Under februari 2013 seglade det upp en näthatsdebatt iscensatt av människor som fått nog. Den tycktes uppstå från tomma intet men sanningen är nog den att frön såtts under lång tid, inte minst av debatterna som ledde till att HK bildades. Under 2012 har HK haft ambitionen att fokusera på det positiva. Men nu har en ny situation uppstått.
8 februari ställdes en fråga till medlemmar och associerade där svaren gav ett starkt stöd för att ta upp ämnet. Samtidigt fanns där de som avrådde. Utan tvekan är det så att många, främst kvinnor [ref 1], har blivit så illa åtgångna att de inte vill bli påminda och framför allt vill hålla sig borta om ämnet kommer på tal. Jag har avvaktat i nästan en månad och istället rett ut problematiken på min utforskarblogg [se artikelserien om näthat].
Detta rör humanismens kärnfrågor och nu har vi i styrelsen med hjälp av flera medlemmar beslutat att ställa oss bakom en samlad syn från flera som kommenterat och berättat om sina erfarenheter.
Försvaret för mänskliga rättigheter
Få saker upprör människor så mycket som orättvisa och förtryck. Ändå kan diktatorer hålla hela folk i skruvstäd.
Till slut får människor nog. ”Hellre dö stående än leva ett liv på knä” . Man kan se jasminerevolutionerna i Nordafrika som exempel på det.
Östblockets upplösning efter 70 år av förtryck var med några undantag en oblodig revolution. Folk rev muren och gick mot friheten. När det blir tillräckligt många som säger ”nog är nog” så blir det en kraft för förändring. Vår frihet idag skulle inte vara möjlig utan revolter.
Människan drivkraft för frihet och rätten till sitt eget liv har emanerat i ”mänskliga rättigheterna”. Vi ser dagligen hur dessa kränks och hotas inte minst i vårt eget land. [Ref 2]
Uppgivenhetsfenomenet
Ett problem är ”konflikträdslan” som leder till uppgivenhet inför den inbillade övermakten. Hur kan en hel skola acceptera att några få mobbare härskar? Hur kan en hel idrottsrörelse låta huliganer dominera? I England fick man nog och idag är huliganfenomenet ett minne blott. Läktarna är återvunna av riktiga fans. Det krävdes tydliga regler, en tydlig strategi och tydliga åtgärder. Människor kunde se hur huliganerna blev avstängda och hur den värsta sortens beteende ledde till fängelsestraff.
Näthatsdebatten på vems villkor!
Rådet är att inte bemöta eller besvara dem, att hålla sig undan deras forum och framför allt att inte sänka sig till deras nivå. Jag ställer mig bakom dessa råd. Men det är inte samma sak som att lägga sig platt.
Övergrepp orsakar röta och urgröper samhället. Ett problem som framträder är hemfridsbrottet. På nätet kan de värsta näthuliganerna gå in på andras sidor och trasha dem. Men det räcker inte. Man förföljer människor, kontaktar myndigheter, press och arbetsplatser för att hindra andras yrkesutövning.
Moteld
Vid ett tillfälle (Januari 2012) beslöt vi att journalistiskt granska dem som anföll i flock. De organiserade näthuliganerna råkade ut för samma mynt och jag kontaktade arbetsgivare för att få reda på om de sanktionerade att deras anställda bedrev näthat på arbetstid. Det blev naturligtvis ett herrans oväsen bland dem.
–Va! Får vi inte mobba i fred?
Människor har fått nog, men tyvärr har vi ännu inte effektiva instrument att komma till rätta med de kräkningar som förekommer på nätet.
Föreningen Humanism och Kunskap startades för att uppmärksamma problemet, anvisa vägar för att återta rätten till att kunna umgås ostört även på nätet och visa på vad humanismen i grunden står för. Parallellt med att ta strid för våra rättigheter verkar vi även för att utveckla kunskap om vilka rättigheter vi har och hur dessa har utvecklats genom århundraden.
”Skapa samförstånd” – kontraproduktivt?
När jag 2010 började skriva om näthat fick jag många mail från olika håll. De som drabbats av näthuliganernas övergrepp fick inget stöd. Det är få som skyndar till försvar. De flesta håller sig i skymundan av rädsla för att dra översittarnas ögon på sig. Några försöker ställa sig på översittarnas sida och skapa samförstånd. Jämför med Stockholmssyndromet då offret ställer sig på angriparens sida.
Så här skriver en drabbad:
” … vet inte varför jag bitit mig fast, men det beror nog mest på att jag vill vara med där många strömmar igenom, nån idé om att bidra till kunskap. Därför gick jag med, men har nu lämnat denna dysfunktionella miljö.
Jag fick spel av och se hur skeptikerna mosade andliga unga sökare med sin arrogans och sitt iskalla hån. Det skar i hjärtat. Det blev som en fix idé för mig att få bort dom eller åtminstone lära sig respekt. Folk är flata och har Jesuskomplex och kan inte skydda dom utsatta.
Till slut skapades bättre sajtregler som kunde stoppa de värsta skeptikeranfallen och det var väldigt skönt.. Folk peppades att stå på sig och det formulerade tankar om varför det faktiskt INTE var en demokratisk rättighet för skeptikerna att spamma oss (komma i flock och överfalla oss) med sina aldrig sinande påhopp.
Tyvärr fanns det några tongivande troende som fått för sig att det skulle vara frågan om ett givande ’möte’ mellan andliga och skeptiker / ’vetenskap’ … dom var värst att tampas med …
’Skapa samförstånd’ – my ass!
Det är en form av lustmördare vi har att göra med här, som njuter av att ’äga’, som inte är mottagliga för minsta andlig ljusstrimma. Dom stjäl vital energi … den aspekt som de själva förlorat kontakten med för länge sedan och blivit som ’data-program’ istället, fullkomligt fanatiska och drillade.”
Citatet avvisar försoning och misstror möjligheten att skapa samförstånd med en viss sorts angripare.
Forumens predatorer låtsas först vilja föra en dialog för att sedan snärja sina offer än mer. Det ingår till och med i taktiken för det organiserade näthatet.
Jag har avrått alla från att ge sig in på sidor där denna sorts övergrepp pågår. Att kunna vara anonym kanske har fördelar, då man vågar berätta om sånt man annars inte skulle våga ta upp. Men det har också ett djävulskt pris. Möjligheten att näthata bakom anonymitet vänds mot den som bara vill kunna ställa nyfikna frågor.
Lämna dem som misshandlar! Lämna sådana forum!
Jag har också tagit del av hemska historier om folk som drabbats och flytt och fortsätter att fly. Men det är svårt att fly nätet. Och det är svårt att fly minnet av övergrepp och hot. Därför är det nödvändigt med en juridik som kan ta sig an nätets ”vilda västern” och det är mycket viktigt att kunna freda sig.
Rättvisa kräver fungerande juridik
Rättvisan brister i resurser [ref 3], har sina svagheter och gör misstag. Men den juridiska rättvisan är den bästa vi har och den ligger till grund för demokratin. Eftersom juridiken är komplicerad tar det tid att hantera ett så pass nytt område som nätet ändå utgör.
Dock är det flera krafter igång för det nu. Det som frapperar mig är hur yrvaken man tycks vara och hur desorienterad man är. De flesta har inte förstått att detta pågått i decennier och att näthatet även finns i organiserad form. (Utredning av juridiken i dagsläget artikel serie del 5)
Om man ska lägga fram frågeställningar och bevis som hotar att avslöja översittare går det knappast att undvika att provocera. Jag har funnit att det organiserade näthatet har ett diaboliskt syfte och förs med en diabolisk strategi. Ändå finns det en förhoppning om att detta ska försvinna av sig självt. De flesta inser kanske vad som behövs för att förändra världen men några få vågar till en början ta sig an kampen. Det kan leda till att allt fler sluter upp. Det verkar vara en sådan rörelse på G. Samtidigt finns det de som fortfarande är rädda, osäkra och som tvekar.
- Förändring sker inte genom att blunda, fly, hoppas på andra eller vänta till senare.
- Näthat försvinner inte genom att bygga broar med nätets ”lustmördare”?
- Vi kan bara bemöta detta med en stark samverkan med respekt som grund.
- Låt oss skapa ett mer rättssäkert nät!
Det innebär att vi ska kontrollera vår egna forum. Och även ha forum enbart för dem som vill kunna diskutera sina egna frågeställningar.
Stå enade
Jag uppmanar alla som har kraften att sluta sig samman. Genom att stå enade kan vi riva också denna mur och skapa oss den frihet vi alla har rätt till. Inom HK vill vi ge stöd till och uppmärksamma insatserna mot näthat och stalking. Styrkan ligger i att alltfler ställer sig bakom detta arbete.
Börje Peratt, ordförande Humanism & Kunskap
Börje Peratt: Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten
Referenser
- Näthat – vanmaktens språk, Skånskan.se 2013-02-17
- Undersökning: 4 av 10 journalister utsatta för näthat, Resumé 2013-02-26
- Näthat kan anmälas direkt, SvD 2013-02-27
- Börje Peratt: Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten
Länkar
HK tipssida: Så här kan du anmäla näthat, stalking och kränkningar på webben
Datainspektionen (anmäl näthat och digitala trakasserier)
Kränkt.se (Datainspektionen)
Kvinnojouren
Kvinnofridslinjen
Nätvaro
Bris
Rädda Barnen
Surfa Lugnt
Friends
Jag
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen hette det ”Ta debatten”! Underförstått att det skulle försvåra vidare framgångar. Debatten togs och effekten blev den motsatta. Huliganerna motades genom kontroll ich bestraffning. Hur effektivt är straff som brottsförebyggande åtgärd? kontroll och att förhindra anonymitet kan säkert hålla många i schack men de patologoska mobbarna/hatarna lär inte låta sig hindras av något.
@Bo,angående SD så är jag frågande till om någon tog debatten med SD? Jag tror att det tvärtom var så att ingen tog vare sig debatt eller dialog. Därigenom vann SD sympatipoäng.
Angående kontroll och bestraffning är det väl SD som utsatt sig för en del situationer som framkallat vissa reaktioner riktade mot dem. Men det verkar vara så att ju grövre de hängs ut desto mer sympatipoäng vinner de i opinionsbildning. Men detta är väl inte detsamma som konsekvenser av näthat så jag förstår kanske inte frågan.
Du ställer dig sedan frågan hur effektivt straff är som brottsförebyggande åtgärd. Juridik bygger på att konsekvenser av kriminella handlingar ska förhindra brott. Att misstro detta är att bestrida ett internationellt koncept.
Om alla som driver forum får en ansvarig utgivare som kan bestraffas vid övergrepp, om de inte tas bort inom rimlig tid, lär det bli ett annat ljud i skällan.
När det gäller problem med kommentatörer använder sig de flesta forum av begränsningar, avgränsningar och sedan utrensning. Det är således upp till dess värdar och administratörer.
Vill man som på några forum ha kvar patologiska mobbare på bekostnad av en respektfull dialog så får man söka sig till andra forum. Flera som trots allt blir kvar anser att det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Men man måste vara klar över att sajtvärden,moderatorn,administratören bestämmer spelreglerna.
Återigen jag kanske inte helt förstod vad du avsåg. Vi har ju även näthuliganer som inbjudna tar sig in på andras forum, hemsidor, facebooksidor osv och trashar både dem och de individer de vill åt. Här måste man snarast möjligt ta skärmdumpar, sedan blockera dem och rensa deras inlägg. Och om så är tillbörligt göra en anmälan. Skälet till att begränsa möjligheten till anonymitet är att just komma åt detta otyg.
Min reflektion blir att vad artikeln beskriver är något vi levt med i över 2000 år, men haft väldigt svårt att se vad det är genom ”dimmorna”. De tre stora religionerna skapade förutsättningarna till förövare och offer, det är för lite plats att gå in på mekanismerna på djupet, men detta fenomen fanns inte innan. Om man tänker sig en dysfunktionell familj där den ena är förövare och den andra är offer så ser man också att detta fenomen upprepas generation efter generation. Samma sak ser vi i länder, globalt och på Internet. Det hela fungerar för att förövaren är gömd och/eller förnekar allt skickligt. Offret känner sig förmer, är bättre som människa, och kan därför leva med detta. Men nu händer saker, vi har fått tre sajter, NewsVoice, denna, och Vetenskap och forskning. De tre strävar uppenbarligen efter att skingra slöjorna men kommer att få arbeta mycket för att undvika ”predatorerna” (intressant ord) som ju ser som sin uppgift att stoppa och knäcka det fria ordet och den fria tanken. Förövarna är mycket väl medvetna att om de blir avslöjade, förlorar de inte bara sin makt, de blir till intet. Just därför är de farliga, men inte oövervinneliga. Man ska också ha i minnet att de är få, om bara fler av de många kan ta sig igenom slöjorna så kommer en helt ny värld att öppnas upp. Och det är det vi ser början på här.
@Per, tack för ett intressant inlägg. Har dock svårt att tänka mig att mentaliteten med förövare och offer startade med de abrahamistiska religionerna. Detta kan väl spåras i skriftspråk långt tillbaka in i antiken inte minst när det gäller Platons beskrivning av Sokrates och giftbägaren. På tal om dysfunktionell familj så finns det en del dramer från just den grekiska antiken med detta tema. Oidipuskomplexet har till och med blivit ett viktigt diagnostiskt begrepp inom psykodynamisk förklaringsmodell.
Du nämner också:
Din briljanta beskrivning av en sådan infernalisk karaktär närmar sig psykopatprofilen och det som jag kommit att kalla för den mänskliga predatorn.
Håller helt med dig. Predatorns taktik är att på sina forum minimera betydelsen av de avslöjanden som görs. Man ska dock inte underskatta dem vare sig till antal eller makt. Jag menar att det finns en hierarki och en ordning som långt ifrån alla har klart för sig. Den är så diabolisk att många nog helst vill blunda. Dessa slöjor frilägger jag nu på min utforskarblogg. Och du har rätt:
Som en envis åsna måste jag upprepa att religionerna (de abrahamistiska) är själva fundamentet till vad människan förvandlats till idag. Läs gärna John Lamb Lash, ”Not in his image” om du inte redan gjort det. Klockan är mycket, resten får komma en annan dag.
Jag skulle råda er alla att läsa Anna Trobergs inlaga i debatten: http://www.annatroberg.se/2013/02/07/jag-borde-fa-mer-hot-och-hat/
Hon visar vad jag tror är rätt väg frammåt när det gäller näthat.