Jan Pilotti diskuterar här i en utförlig artikel frågan om hjärnmedvetande kan täcka in allt medvetande.
”Neurobiologin/hjärnmaterialismen har inte och kan (nog) inte förklara medvetandet/själen” [1]
Text: Jan Pilotti
Tord Bergmark inleder sin artikel [1] ”Själ och odödlighet” med ett citat av den vise Konfucius:
”Varför skall vi bekymra oss om döden? Livet har ju så många uppgifter som måste lösas först”.
Jag håller helt med om det. Men att som materialisterna hela tiden påstå att det finns inget liv efter döden är ändå att bekymra sig om döden. Och om materialismen är falsk och det också innebär att det finns ett liv efter döden, så finns det även om vi nu måste fokusera på att lösa alla problem i livet före döden. Men det kan också vara så att materialismen förkrymper människan och den kraft vi så väl behöver för att lösa våra uppgifter i det här livet!
Tord Bergmark försvarar materialismen med vetenskap men också genom ”guilt by association”. Att ta icke-materialistiska hypoteser på allvar uppfattas som dualism, vilket jag kan förstå, men det är inte nödvändigtvis korrekt. [2] Vidare att dualismen är en religiös ståndpunkt som har sin grund i ett behov av trösterika föreställningar, för att man inte klarar av att se döden i vitögat, men är en ”hittills grundlös illusion”.
Men det är inte något behov av tröst som är min och flera andras medvetna grund till att kritisera hjärnmaterialismen, dvs. att medvetandet och själen helt kan förklaras av hjärnan.
Grunden är helt enkelt att ingen hittills, trots vad många tror, har kunnat vetenskapligt förklara medvetna upplevelser, kvalia, utifrån hjärnprocesser. Då Bergmark själv skriver om ”hjärnan, vars mirakulösa systemfunktioner ännu bara kan anas” har han rätt såtillvida att här krävs ett mirakel. Men ingen har ännu kunnat beskriva detta mirakels vetenskapliga natur. Även hjärnforskare som, liksom de flesta, är övertygade om att även den medvetna upplevelsen ska kunna förklaras med hjärnan skriver:
”No one has produced any plausible explanation as to how the experience of the redness of red could arise from the action of the brain.”[3]
Hur kommer det sig då att intelligenta människor så kategoriskt hävdar att hjärnmaterialismen är den enda möjliga lösningen?
David Chalmers och det olösta ”hard problem”
En utförlig kritik av hjärnmaterialismen ges i den australiensiske filosofiprofessorn David Chalmers klara analys. [4] Han är nog den forskare som tydligast satt medvetandeproblemet på den vetenskapliga dagordningen. I en banbrytande artikel 1995 beskriver han två typer av problem när det gäller medvetandet ”the easy” och the ”hard”.[5]
The ”easy” problem handlar om beteende, hur vi kan gå, tala, m.m. och i dessa tredje persons perspektiv är mekanismer i hjärnan bra och tillräckliga förklaringar. Medan ”the hard problem” handlar om första persons perspektiv, den subjektiva upplevelsen hur det är att tex ”uppleva en röd färg”.
Hans slutsats, som jag helt delar, är att ”the hard problem” inte kan lösas med neurobiologi och kognitiv teori utan kräver att medvetna upplevelser ses som en helt ny fundamental kategori. [6] Detta är inte något okänt i vetenskapens historia; t.ex. försökte man förklara elektricitet mekaniskt men var tvungen att överge det och se att laddning är en fundamental egenskap som inte kan reduceras till tidigare kända egenskaper som t.ex. massa.
Kan nära döden upplevelser förklaras som hallucinationer?
Jag anför inte nära-döden-upplevelser (NDU) och utomkroppsliga upplevelser (UKU) som något bevis men som tydliga empiriska data som kan hjälpa oss att lösa medvetandets ”hard problem”. Bergmark menar dock att hallucinationer är ”rimligare och tillräckliga förklaringar” till tex. NDU/UKU, än att själen kan existera utanför och oberoende av kroppen och hänvisar bl.a. till den finlandssvenske filosofen Hans Rosing. [7]
Tidigare har Rosing gällande NDU/UKU med varseblivningar som stämmer med den objektiva verkligheten skrivit:
”..nära till hands att tolka upplevelserna som hallucinationer. Mot detta tycks dock UKU med sin rikedom på korrekta detaljer tala….. Den enda utväg jag kan se är att det måste vara något slags hallucinationsliknande upplevelser som av okänd anledning är mycket korrekta”. [8]
Och han är i boken Medvetandets Filosofi [9] ännu tydligare. NDU/UKU som stämmer med verkligheten tolkar han som hallucination plus ESP (extra sensorisk perception) som i sin tur skulle bero på informationsöverföring via ett okänt medium.
Visst är det möjligt men det är ännu inte ett bevisat faktum utan en spekulation som går långt utöver det vi anser oss veta om vanliga hallucinationer. Men hallucinationsförklaringen är rimlig och tillräcklig också bara om vi redan utgår från att hjärnan är tillräcklig för att förklara medvetna upplevelser. Och det är precis det som jag och flera med mig ifrågasätter.
Rosings misstag
I den bok som Bergmark hänvisar till har Rosing skärpt sin kritik och påstår att all dualism är logiskt omöjlig. Jag håller förstås inte med om det och anser att Rosing gör allvarliga misstag. Han börjar [7 s 137] med att analysera uttrycket ” immateriell själ” och vad immateriell här kan betyda. Han avfärdar utan grund betydelserna abstrakta storheter (tal, teorier, geometriska figurer, idéer) och tomrum. Däremot skulle enligt Rosing själen kunna var en okänd form av energi, eftersom energi kan betraktas som immateriell. Men sen påstår han att själen i princip är möjlig att mäta och lokalisera, eftersom energi är ett mätbart fysikaliskt fenomen. Men en ny form av energi behöver naturligtvis inte gå att mäta och lokalisera på ett gammalt sätt, och jag ska strax ge ett exempel. Men Rosing kritiserar också en filosofiprofessor som talar om själen som ett slags immateriellt ämne (stuff). Han ifrågasätter professorns omdöme då enligt Rosing ingen människa kan föreställa sig något immateriellt ämne och ”Här är det inte frågan om en empirisk omöjlighet, som beror på bristandeintelligens eller fantasi, utan det är en fråga om en logisk omöjlighet. Vi har ingen aning om vad vi ska föreställa oss…(Man undrar varför han (professorn) inte också hävdar att det existerar utanför tid och rum).” Men det är precis vad jag kommer hävda att själen, medvetandet existerar utanför den materiella hjärnan, i den fyrdimensionella rumtiden och även i en generaliserad rumtid med sex dimensioner delvis bortom vårt vanliga rum och tid.
Jag hävdar att det är fullt logiskt möjligt och att jag visst har en aning om vad jag föreställer mig.
Återbesök i Plattland: att mäta eller förställa sig något bortom rum och tid
Låt mig innan vi går vidare för att belysa logiken åter hälsa på våra vänner Plattländarna.
I Plattland, en tvådimensionell värld med bara längd och bredd men ingen höjd kan Plattländarna inte uppleva vår tredje dimension höjd [10]. En kvadrat K såg en präst, en cirkel, som växte och sen krympte och försvann. K undrade om han hallucinerade. Men sen hände samma sak två gånger till. Kanske ni kan gissa vad det var, men K förstod inte förrän han blev uppryckt ur Plattland och såg det som vi ser det i tre dimensioner med längd, bredd och höjd.
Det var ett tredimensionellt materiellt klot, men bortom deras vanliga tvådimensionella materia, som när det passerade Plattland såg ut som en punkt som dök upp ur intet, blev en växande cirkel, krympte och försvann. Men K kan naturligtvis inte bevisa för de andra Plattländarna som är kvar i två dimensioner att den finns en tredje dimension och att det existerar klot och de kan inte heller föreställa sig detta. Detta går inte att mäta i Plattland.
Ändå har K en egen visshet genom direkt upplevelse att det finns en större verklighet med tre dimensioner bortom Plattländarnas två dimensioner.
Hjärnan och Världsanden
Rosing skriver ”Själslivet är naturligtvis mycket intimt förbundet med hjärnan..(den).. kan se nog så obetydlig ut.. men den är med vid marginal den mest komplicerade struktur vi känner i universum”[7 s 141]. Så tänkte jag också i min kommunistiska dialektiskt materialistiska ungdom tills jag, ironiskt nog, på ett sommarläger med Förbundet kommunist, kom till insikt att det är helt enkelt inte sant att hjärnan är det mest komplexa. Två hjärnor, ja människor, som kommunicera med ord gester beröring, lukt och kanske smak, m.m. är mer komplext, och förstås alla människor tillsammans och alla djur och växter och hela universum är oändligt mycket mer komplext än en enskild hjärna [11]. Så det blev mitt första steg att på ”ren materialistisk grund” genom analogi med hjärnan ta hypotesen om Världsmedvetandet, Världssjälen eller Världsanden på allvar.
Upplevelser som stämmer med verkligheten är knappast hallucinationer
När Rosing fortsätter argumentera för att NDU/UKU bara är hallucinationer utgår han just från den materialistiska obevisade hypotesen att subjektiva upplevelser kan förklaras av hjärnprocesser. Han säger ärligt att denna ”naturliga förklaring” utesluter att något någonsin kan lämna hjärnan och befinna sig på annan plats i rummet”. Den förnekar också att det någonsin är korrekta sinnesupplevelser av omgivningen ”som inte på något sätt uppstått genom de fysiska sinnesorganens och hjärnans verksamhet.” Så det räcker med ett väldokumenterat fall att falsifiera Rosings slutsats. Men det finns redan tydliga exempel som åtminstone sätter i fråga att alla upplevelser erhålls genom de vanliga fysiska sinnena:
En kvinna, som vid en avancerad hjärnoperation är sövd och med ögonen igentejpade , som tydligt ser och kan beskriva ”sågen” som de sågade upp skallen med, och att den till hennes förvåning inte liknande en såg utan mer än elektrisk tandborste, vilket är en mycket bra beskrivning av hur den faktiskt ser ut.
En annan kvinna som var född blind kunde i NDU ”se” och korrekt beskriva även nya synintryck. [12]
Rosing påstår också att det är uppenbart den enda rimliga för att inte säga möjliga förklaringen att det är en hallucination när personer i NDU ser döda släktingar. Återigen cirkelresonemang. Rosing försöker ändå vara empiriker och vågar titta på de fall som hjärtläkaren Michel Sabom redovisat där personer berättar om detaljer. Rosing gör, liksom jag gjort oberoende av honom, en analys där man kan tänka sig att personen kunnat få information genom de vanliga sinnena (syn, känsel, hörsel) om många detaljer som sedan bakas in i hallucinationer. [13]
Men han bortser från de data som högst osannolikt kan förklaras på detta sätta. T.ex. en man som under en hjärtoperation med användandet av en hjärtlungmaskin tycker sig ha en UKU och bl.a. tycker hjärtat ser ut som Afrikas kontinent. En mycket bra beskrivning hur hjärtat faktiskt ser ut när vänster förmak sväller när man efter operationen återför blodet just via vänster förmak för att blodcirkulationen åter ska skötas normalt av hjärtat. Dock kom programmet om Pams fall och om den blindfödda kvinnan efter Rosings bok.
Sen är inte Rosing överens med andra kritiker då han menar att NDU saknar gemensamma mönster vilket inte kan stämma med att själen lämnar kroppen, medan andra materialister just anför att upplevelserna är så lika stödjer en hjärnförklaring!
Omöjliga upplevelser måste väl vara hallucinationer?
En intressantare och viktigare analys är att undersöka om det finns några upplevelser som är så omöjliga att de måste vara hallucinationer. Rosing tar upp samma exempel som jag på mina föreläsningar också tar upp som ett bra exempel på detta. En man som har en NDU i samband med hjärtstillestånd och ser sin sju barn som änglar. Men barnen levde i högsta välmåga på jorden då mannen hade sin NDU. Det måste väl ändå vara en hallucination och kan lätt tolkas som: Mannen var rädd för att han höll på att dö, han tänkte förstås på sina barn och har många minnesbilder av dem. Likaså har han säkert sett änglar på bild och att han i ett omtöcknat nära-döden-tillstånd blandar ihop dessa bilder, såsom vi kan göra i drömmar och ser barnen som änglar.
Självklart håller jag med om att det är en både möjlig och rimlig förklaring (återigen om man utgår från att hjärnan producerar upplevelser). Men det kan ju alls inte användas som argument för att alla NDU är hallucinationer och ”att dualismen är orimlig” [7 s149] lika lite som att en dröm om en flygresa tillsammans med Jesus, Mohammed och Olof Palme bevisar att alla minnen om flygresor är drömmar och därmed overkliga! Själv brukar jag också visa att det finns även en annan möjlig förklaring till denna upplevelse som är väl förenlig med själshypotesen.
Einsteins relativitetsteori visar att tiden är relativ och att klockor går saktare om de rör sig snabbt. Beroende på hur snabbt man rör sig kan de ta 10 år, 1 år, 1 dag, 1 sekund att komma 10 år framåt i tiden. Skulle vi färdas med ljuset hastighet kan vi på 0 sekunder kliva in i vilken framtida tidpunkt som helst! Om vi med själshypotesen antar att det att dö är att kliva in ljuset kan vi alla samtidigt kliva in i ljuset i en framtida tidpunkt (eller tidens slut omega) fast vi i jordisk tid dör vid olika tidpunkter.
Vad är mest absurt?
Till sist Rosings avgörande misstag. Han menar om man verkligen såg (i ordets vanliga bemärkelse) något i en UKU måste själen vara utrustad med en synförmåga som är helt analog med kroppens. Han beskriver sen hur energin i ljuset, elektromagnetisk strålning med vissa våglängder, i ögats näthinna ger upphov till elektriska impulser som fortplantas via synnerven (till hjärnbarken där synupplevelser annats uppstå JP), ”Det är frågan om en ytterst komplicerad mekanism som utvecklats under miljoner år. Det är absurt att tänka sig att det skulle finnas ett annat synsinne hos själen som reagerar på precis samma våglängder men utan näthinna, kemiska processer, nervsystem osv. Det kan följaktligen bara finnas en rationell förklaring till dessa berättelser och att den visuella informationen på ett eller annat sätt härstammar från normala mänskliga synsinnen”.
Men varken Rosing eller någon annan har förklarat hur dessa komplexa elektrokemiska upplevelser i hjärnan kan ge upphov till någon upplevelse. Det är, enligt min syn, istället så att just dessa upplevelser utan öga och hjärna innehåller en möjlig lösning på ”the hard problem” om medvetandet!
Och det hjälper inte heller att den neurobiologiskt orienterade filosofen Searl som Bergmark åberopar som hjälp påstår att ”den filosofiska lösningen på det traditionella kropp-själ problemet är att poängtera att alla våra medvetna tillstånd utgör högre nivåer eller systemfunktioner i hjärnan, vilka samtidigt orsakas av mikroprocesser på lägre nivåer i hjärnan”. Det låter sig sägas men att kalla det för en lösning när det inte finns en enda konkret ide’ om hur det skulle kunna gå till är inte korrekt. Hjälparen Damasio’ s beskrivning av hjärnprocesserna säger inte heller något om språnget från struktur och funktion till medveten upplevelse.
Hjärnmaterialismen är en tro!
Slutsatsen och frågan i min första artikel hade efter ett år inte fått något svar:
”Det går aldrig att bevisa själens icke-existens och själshypotesen är därför inte möjlig att falsifiera och i enlighet med Poppers kriterier därför inte en vetenskaplig hypotes utan ska med rätta betraktas som en tro.
Men precis detsamma gäller den materialistiska uppfattningen! Den är tillsynes inte heller falsifierbar och därför med samma kriterium en trosuppfattning! Den som inte håller med om detta måste jag be att presentera ett enda faktum som går att observera i detta liv, livet före döden, och som de skulle vara tvungna att acceptera som motbevis till att hjärnan är en nödvändig förutsättning för medvetna upplevelser! ”
Och det är viktigt att materialisterna innan vi gör det eventuella experimentet, de själva föreslagit, förbinder sig att acceptera resultatet, annars är det bara läpparnas bekännelse till falsifierbarheten för att slippa att materialismen avslöjas som tro.
Gång på gång flyttar de sina positioner. T.ex. Rosing säger att materialismen utesluter upplevelser med information som inte har kommit genom de vanliga sinnena. Men när sådana data redovisas bortförklarar de dem alltid.
Bergmark skriver ”Våra själsliga förmögenheter förklaras bäst av en ( mirakulös och besjälad materialism). När vi dör så gäller det således hela människan med sin hjärna och själ och det är slutgiltigt för oss människor”. Jag har full respekt för hjärnmaterialismen som en möjlighet men den är och kan endast vara en trosuppfattning och det är märkligt att vi inte kan vara överens om detta.
Åter till Chalmers analys
Hans slutsats, är att ”the hard problem” inte kan lösas med neurobiologi och kognitiv teori utan kräver att medvetna upplevelser ses som en helt ny fundamental kategori [6].
Detta är inte något nytt i vetenskapens historia; t.ex. försökte man förklara elektricitet mekaniskt men var tvungen att överge det och laddning är en fundamental egenskap som inte kan reduceras till tidigare kända egenskaper som t.ex. massa. Och även om Maxwell hade mekaniska bilder i sin fantasi när han på ett mirakulöst sätt lyckades fånga elektromagnetismens empiriska data i sina berömda formler så är dessa en helt ny typ av strukturlagar som inte kan reduceras till den tidigare Newtonska mekaniken.
Så det är i sig inget avsteg från vetenskaplighet att påstå att medvetna upplevelser är en ny fundamental kvalité som inte kan förklaras av materiella strukturer och funktioner i hjärnan utan kräver helt nya samband.
En möjlig lösning på ”the hard problem”
Det finns också ett enkelt och radikalt synsätt som antyder en lösning av ”the hard problem”. Låt mig först påminna om relativitetsteorins uppkomst. När man så småningom kunde identifiera ljuset med en elektromagnetisk våg gav Maxwells ekvationer ljushastigheten men i ett enda system den s.k. etern. I andra system borde ljuset ha olika hastighet i olika riktningar (Jfr med hur en båts hastighet är olika i olika riktningar beroende på båtens rörelseriktning i förhållande till flodens hastighet.) Men det kunde aldrig uppmätas någon skillnad i ljusets hastighet. Man försökte många olika (bort)förklaringar t.ex. att etern släpades med jorden. Och en förklaring som löste problemet exakt och matematiskt var att fasta kroppar, som mätstavarna, krympte precis så mycket att den förväntade effekten doldes. Detta var ett rent ad hoc antagande men denna längdkonratktion återkommer med exakt samma formell fast som en konsekvens av Einsteins teori. Det var först med Einsteins radikala postulat att helt vända på det och säga att ljuset har alltid samma hastighet i vakuum helt oberoende av ljuskällans rörelse, vilket inte gäller något annat fysikaliskt fenomen och därmed stred mot all annan erfarenhet, som man kunde gå vidare med en konstruktiv teori!
Eftersom ingen har kunna ge en vetenskaplig förklaring av hur hjärnprocesser ”skapar” medvetna upplevelser, är det rimligaste att dualisterna har rätt och att en enkel och radikal lösning på medvetandets hard problem är att postulera att medvetandet inte kan identifieras med något i hjärnan. Men jag menar också att materialisterna har rätt åtminstone när det gäller sinnesupplevelser och att dessa är materia. Men inte identiska med hjärnprocesser som de inte liknar eller har samma egenskaper som, utan med den verkliga materien utanför hjärnan, i kroppen och i rumtiden, som de dessutom precis också liknar. Iden är inte ny utan har b.la. framförts redan 1897 av den franske filosofen Bergson [14], av den svenskamerikanske astronomen Gustaf Strömberg [15] , av Culbertson [16] och Manzotti [17]. Även Tonneau argumenterar klart för ”Consciousness outside the head.” [18]
Så medvetna upplevelser finns överallt utom just i hjärnan!
Som jag skev i min förra artikel kan NDU och UKU där personer ser hela sina liv som en sammanhängande ”bild” tolkas som att personer upplever inte bara rummets tre dimensioner utan den fyrdimensionella rumtiden. Einstein övervägde att kalla relativitetsteorin för absolutteorin, för han visade inte bara att rum, tid, samtidighet och massa, var relativa utan också vad som var absolut, dvs. samma för alla observatörer; ljusets hastighet i vakuum och ”avstånd” i rumtiden. Att tid och rum separata är relativa, dvs. är olika i olika system vilket bl.a. medför att klockor rör sig går saktare (tiden går saktare!) medan ”avstånden ” i rumtiden är absoluta, samma för alla, betyder enligt många att rumtiden är mer fundamental än rum och tid för sig och att rumtiden är ontologiskt fyrdimensionell. Jag menar att det är fullt logiskt möjligt att tolka NDU/UKU som att vi också direkt kan uppleva den fyrdimensionella rumtiden och att det därför är möjligt med det enkla men radikala postulatet att upplevelser är identiska med processer i rumtiden, men inte nödvändigtvis med processer i hjärnan som bara är en liten del av rumtiden.
Medvetandet i sexdimensionell rumtid. Liksom mörk materia
Minnesforskningen har kunnat påvisa att skador på hjärnan skadar minnesförmågan, men man har aldrig kunnat visa var unika minnen, som t.ex. minnet av vår första förälskelse, lagras i hjärnan.
Bergson [14] och Strömberg [15] föreslår att minnen inte behöver lagras för allt som har hänt finns kvar i rumtiden som alltså tolkas som en objektiv struktur! Men även allt som ska hända finns redan i rumtiden. Om vi bara hade fyra dimensioner, tre rums och en tidsdimension skulle allt vara förutbestämt. Men vår direkta upplevelse är att vi har en fri vilja och i kvantmekaniken är inget helt förutbestämt utan vi kan bara beskriva flera möjligheter. Detta går att förstå om vi använder oss av den matematiskt möjliga generaliseringen av den fyrdimensionella rumtiden till en sexdimensionell rumtid med tre rums och tre tids dimensioner. Jag kan förstå och respektera om många tycker detta verkar mer än lovligt radikalt men jag hävdar att det är en logiskt fullt möjlig modell, som jag mer grundläggande och detaljerat beskrivit i flera arbeten som finns på min hemsida.[19]
Intressant är också att matematikern Cole [21] utifrån samma sexdimensionella rumtid publicerat en artikel där han kan förutsäga existensen av mörk materia som nu de flesta menar är nödvändig för att förstå universums uppkomst.
Jag anser också, liksom Chalmers, att det behövs en fundamentalt ny syn på medvetandet för att lösa ”the hard problem”, och menar att det jag skissat här är en möjlig lösning. Självklart återstår en mängd intressanta och svåra tekniska problem men de är att hänföra till kategorin easy problems i Chalmers mening, men inte främst relaterade till hjärnan, utan till den sexdimensionella rumtiden.
Jag hoppas med detta och med stöd av Chalmers ha visat att neurobiologin, hjärnmaterialismen, ännu inte har någon vetenskaplig lösning på ”the hard problem” och sannolikt inte heller kan få det, medan jag också visat på en möjlig lösning om vi tar det radikala språnget och släpper vår tro på hjärnmaterialismen. Jag håller naturligtvis helt med om att vi inte ska göra radikala språng i onödan, men ibland, som exemplet med relativitetsteorin visar, är det nödvändigt, och det är i sig inget avsteg från den vetenskapliga metoden, för att kunna förklara alla empiriska data.
Jag välkomnar alla hjärn- och medvetande forskare, särskilt materialister, till att med ny frimodighet ge sig i kast med alla spännande och svåra ”easy problems” i ljuset av detta nya postulat att medvetandet är identiskt med processer i den sexdimensionella rumtiden.
Jan Pilotti
Källor, referenser, kommentarer
1) Artikeln här något omarbetad tidigare publicerad i Tidskriften svensk Psykiatri nr 1 2011 i en pågående dialog med Tord Bergmark se Pilotti J ”Psykiatrin och människans själ” nr 1 2010 pdf , Bergmark T ”Själ och odödlighet”. nr 2 2010 s 63-64.. Tidskriften Svensk Psykiatri
2) Kommentar: Jag anser förvisso att kritiken mot dualismen är överskattad men jag betraktar mig inte som dualist utan som neutral monist (OBS ej neural).
David Chalmers diskuterar valet mellan substans dualism and egenskapsdualism. Han är neutral i denna fråga men “certainly not opposed to substance dualism (construed as the existence of fundamental nonphysical individuals) and there are some considerations, (including issues about the combination problem and the unity of consciousness) that tend to favour it” Chalmers, D.J. (2010) The Character of Consciousness. Oxford University Press. p. 139.
Chalmers skriver också om ironin i att:
“in fact philosophers reject interactionism on largely physical grounds (it is incompatible with physical theory) while physicists reject an interactionist interpretation of quantum mechanics on largely philosophical grounds (it is dualistic).Taken conjointly these reasons carry little force, especially in light of the arguments against materialism elsewhere ..” a.a. p. 128
Chalmers ser dualismen och panpsykism som de två mest lovande möjligheterna att förklara medvetandet om man lyckas lösa panpsykismen kombinationsproblem resp dualismens problem med interaction. (Towards a Science of Consciousness april 2014). Det senare antyder Chalmers är möjligt i en viss tolkning av kvantmekaniken a.a. p. 127
Min personliga uppfattning är också att inga naturvetenskapliga fakta kan motbevisa en tro på själen, liv efter döden och Gud se ”Kan naturvetenskapen verkligen förvisa Gud till att var ett hjärnspöke” på min hemsida
3) Crick, F., Koch, C.. Nature Neuroscience 6 no 2, pp.119-126)
På 20 års jubileet av Towards a Science of Counsciousness april 2014 fanns inte heller någon konsensus om någon sådan förklaring. Programmet med alla abstracts http://www.consciousness.arizona.edu/
4) Chalmers, D.J. (2010) The Character of Consciousness. Oxford University Press. Chalmers hemsida med det mesta han skrivit Länkar till några artiklar och korta bra videos även via min hemsida
5) Chalmers D Journal of Counsciousness Studies 2(3): 200-19,1995
6) ”If (Chalmers) arguments against reductive views of consciousness are correct we must have further fundamentals and consciousness involves something novel and fundamental in the world. In physics, space, time, mass and charge are taken as fundamentals and are not further explained. Instead, one takes them as basic and gives a theory of how they relate to everything else in the world. Chalmers suggests ’that a theory of consciousness …, as everything in physical theory is compatible with the absence of consciousness,…take experience itself as a fundamental feature of the world, alongside mass, charge and space-time.’” Pilotti J., “Conscious Spacetime. An outline to experiential monism”. In The Mysteries of Consciousness. Essays on Spacetime, Evolution and Well-Being. Fredriksson I. ed. McFarland. Forthcoming autumn-winter 2014
7) Rosing, H. Den personliga identiteten och livets mening, Schildts, 1986
8)Rosing ,H. Hufvudstadsbladet, Helsingfors s. 3 24 dec 1982
9)Rosing, H. Medvetandets filosofi. Akademilitteratur, Stockholm, 1982, s138,140
10) En fin animation av Flatland
11) Tononi G. har presenterat ITT, Integration Information Theory (som jag kommenterar mer i en senare artikel) där han bl.a. hävdar att en grupp människor som interagerar inte har den komplexitet som krävs för att ett nytt gruppmedvetande ska uppstå, vilket om korrekt skulle motsäga min ”insikt”. Se Tononi G, Koch C(2014). Counsciousness: Here, There but Not Everywhere. http://arxiv.org/abs/1405.7089
12) Operationen det s.k. .Pams case, inslag i film i Vetenskapens Värld 2003. Den blinda kvinnan är med i samma film men avsnittet bortklippt då sändes i SVT 2.
Pams case kan ses på Pams case (dock kan en del av speakerns kommentarer ifrågasättas och i Sverige kallar vi inte någon kliniskt död under en operation) och kort video om ”synupplevelse” i NDU hos blindfödd. Se även om Anita Morjanis NDU
13) Pilotti J, Medvetandet och hjärnan i Jacobson N-O red Nytänkande Norsteds 1987 se min hemsida
Pilotti, J. Hjärnans medvetande eller medvetandes hjärna i Wistrand K, Pilotti J red Medvetandet och döden. En antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga
upplevelser Natur&Kultur 1982
14) Bergson, H. Materia och minne. En undersökning av kroppens förhållande till själen,
Wahlström&Widtsrand Stockholm 1937, franskt original 1897 Den ”rena perceptionen” är i de materiella föremålen. Men perceptionerna genomträngs av erinringar, minne, som är det själiska så det blir något mer.
15) Strömberg, G: The Soul of The Universe, Educational research Institute, North Hollywood, California, 1970, org 1940
16) Culbertson, J. T. Sensations, Memories and the Flow of Time. Cromwel Press, Santa Margarita California, 1976
Culbertson tycker jag är speciellt intressant i detta sammanhang då han är materialist men ändå argumenterar liksom Chalmers och jag för att medvetandet inte finns i hjärnan.
17) Manzotti, Ricardo Externalism, se videos, artiklar och en informativ serieteckning på hans hemsida
18) Tonneau, F. (2004) Consciousness outside the head. Behavior and Philosophy, 32, 97- 123 se Tonneau
19) Pilotti J ”Conscious spacetime. A possible connection between phenomnal properties and six-dimensional spacetime”. Poster presented at Towards a Science of Consciousness 2014 se poster
Mer utförligt i Pilotti J Conscious Spacetime. An outline to experential monism. Se not 6
20)Se tachyons Mer utförligt i Pilotti J Conscious Spacetime. An outline to experential monism. Se not 6
21) I Vetenskapens värld 28 feb 2011 visades en BBC film där man påtalade nödvändigheten av
mörka materia för att teorin om universums uppkomst, Big Bang ska kunna fungera. Den
mörka materians massa anses vara fem gånger den vanliga materiens. Och det presenterades
ingen ide om vad mörk materia kunde vara. Cole liksom Pavsic hävdar dock att man i den
sexdimensionella rumtiden, med tre rums och tre tidsdimensioner kan beskriva mörk materia.
Cole, E.A.B. (2000). Prediction of dark matter using six-dimensional special relativity Il Nuovo Cimento, 115B, pp.1149-1158.
Pavsic, M. Extra time-like dimensions superluminal motion and dark matter
