TEXT: Kersti Wistrand
Östgötaslätten idag och för sextio år sedan
Resan går genom den vackra Östgötaslätten söderut mot Omberg. Bördiga åkrar med snart mogen säd, stora ekonomihus och vita herrgårdar, några små 1100-tals kyrkor. Effektivt odlade fält och få kor. Ett rikt landskap, som vittnar om att här bor ett folk som mår väl. Ger nästan upp hoppet att se landskapsblomman blåklint. Jo, men plötsligen: ett enstaka rågfält med blånande klint! Så här bor måhända en ekologiskt sinnad bonde, som minns de gamla knepen att hålla skadedjur borta från rågen genom att så in blåklint i den.
Mina tankar vandrar bakåt i tiden. Hur annorlunda såg det inte ut här för ca 60 år sedan? In på 1950-talet myllrade landsbygden ännu av liv innan maskinerna tog över och ersatte människorna. Åkrarna var mindre och odlades med växelbruk. Olika grödor såddes varje år för att inte utarma jorden och ibland låg jorden i träde, vilade sig. Mängder av kor betade i hagarna och deras gödsel spreds ut på åkrarna. Man kunde se hela familjer och kanske en och annan dräng, arbeta på fälten och när det var slåttertid hjälptes många i byn åt att hässja hö. – Vad hände? Röster som hörts över nejderna genom århundradena från gamla och unga, pigor och drängar försvann tillsammans med råmandet från kor och skramlet från järnskodda vagnshjul.
Jordbruket effektiviserades och industrialiserades. En lång odlingshistoria började utplånas. Småbönderna var tvungna att lämna sina gårdar, som köptes in av dem som redan hade mer. Landsbygden avfolkades. Gårdar och ägor slogs samman och effektiva jordbruksmaskiner sattes in. Djurstammen minskade successivt; det ansågs billigare att importera kött och mjölk från andra länder. Växelbruket försvann. Varför ha växelbruk när man hela tiden kunde odla samma gröda på samma yta? Det fanns ju konstgödning som hela tiden gav stora, rika skördar, och dessutom medel mot skadeinsekter. Kycklingar, kor och svin föddes upp i storskalighet inomhus med tillsatt penicillin i fodret för att motverka infektioner.
Politiker, som inte längre kände samhörighet med jordbruket och jordens skötsel, fattade snabba, kortsiktiga beslut baserade på lönsamhet. 1870 var 80 % av Sveriges befolkning sysselsatta med jordbruk, idag är motsvarande siffra 1,7 %. 22 000 heltidsbönder finns kvar och fortsätter det i samma takt, finns det inga heltidsbönder kvar alls om 12-13 år!
Redan i början av 70-talet fanns röster i samhället, som varnade för framtida miljöförstöring, men de tystades ner.
Redan då visste man att kväve och fosfor i konstgödningen sakta sjönk ned genom jorden mot grundvattnet och att alltmer måste till för att ytlagret skulle fortsätta bära stora skördar. Man visste att grundvattnet skulle föra de främmande kemikalierna vidare ut i åar och sjöar och skapa algblomning och förgiftning av fisk och andra smådjur. Man visste att övergödning av haven kunde ske och att större sjödjur skulle kunna dö. Man bestämde att de nedlagda åkrarna skulle täckas av skog i många delar av vårt land. Att de fina basiska jordarna skulle försuras av barrskogens barr och vara omöjliga att återbruka under decennier framöver.
Astrid Lindgren var en av de kvinnor som protesterade.
Men få lyssnade. Nu får vi skörda följderna med förgiftning av jord och hav, mineralbrister i säden och klimatförändringar. Var finns balansen? Var finns känslan och samhörigheten med naturen och ”Moder jord”?
K. Wistrand
Kommande artiklar
Del 3: Östgötaslätten – religionshistorisk tillbakablick
Del 4: The 13 Grandmothers legend och idag
Del 5: Omberg och gudinnan Omma
Del 6: Heliga berg. Kamp mot miljöförstöringen
Del 7. Hällristningarna vid Hästholmen, Omberg, samt hos aboriginer och nordamerikanska indianer vid heliga berg – Indianska visioner vid heliga berg
Del 8. Visionära konstnärer vid Omberg
Del 9. Heliga Birgittas uppenbarelser vid Omberg
Del 10. Ellen Key som kvinnlig pionjär vid Ombergs fot
