Patriarkatets segrar i historien

Två dokumentärer, en om patriarkatets dominerande ställning och en om kvinnolandets fall. Kersti Wistrand gör en jämförelse som diskuterar kvinnans frihet, jämlikhet och systerskap mycket med perspektiv på kolonialiseringen av den nordamerikanska kontinenten. /Admin2

Text: Kersti Wistrand

Herdekulturens utveckling av patriarkat

Judendomen, kristendomen och islam har sina historiska rötter i den patriarkaliska herdekulturen.

Vid en jämförelse av de båda dokumentärerna är det inte svårt att inse i vilken samhällstyp de mest harmoniska kvinnorna och männen lever. I musuomatriarkatet märks en balans och jämvikt mellan kvinnor och män, som absolut inte finns i det iranska landsbygdspatriarkatet.

Det kommunistiska systemet påtvingades musuofolket som sakta har tvingats in i lydnad under Kinas lagar med ett fall av matriarkatet som följd, men ännu lever vördnaden för kvinnor i alla åldrar kvar.

Kristna missionärer krossade nordamerikanska folkens matriarkat

Den vördnad för kvinnan som musuofolket levde i lär ha uppvisats i indianska f.d. matriarkat i USA, fastän dessa tvingades upphöra för flera århundraden sedan.

Då européerna en gång i tiden kolonialiserade den amerikanska kontinenten hade de med sig det patriarkaliska samhällssystemet med dess exploatörer som tog indianernas mark och tvingade in dem i reservat. Ursprungsbefolkningarna, som i flera fall levde i matriarkat, tvingades under hot till omvändelse till ett för dem mycket främmande levnadssätt. De värsta förövarna var i många fall missionärerna, som slog sönder deras samhällen.

Då jag i min ungdom under 1960-talet arbetade som ledare på ett scoutläger för amerikanska ungdomar på Long Island utanför New York, kom jag i kontakt med en äldre senecaindian som jag sedan brevväxlade med under något år. Genom honom fick jag en del kunskaper om hans folks historia. Han hade ett amerikanskt namn, Michael, men också ett indianskt, Morgonstjärna. Det indianska namnet gavs till barnet efter det första modern såg i naturen i den stund barnet föddes.

Han berättade hur hans folk under 1400-talet ingått ett förbund, irokeserförbundet, med fyra andra stammar, senare också en femte. Officiellt ledde männen förbundet, men dessa män var tillsatta av kvinnorna, som också kunde avsätta dem, eftersom de levde i matriarkat, där kvinnorna styrde och ägde all jord kollektivt.

Kanske var det också därför européerna så lätt kunde byta till sig det landområde där New York idag ligger. Det skedde genom att indiankvinnorna fick glaspärlor. Redan tidigare använde de ”pärlor” av snäckskal som byteshandel. Under 1600-talet köpte en holländare på så vis Manhattan till ett värde av 35 dollar (i glaspärlor) från indiankvinnorna.

Religionshistorikern fil.lic. Erik Rodenborg (1) har kartlagt några indianstammars öden, då de vita kolonisatörerna trängde in i landet.

Under tidigt 1800-tal kom kväkarna till senecastammen. De såg som sin viktigaste uppgift att ”civilisera” dessa indianer innan de skulle kunna omvända dem till den kristna läran. Det viktigaste var att bryta kvinnornas kollektiva ägande, privatisera jorden och sätta in mannen som ägare. På så vis skulle de matrilinjära systemet brytas och de kollektiva byarna ersättas med individuella farmer, där den patriarkaliska kärnfamiljen skulle vara den främsta sociala enheten.

Sorgligt nog hade Morgonstjärna förlorat en del av sin historia genom att hans föräldrar från tidiga år placerats i internatskolor där de hade blivit fråntagna mycket av sin indianska identitet.

Dokumentären ”Indianernas sista chans”

För ett par veckor sedan visade Kunskapskanalen dokumentären ”Indianernas sista chans” av kanadensiskan och mohawkindianskan Sonia Bonspille Boileau, som sökte sina rötter i sin indianska kultur. Mohawkerna ingick liksom seneca i det matriarkaliska irokeserförbundet. Sonias morfar hade dött och hon kände sig identitetslös. Han var indian till hundra procent men hade aldrig talat om sitt ursprung. Nu var det för sent att fråga honom och Sonia gör därför en resa där hon försöker kartlägga orsakerna till hans tystnad. Hon finner hans kristna internatskola, där alla elever med hot, hugg och slag tvingades avstå sitt språk och lära sig engelska och den vites seder och bruk: ”Indianerna ska vara tysta, veta sin plats och vara fattiga, ty välstånd ger makt”.

Mellan 1880 – 1996 har 2,4 miljoner indianska barn passerat dessa internatskolor. Officiellt hette det att barnen skulle få en bättre framtid, men när Sonias morfar kom tillbaka efter skoltiden, hade byns invånare glömt honom. Han flyttade, gifte sig med en kanadensiska och förteg sitt indianursprung livet ut.

Jesuiter slog sönder matriarkat i Kanada

Här ännu ett exempel som Erik Rodenborg ger, denna gång från Montagnais-Naskapiindianerna i nordöstra Kanada, där jesuiterna under 1600-talet stod för ”civiliserandet”:
De främsta hindren för att införliva indianerna i den vita civilisationen och den kristna tron var enligt jesuiterna:

1. Kvinnorna ville inte lyda sina män.

2. Indianerna ville inte lyda auktoriteter. De lydde ju inte ens sina hövdingar. Det gick därför inte att sätta in vita auktoriteter och på så vis styra över indianerna.

3. Det gick inte att disciplinera barnen och få dem att lyda. Indianerna kunde inte tolerera någon som helst fysisk bestraffning av barnen och de tycktes älska alla barn lika mycket.

4. ”Otroheten” var ett annat problem som jesuiterna hade svårt att komma åt.

Jesuiternas metoder att komma till rätta med indianerna blev därför att fullständigt bryta ned matriarkaten med straff och fängelsehålor.

Barnen togs ifrån kvinnorna och placerades på internatskolor under åratal, där de förbjöds tala sitt eget språk och ha kontakt med sina släktingar.

De skulle utsättas för kyrkans assimileringspolitik för att ”bli vita”.

Vädjan från överlevande efter det kanadensiska folkmordet på indianer

I ovanstående video (youtubelänk) berättar två indianska ”elders” om sin tid i en av dessa kanadensiska katolska internatskolor, där de tvingades ”bli kristna och vita”. Många av eleverna dog under skoltiden. Dessa två ”elders” vädjar om rättvisa att överhuvudtaget få sina historier hörda och de kräver upprättelse.

K. Wistrand

Referens:

(1) Rodenborg, Erik, När indiankvinnorna tvingades in i manssamhället, artikel i Sjunde Månväven