Universalgeniet Emanuel Swedenborg – III

De sista tjugoåtta åren av sitt liv ägnar Emanuel Swedenborg åt att göra en nytolkning av Bibeln, som han läser på hebreiska. Han grundar bl.a. tolkningen på sina upplevelser i andevärlden och berättar vad som händer efter döden.

TEXT av KERSTI WISTRAND

Himmel och helvete

I en av Emanuel Swedenborgs mest kända böcker, ”Om himlen och helvetet” (1758), kan man läsa detaljerade och målande erfarenheter av de andliga världarna.[1]

Den andliga världen utgör grunden för vår naturliga värld.
Människans själ är hennes ande. Hon står hela tiden i tankegemenskap med den andliga världen även om hon är omedveten om det. Det är inte hjärnan som tänker, eftersom den är materiell utan det är själen som är andlig, som tänker. Till den andliga världen kommer alla människor då de avlider. Man har en andlig kropp, den fysiska har man lämnat bakom sig. Dit man kommer efter döden finns olika stadier av medvetande, tillstånd där tid och rum inte existerar.

Vad händer efter döden?

Den i andevärlden nyanlände mottas av två änglar och två andar. Änglarna sitter tysta vid den dödes huvud. De kommunicerar genom tanken. Det har hänt att vänner och anförvanter strömmat till för att välkomna den nyanlände med stor kärlek och Swedenborg har varit med och sett detta flera gånger. Lösgörandet av det själsliga från kroppen är en process som tar cirka tre dagar.

Det är sedan änglarnas uppgift att få den döde att inse att man nu är en ande utan fysisk kropp. Det sker telepatiskt. Swedenborg säger sig ha träffat döda minst tusen gånger och deras minne finns kvar och deras sinnen är mer skärpta:

”Jag har talat med somliga på tredje dagen efter deras död… Jag sade att de skulle begravas och vid åhörandet därav slogs de av en viss häpnad, sägande att de levde, men att man gravsatte det som tjänat dem i världen.” (Himmel och helvete, nr 452).

Om några andras reaktioner säger Swedenborg: ”De som i världen inte har trott på någon själens liv efter kroppens död blyges högeligen, när de märker att de inte lever.” (nr 452, s 90).

I första stadiet efter döden känner den döde igen sina döda anhöriga och vänner. Swedenborg beskriver andliga varelser som både äter, sover, talar med varandra, läser böcker, arbetar och lever som de brukade göra i livet. Omgivningen framkallas av människans föreställningar och emotioner och utgörs av andliga substanser, som ändrar sig vartefter åskådarens tankar och känslor ändrar sig. En känsla av glädje kan framkalla en porlande källa i skogen; en känsla av hopplöshet kan ge motvind och grådis precis som i de levandes nattliga drömmar.

Under det andra medvetandestadiet efter döden börjar människoanden anpassa sig till sitt inre jag, sin sanna natur, som styrts av ”de moraliska och borgeliga livets lagar”. Människoanden dras in i sina egna tillstånd av himmel och helvete: ”I himlen och i helvetet finns inget delat sinne: vad man vill ska man förstå och vad man förstår ska man vilja”. Det som finns i vårt hjärta avgör den väg som vi sedan tar. Himlen är en förbindelse med det goda och sanna hos människan, t.ex. altruistisk kärlek och samhörighet med andra, generositet, ödmjukhet. Helvetets tillstånd är en förbindelse med det onda och det falska, t.ex. egoism, förakt för andra, girighet och begär att roffa åt sig på andras bekostnad, önskan att skada medmänniskor.

(Klicka på bild för förstoring)

Vi upplever dessa sinnestillstånd redan i jordelivet, men i andevärlden renodlas de. Det är aldrig frågan om belönings- eller bestraffningsplatser. Himlen och helvetet är alltså självvalda tillstånd hos människan, både i detta vårt liv och i nästa. Gud är kärleken och dömer ingen till helvetet.

Goda andar och änglar ledsagar nu till de dimensioner som motsvaras av ens inre och där man känner samhörighet. Den som handlade ont i världen, dvs. vettlöst och dåraktigt, har nu på samma vis inte samma begränsningar som i jordelivet utan lever nu ut dessa begär och handlingar i total frihet. På så vis skapar man sitt eget helvete. I det andra medvetandestadiet efter döden känner man inte längre igen varandra, såvida man inte har ett liknande sinnelag.

Swedenborg gör andliga resor in i dessa världar av tillstånd. Berättelserna för tankarna till Dantes Divina Commedia. De olika egenskaperna omvandlas i häftiga bildsviter med ljud och dofter. Stinkande grottor där vissa själar vältrar sig i sina egna onda begär och känner sig hemma med stanken eller vackra landskap med lummiga träd, skön natur och porlande bäckar för det goda sinnelaget.

I det tredje tillståndet förbereds de andar, som är tillräckligt utvecklade, genom undervisning telepatiskt till sitt inträde i himmelriket, där de ”iförs änglakläder, vilka är bländvita, och föres därefter till olika himmelska samfund”.

Arcana Caelestia – Himmelska hemligheter

Emanuel Swedenborg påbörjade nu en mycket omfattande bibeltolkning där även hans inre visionära upplevelser har stor betydelse. [1][2]
I författandet gick han mycket noggrant till väga. Han gick t.ex. igenom de två första Moseböckerna vers för vers och redogjorde för textens inre, andliga betydelse. På samma sätt gick han igenom Uppenbarelseboken. Mellan 1749 och 1756 gavs åtta band ut på latin i England. Verket heter Arcana Caelestia, Himmelska hemligheter. I dess inledning skriver Swedenborg:

”Det har av Herrens gudomliga barmhärtighet blivit mig förlänat att nu i några års tid ständigt och oavbrutet umgås med andar och änglar, höra dem tala och i min tur fått tala med dem. Därigenom har jag fått höra och se förvånadsvärda saker i andra liv vilka vi aldrig kommit till någon människas kunskap eller i hennes föreställning.”
(AC 14, 15)

I 1700-talets Sverige tolkade man Bibeln mycket bokstavligt. Det ansågs vara en självklarhet att Gud skapat vår fysiska värld på sex dagar och att Adam och Eva var de första människorna.
Swedenborgs tolkning var helt annorlunda. Under intryck av Kabbala och nyplatonismen lanserade han sin korrespondenslära LÄNK

Allt i den andliga världen hade sin motsvarighet, korrespondens, i vår naturliga värld. Därför ska Bibeln tolkas symboliskt, inte bokstavligt. Skapelseberättelsen beskriver sålunda människosjälens utveckling från okunskap i andliga ting med mörker och tomhet i begynnelsen till skapelsen av människan till Guds avbild och tillgång till kunskap. Denna utvecklingsprocess kallar han pånyttfödelse. I moderna termer skulle man kunna tala om en utveckling av medvetandet. Detta sker alltså inte på ett ögonblick, som somliga kristna säger (”frälsning”) utan är en livslång process enligt Swedenborg.
Den uppståndne och ”förhärligade” Kristus (alltså inte Kristus i människogestalt) står i centrum för Swedenborgs förkunnelse. Enligt honom kan människan relatera till Jesus och befria sig från materiens bojor liksom Kristus. För den som önskar veta mer, hänvisas till LÄNK

(Klicka på bild för förstoring)

Swedenborgskyrkan

Termen ”Nya kyrkan” pekar fram emot ett ”Gudsrike”, där männsikan så att säga utvecklat hjärnans och hjärtats förstånd i harmoni. Swedenborg såg klart sambandet mellan en kommande välfärd och tekniska och ekonomiska reformer i tänkandet inom stat och välfärd. Men i det kommande Gudsriket söker människan dessutom efter det andliga ljuset i sitt inre och lever efter det i kärlek och harmoni med allt skapat. Det är ett rike där den tekniska fulländningen går hand i hand med den urgamla mänskliga visheten och kärleken. Swedenborg använder termen ett ”Nytt Jerusalem” om det framtida samhälle, som kommer att byggas på andlig vishet. Enligt Swedenborg består den sanna människovärlden i att var och en tar sitt sitt ansvar och gör sin plikt inte bara mot den enskilda människan utan också mot det samhälle som ligger oss närmast. Alla jordens samhällen och religioner omfattas däri utan att dess invånare och medlemmar behöver omvända sig och bli som oss själva. Swedenborg var en tidig ekumeniker. (Se länken ovan om Swedenborgsbiblioteket.)
Kanske skulle man kunna säga att Swedenborg på sätt och vis talar om medvetandets evolution, en term som inte brukades på hans tid?
På sätt och vis kan man säga att ”Den Nya Kyrkan” började manifestera sig genom de kallelser som Swedenborg fick 1744 – 45. I Sverige rådde konventikelplakatet vilket förbjöd religiösa sammankomster utanför Svenska kyrkan. Först femton år efter Swedenborgs död i London 1772, bildades en liten församling där. Idag finns Swedenborgskyrkan framförallt representerad i USA samt Sydafrika, men även i mindre skala i Storbritannien, Nederländerna, Sverige, Västafrika, Australien, Ryssland, Ukraina, Serbien, Japan och Kina.

(Klicka på bilden för förstoring)

Hur har Swedenborgs andeskådning uppfattats?

Först på 1760-talet blev det allmänt känt att Swedenborg på sin ålders höst inte bara odlade sin trädgård och bedrev politik som riksdagsman utan även sade sig umgås med änglar och andar och kunde sia om framtiden. Detta väckte bestörtning hos samtida intellektuella. Vad hade tagit åt den kände vetenskapsmannen, tekniske innovatören och den plikttrogne ämbetsmannen? Hade hans hjärna börjat kapsejsa på äldre dar? Det man fick höra stämde inte riktigt in i bilden på honom.

Dessutom hade det börja läcka ut att Swedenborg var den okände upphovsmannen bakom en lång rad omfångsrika teologiska verk som stred mot den rena evagelisk-lutherska läran. Dessa verk var skrivna på latin och tryckta i London, verk som utgivits anonymt och var förbjudna till försäljning i Sverige. Prästståndet satte sina huvuden samman och lade in en motion i riksdagen 1769. De begärde att Swedenborg skulle ställas inför rätta och sättas in på Danvikens hospital på grund av sina religionsgriller. Det berättas att Swedenborg gråtande setts falla ned på knä i sin trädgård och bett till Gud och efter ett tag rest sig upp med ”en tröstande öfvertygelse, att honom skulle intet ondt vederfars”. Tack vare inflytelserika vänner lyckades Swedenborg undgå repressalier. [3]

1771 reser Swedenborg till London där han dör 29 mars 1772
Han hade förutsagt sin dödsdag och betalat hyran till precis den dagen!

Emanuel Swedenborgs naturvetenskapliga forskning, innovationer och politiska aktiviteter har imponerat på omvärlden, men hans andliga själsresor och samtal med änglar har ifrågasatts och diskuterats av flera intellektuella.

Immanuel Kant (1724-1804), en tysk filosof och grundare av den kritiska filosofin, vidareutvecklade en hypotes om solsystemets bildande, nebularhypotesen, som först framlagts av Emmanuel Swedenborg tjugo år tidigare. Kant beundrade Swedenborg som vetenskapsman, men när det gällde dennes upplevelser i andevärlden, avfärdade han dessa som illusioner i sin bok ”Träume eines Geistersehers” (En siares drömmar) på ett ironiskt, humoristiskt sätt och kallade Swedenborg skämtsamt för spökjägare. Han lämnade dock ingen förklaring till hur Swedenborg kunde uppleva eldsvådan på clairvoyant vis. [4]

1915 skrev Martin Lamm en biografi om Swedenborg
Denne menade att Swedenborg inte hade några som helst andliga uppenbarelser utan hade utvecklat sina filosofiska idéer från olika källor alltifrån faderns förkunnelse till Plotinos lära.[4]

Olof Lagercrantz ser Emmanuel Swedenborg som en stor konstnär och diktare med tillgång till en vidsträckt kreativ inre fantasivärld som han förmår överföra till en vis och fantasifylld utopi förlagd till andra sidan graven. Lagercrantz är förtrogen med modern terminologi och talar om det hypnagoga tillståndet som bas för den kreativa processen hos Swedenborg.[5]

Mina reflektioner

I föregående kapitel gjorde jag ett försök till analys av de olika medvetandetillstånden med Olle Hjerns hjälp. Swedenborg har förmodligen haft en medfödd begåvning för dessa samt ett stort intresse, vilket tilläts blomma ut efter 1744. Han hade studerat förändrade medvetandetillstånd hos de samiska nåjdarna och helgonen och lagt märke till andningstekniker. Han medvetandegör sig själv lager efter lager i sitt själsliv, antecknar och begrundar; arbetar sig igenom det personliga ego-planet (sexuella drömmar) för att nå en allt djupare transpersonell nivå med tillgång till det kollektiva omedvetna och så småningom ljusupplevelsen, den mystiska enheten med Självet i jungiansk terminologi. Inom transpersonell psykologi finns även olika teorier kring medvetandet och de slags upplevelser som t.ex. Swedenborg hade (6).

Jag har även försökt sätta in Swedenborgs upplevelser i ett sammanhang, där mystiker, shamaner, yogier och nära dödenupplevare har liknande erfarenheter av denna medvetandeprocess och uppnådda dimensioner. Det är ingen tvekan om att dessa medvetandetillstånd existerar och det är inte frågan om illusioner.

Den stora frågan kvarstår: Finns det en realistisk dimension där entiteter som änglar och andeväsen och avlidna anhöriga befinner sig? Håller man detta för möjligt eller sant, målas ett nytt paradigm och ett nytt sätt att betrakta världen upp, ett universum där livet är evigt och där den enskilda människans agerande är en viktig del för helheten. Frågan är öppen och seriös och förtjänar att inte ignoreras, ironiseras eller skämtas bort. Swedenborgskyrkan har valt att ta ställning för denna, medan bl.a. Immanuel Kant, Martin Lamm och Olof Lagercrantz inte kan tänka sig den tanken utan säger nej.

Kersti Wistrand

Källor:
1. Bygger mest på Hjern, Olle, Emmanuel Swedenborg och utomkroppsliga upplevelser s 82 – 96, i antologin Medvetandet och döden, red. Wistrand, K & Pilotti, J. Natur och Kultur, Stockholm, 1982
samt något på Lagercrantz, Olof, Dikten om livet på den andra sidan – en bok om Emanuel Swedenborg, W&W, 1996. Samt Swedenborg, E, Himmel och helvete. Nykyrkliga bokförlaget
U.P.A, Sthlm 1933 samt Emanuel Swedenborg – Siaren. Några meddelanden om och ur hans skrifter. Nykyrkliga Bokförlaget. Stockholm 1908.
2. Hjern, Olle ”Om Emanuel Swedenborg” : http://www.swedenborgsbiblioteket.se/index.php?option=com_content&task=view&id=19&Itemid=32 samt Swedenborg, E, Den Gudomliga Kärleken och Den Gudomliga Visheten. Nykyrkliga bokförlaget, Stockholm 1926 samt
Boyesen, Björn A.H i översättning från latin, Emanuel Swedenborg, Om andarnas värld och människans tillstånd efter döden enligt vad jag hört och sett. Proprius förlag, Sthlm, 1984.
3. Sahlin, Björn: http://www.bjornsahlin.se/bjornsahlin/dokument/Swedenborgs-tradgard-rev-2.pdf
4. https://en.wikipedia.org/wiki/Emanuel_Swedenborg
5. Lagercrantz, Olof, Dikten om livet på den andra sidan – en bok om Emanuel Swedenborg, W&W, 1996.

6. En sådan teori lanserar Börje Peratt i sin bok ”Tolv sinnen” som inom kort kommer ut i ny utökad upplaga och där Swedenborgs upplevelser placerats in. Börje Peratt råkade 1987 ut för en mycket svår bilolycka med åtföljande nära dödenupplevelse samt s.k. eftereffekter. För att förstå sina egna och andras transpersonella upplevelser ägnade han sig under ett par decennier åt egen forskning inom bl.a. medvetandepsykologi och biologi. I sin bok ”Tolv sinnen” lägger han fram en spännande teori om medvetandet och dess evolutionära utveckling.