småningom utrikesminister. När jag avgick bjöd hon alltid in mig till sina möten. Jag fick på så vis medverka i hennes sista valkampanj 5 september 2003. Det blev mitt sista möte med Anna.”

Mona Sahlin (tidigare partiordförande och vice stadsminister inom socialdemokraterna):

”Vi träffades i början av 70-talet och var båda aktiva i FNL och socialdemokratiska ungdomsförbundet.Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin gav sig ut i natten efter mordet på Anna Lindh. Det var valtider och alla affischer av Anna plockades ned. Kvar stod endast ljuspelarna och lyste – utan Anna. Jag såg fotoutställningen och dessa bilder har etsat sig fast när jag tänker på Anna.

De är de starkaste bilder jag sett: det intensiva ljuset fanns kvar men också tomrummet efter Anna. Hon blev bara 46 år och tomrummet blev så stort, därför att hon var en stor människa.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla år som inte fick bli. Men kvar finns glädjen och stoltheten över att ha känt Anna och levt i samma tid som hon. Ja, hon fyller faktiskt ett rum fortfarande. Hon bemästrade denna manligt normstyrda värld. Hon är fortfarande idag förebild för så många kvinnor. Jag möter kvinnor, som då var små, men som när de vuxit upp hört talas om Anna och blivit inspirerade av henne. Jag har också mött dessa kvinnor i Syrien, i Palestina, och i Kurdistan. När jag kommit på besök och presenterat mig, kan de lysa upp och säga: ”Anna!”.

I Jerusalem finns ”Anna Lindhs kafé” och i Kurdistan ligger ”Anna Lindhs skola”.

Vi minns Anna för att hon var en människa som vågade vara modig och ta ställning.

Minnesceremonin i kyrkan avslutades med att vi alla under tystnad gick ut i den mörka men ljumma septemberkvällen och lade var sin ros på Anna Lindhs grav.

 Kersti Wistrand