Författaren och journalisten Göran Rosenberg ger Humanisterna kraftig kritik efter att förbundet anmält prästen Helle Klein till Domkapitlet. De menar att hon kränker sekulära humanister.
Rosenberg skriver:
”Förbundet Humanisterna har anmält Helle Klein för att ha kränkt människor ”med en sekulär humanistisk livsåskådning” och vill att Domkapitlet tar henne i örat och kanske rentav tar ifrån henne prästämbetet. Förvånande eftersom Humanisterna i andra sammanhang inte dragit sig för att torgföra mer eller mindre kränkande synpunkter på människor med exempelvis judisk eller muslimsk livsåskådning (kvinnoförtryckare, barnmisshandlare etc).”
”Så vad har då fått Humanisterna att känna sig så kränkta att de bett kyrkan att tysta Helle Klein? Jo, bland annat påståendet att ”Humanisterna och nyateismen spelar högerextrema grupper i händerna…”.”
Läs hela debattartikeln på SvD
Foto: www.rosenberg.se
Bra kommentar av Göran Rosenberg, jag instämmer i
”Låt mig då gärna bidra till kränkningen genom att instämma i påståendet och lägga till följande: Genom att i huvudsak rikta sin ”humanistiska” kritik av religion och religiösa yttringar mot minoriteters religioner och traditioner, sammanfaller Humanisterna agenda allt som oftast med rörelser och opinioner som av allt annat än ”humanistiska” skäl har problem med minoriteters religioner och traditioner.”
Humanisternas kritik mot minoriteters religioner, saknar objektiva moraliska värden och är därför endast sårande och stötande. Därför tycker jag Helle Klein liksom vilken annan som helst, har rätt att offentligt kritisera deras grundlösa diskriminerande yttranden mot religiösa minoriteter.
Jag läser, alltså tänker jag… på vad ”du” och ”jag” gör, sagt och gjort, här och nu beskrivet till skillnad från där och då (av)läst och i någon mån eftertänksamt redan ännu-inte (av)handlat; för-stått och tolkat liknandes i någon mening gemensamt olika… såsom händelsevis en talakt likt denna översättnings (av)handling under hand och i ögonen faller upplysningsvis mörkat beskrivs.
Upplysningsvis således uppenbart omvänt; genom en mängd mörka typer av för-givet-tagna tecken på en blek massa av variabelt ljusa bakgrunder mot vilka de olika förställningarna utspelar sig… som om… skådespelarens mening (inte) var lika med var och ens omedvetet medvetna design
”Jag” tillika med ”signaturen”, vilket citat-tecknen kanske visar, är väl att märka bara – men inte bara endast ”bara” – två olika beteckningar av och för något redan ännu-inte så egen-dom-ligt särskilt märkvärdigt ”betecknat” eller mer precist nämnvärt problematiskt retoriskt-etiskt-politiskt definierat kroppsligen andligt handlandes ”fenomen”.
Dock, retoriskt uttryckt retoriskt handlat, mest lik en papegoja sittandes på någons axel: ”Under tvånget att tala och driften att förstå(s) fångas vi lätt i ett språkligt fängelse utan flyktvägar. Det vi säger avslöjar med säkerhet mera om det språk vi talar i än om de fenomen vi talar om. Det jag råkar fånga i kunskapens nät säger mera om fiskaren och nätet än om det som till äventyrs dväljs i det okändas djup.”
Således kan jag undra om det inte bara är striden som skiljer och förenar HK-församlingens samfund av antagligen mänskliga människor med VoF-församlingens antagligen motsvarande omänskliga människor.
Frid vare med eder om också kritikens vapen blir en vapnens kritik.