Varmt välkommen till Rita Schwarz´ vernissage ”Återkomst – collage och blandteknik” 13 maj 2023 kl. 12.00 i Konstverket, Granängsvägen 7, Tyresö, då det även bjuds på levande musik!
TEXT: KERSTI WISTRAND Foton: Skärmpdumpar av Rita Schwarz´ collage ”Ännu icke öppnade fröjder”, LÄNK Foto: Del av Rita Schwarz´ collage ”Ännu icke öppnade fröjder”.
Rita Schwarz är tidigare känd här på HK:s hemsida både för sina artiklar och sitt arbete med validationsmetoden och kommunikationen med demenssjuka, LÄNK Hon har dock många andra strängar på sin lyra. Genom sin tillgång till ett rikt inre bildliv kan hon uttrycka sin personlighet i såväl bild som ord. Hon företräder den surrealistiska konsten och är dessutom en begåvad poet.
Ritas första utställning ägde rum i ett galleri på Östgötagatan 1990. 2004 var det dags för Tyresö slott, där varje rum var fylld med hennes konst och foton. 2010 hade hon en visning i hemmet.
Med familj och arbetsliv gick konstnärskapet på sparlåga, men Rita såg fram emot pensioneringen då hon skulle kunna få möjligheter att mer helhjärtat få ägna sig åt sin konst. Pandemi och privatliv kom dock emellan. Hur kom då denna nya utställning i Tyresö till? Jo, Miguel Escribano, ordföranden i Tyresö konstförening, kontaktade henne och föreslog den. De har sedan länge det surrealistiska konstintresset gemensamt och han har t.o.m. disputerat på Salvador Dali.
Det är nu således dags för Rita Schwarz´ konstutställning: ”Återkomst – collage och blandteknik”. Vernissage: 13 maj kl. 12.00 – 16.00. Plats: Konstverket (Gamla panncentralen), Granängsvägen 7, Tyresö. Ritas konst kommer att finnas till beskådan där under hela sommaren.
Kersti betraktar Ritas collage
För att bilda mig en uppfattning om Rita Schwarz´ konst vandrar jag runt i bildarkivet på hennes hemsida, LÄNK. Till varje tavla är ett citat knutet. Jag attraheras av den tredje collagetavlan ”Ännu icke öppnade fröjder” och liksom sugs in i den. I dess centrum finns en stängd arabisk ”sesam-öppna-dig-port” med tunga metallbeslag. Ovantill är den försedd med sirliga arabiska ornament och skrivtecken. Den magiska porten är inbäddad i ett landskap med gamla byggnader med skimrande pärlemokupoler, tinnar och torn. Till höger en strand med hög vass och speglande vattenyta. Ett drömskt sagoland.
Vad är det för en port? Vad finns innanför? Den påminner mig om mina resor till Samarkand för länge sedan och väcker både vördnad och nyfikenhet. Jag vill öppna den och gå in genom den. Min fantasi sätts i rörelse, mitt drömliv vaknar till liv. Jag blir trollbunden. Vart leder porten? Till mitt undermedvetna? Krävs det ett magiskt lösenord eller en nyckel för att öppna den? Kanske porten inte ens är låst utan går att skjuta upp?
”Ännu icke öppnande fröjder”… Tankarna går till ”Tusen och en natt”. Är det månne en skatt av något slag som döljer sig där innanför?
Min blick sveper vidare och nedåt: till höger en böljande drömväv och till vänster om den en sabel medvetet och viljestarkt nedstucken i flodbäddens lera: här finns inga aggressioner. I detta rike råder fred och frid! Eller visar sabeln på den inneboende och slumrande kundalinikraften djupt i det omedvetna?
Högst upp ovan porten en vindlande vit trappa med balustrad som för upp till … ja, kanske är det Edens lustgård? Jag måste vandra hela vägen uppför den för att se efter ….
Sammanfattningsvis visar collaget mig en värld som väcker associationer till ”Tusen och en natt” och dess esoteriska budskap: ”Människa, finn dig själv!”. Men mina associationer går även till nutida konflikter inom arabvärlden och en önskan om fred. En påminnelse om vår tids dystra verklighet och mörkret i tillvaron men också tillgången till hoppet och ljuset inom oss.
Så lägger jag märke till ännu ett collage: ”Att färdas i måne och sol”, en ljus akvarell med en väg omgiven av skir grönska till vänster. Framhjulet på en stor surrealistisk cykel har blivit till en slags snurrande sol – och är det inte en liten kvinna som sitter där längst inne och spelar harpa på ekrarna eller ser jag fel? Vägen hon kom cyklande på var inte så lätt. Bakom henne syns den drömskt och lekfullt som ett mörkt stråk av allvar och den kommer från den svarta fullmånen på himlavalvet! Här har tuschpennan kommit till hands och även här möts alltså ljus och mörker. Luftigt och lätt. Finstämd lyrik till toner i moll.
Hemsidan visar upp collage med flera olika teman. Upplevelsen att vara kvinna respektive barn i dagens samhälle är ett tema i mängden. Hjärtefågeln i mörk tuschfärg ser oss sorgset rätt in i ögonen allt medan en olyckskorp i bakgrunden flyger iväg med en naken kvinna. I collaget ”Jag vandrade över bergen” sitter en jättekniv instucken i bergstoppen.
Rita väjer inte för mörkret. ”Var inte rädd för suset i den inre skogen, för halvtonerna, för kvartstonerna, bortdöendet som kan vara en begynnelse… Art is life, and life is art… ” så börjar ett poem som Rita Schwarz läser för oss i sin youtubevideo ”Art in life in art”. Konsten har hjälpt Rita att överleva och fört henne genom såväl sorg som smärta.
Rita Schwarz som konstnär
Under en snabbintervju med Rita Schwarz hinner hon berätta om sitt konstnärskap. Så länge hon kan minnas har hon tecknat, målat och experimenterat med material. Hon kan även fotografera, väva och dreja och utbildade sig en gång i tiden till arbetsterapeut.
Allt sedan barnsben har Rita haft ett rikt inre bildflöde. När hon lyssnar till musik omsätts musiken till inre bilder. Rita är intellektuell och läser mycket. En annan konstnärlig ådra är skrivandet och då särskilt poesin.
Hon är som en fartfylld vind som oupphörligt virvlar runt, sveper rent och förändrar. Hon står under ständig utveckling och förnyelse. Hon vet aldrig i förväg vad som ska ske då hon sätter sig framför pappersarket. Kreativiteten går igång; hon njuter av stunden och efteråt blir hon förvånad över att varse detaljer hon tydligen fört in där helt omedvetet.
Rita Schwarz använder en blandteknik. Hennes från tidskrifter klippta eller utrivna foton klistras på underlaget och varvas med skira akvarellinslag, färgkritor och tusch. Oljefärger ligger inte för hennes personlighet; hon arbetar för snabbt, spontant och intuitivt och oljan är för långsam. Penseldragens skirhet och elegans påminner stundtals om kinesisk kalligrafi.
Någon gång finns textila inslag och silkespapper med i bilden. Färgytorna som väver samman collagets olika delar känns trygga, harmoniska och hon experimenterar ibland med infärgningar med hjälp av naturmaterial som mossa, lava och örter.
Rita Schwarz collage bjuder in oss till en spännande rundvandring i den drömvärld som också delvis är vår gemensamma inre kollektiva. Hennes surrealistiska stil passar väl in för att ansluta sig med de olika skikten i betraktarens medvetande och hon är väl bevandrad i C.G. Jungs arketypiska värld.
Ritas vernissage äger rum i Konstverket, Tyresö 13 maj kl.12.00 – 16.00! Hon hälsar er varmt välkomna!
Kersti Wistrand
