Jan Pilotti läste först in en fil.kand. i matematik och fysik, blev doktorand i teoretisk fysik och utbildade sig sedan till läkare, där han har varit verksam som barnpsykiater fram till pensioneringen. Hans fokus har alltid legat på forskning kring medvetandet.
- – Från första början var jag övertygad om den naturvetenskapliga materialistiska
världsbilden, säger dr Jan Pilotti. I början av 1970-talet fann jag vetenskapsmän som
visade på att Albert Einstein aldrig hade påvisat att det inte fanns något som kunde gå
fortare än ljuset.1971 gjorde jag en matematisk upptäckt att det faktiskt går att beskriva system i sex dimensioner. Jag har skrivit många artiklar och medverkat i internationella konferenser. Sedan flera år tillbaka är jag affilierad medlem av Institute for Foundational Studies Hermann Minkowski minkowskiinstitute.com/. - -När jag påbörjat mina studier på läkarutbildningen fann jag att ingen har kunnat
förklara ens vanliga medvetna upplevelser i termer av hjärnprocesser. - -Så kom Raymond Moodys bok ”Life after life” ut (1976). När jag började läsa om nära-
döden-upplevelserna gick mina tankar till dessa sex dimensioner. NDU-arna talade
om att deras upplevelser var ”verkligare än verkligheten”, vilket tyder på flera
dimensioner och en del har också talat om upplevelser av flera dimensioner. - -Kunde NDU ge ledtrådar till att lösa ”medvetandets mysterium”?Kunde dessa upplevelser där NDU-arna talar om fler dimensioner, kopplas samman
med de dimensioner jag upptäckt, dvs rumtidens verklighet med fyra och fler
dimensioner?Sammanfattning av Jans föreläsning den 14 september 2024
Nedan presenterar Jan Pilotti själv innehållet i föreläsningen/ videon med följande text:
Även om Einstein drog slutsatsen att ingenting kan gå snabbare än ljuset, kan hans speciella relativitetsteori inte utesluta fenomen snabbare än ljuset och det har spekulerats om sådana partiklar, men de har aldrig hittats. Det är dock lätt att visa att Einsteins teori tillåter överljussystem, enkelt i två dimensioner, med en rums- och en tidsdimension. Men i vårt tredimensionella rum, med längd, bredd och höjd visar matematiken behovet av tre
tidsliknande dimensioner, så totalt sex dimensioner: tre rums- och tre tidsliknande
dimensioner.
Nära-döden-upplevelser där människor talar om flera dimensioner och även om att NDU är ”verkligare än verkligheten” stödjer rumtidens verklighet med fyra och fler dimensioner.
Ingen har ännu förklarat ens vanliga medvetna upplevelser i termer av hjärnprocesser, och jag menar att NDU ger ledtrådar till att lösa det så kallade ”medvetandets mysterium”. Våra individuella medvetanden är – vilket mina matematiska uträkningar pekar på – i så fall del av ”Ett stort medvetande”. Hjärnan producerar då inte medvetandet utan fungerar som perceptionsdörrar till detta ”Universella medvetande”.
I slutet av videon diskuterar jag om och hur det är möjligt att vetenskapligt eller på annat sätt avgöra vilken av de båda världsbilderna som har mest trovärdighet: teorin om
hjärnmaterialism eller teorin om ”Ett stort medvetande”. Jag tar också upp vilka konsekvenser dessa båda uppfattningar får för vår världsbild och för hur vi bör leva på vår gemensamma planet Jorden innan döden.
Jag har bl.a. medverkat i Wistrand, K. &; Pilotti, J. (Red.) Medvetandet och döden. En
antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser NoK 1982 och antologin
Nytänkande Nordstedts 1987. Kan fås som pdf vid mejlförfrågan. Även flera artiklar om
NDU, rumtidsfysik och medvetande på min hemsida www.drpilotti.info/.
NDU-Konferens Stockholm 14/9 2024 del 2 – YouTube
Kersti Wistrand, Jan Pilotti
Jag tror på skyddsandar och hjälpare från andra sidan. Jag skulle inte leva idag om jag inte hade haft någon, eller några, som hjälpte mig ur livsfarliga situationer. I boken ”Oh min papá!” som min dotter Viveka har skrivit med min hjälp, beskrivs några av dem. En sådan incident beskrivs i följande utdrag ur boken.
Den sista resan höll på att bli min sista resa i ordets rätta bemärkelse. Vi låg i San Pedro och jag skulle tända däcksbelysningen. Vid femmans lastrum satt kontakten lite avigt, jag nådde den inte utan fick sträcka mig ut och sticka ut huvudet i ett böjt räcke för att se var den satt. Samtidigt började en stuvare fälla kranarmen, som med full fart sänktes i en sådan vinkel att jag skulle bli dekapiterad när kranen passerade räcket för att ta med sig mitt arma huvud.
Änglavakten var på alerten och såg till att en man på kajen upptäckte vad som höll på att hända. Både jag och kranföraren var helt omedvetna om faran. Mannen på kajen skrek ett varningsord och något underligt hände. Jag bokstavligen flög ut ur min kropp och befann mig plötsligt högt uppe i luften där jag kunde se min kropp och hur kranarmen var på väg att halshugga mig. Jag såg också kranföraren, hur han såg ut och hur han var klädd. Jag hade inte sett honom förut, han satt dold av hytten i kranen.
Allt gick i slow motion, kranens rörelse nedåt och hur jag drog tillbaka huvudet i sista stund. Jag tyckte också att jag på något märkligt sätt befann mig överallt, både i en punkt högt ovanför fartyget och runt omkring, jag var liksom överallt på ett sätt som jag saknar ord för att kunna förklara.
Jag drogs tillbaka in i min kropp lika snabbt som jag hade lämnat den. Det hela kan inte ha tagit mer än några sekunder, men tiden existerade inte, den stod stilla medan det hände. Kranföraren klättrade ned från kranen och han var klädd och såg ut som jag hade sett honom.
Många år senare berättade jag detta för en av mina elever, en klärvoajant kvinna. Hon frågade mig då om jag vid det tillfället hade bestämt mig för att bli karatelärare. När jag svarade ja, sa hon att det var därför de hade räddat mig. Enligt den här kvinnan var jag avsedd att som karatelärare hjälpa ett antal vilsekomna ungdomar på rätt köl.
Det har hänt att jag har träffat gamla karateelever som har berättat för mig att karate räddade deras liv, att nästan alla av deras gamla kompisar hade knarkat ihjäl sig, men att karateträningen hjälpte dem att bryta med sitt gamla liv och att de var så tacksamma att Stockholms Karate Kai fanns där som ett andra hem för dem.
Hej Johnny,
Jag tror du har precognitiv förmåga 🙂 Min nästa artikel, som kommer in om ett par veckor, kommer att handla just om den forskning som finns kring andliga energier och hjälpande andeväsen i samband med bl.a. reikihealing.
– Tack för delandet av din upplevelse! hälsar Kersti W.