Den amerikanska ursprungsbefolkningens medicinska Senecaolja och dess historia utgör det första kapitlet i utvecklingen av John D. Rockefellers petroleum- och läkemedelsindustri i Nordamerika.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Långt innan nybyggarna började få upp ögonen för olja hade senecaindianerna skummat av den olja som sipprat fram från underjordiska källor och flöt på vattnet som skimrande skum i Alleghenyflodens förgrening Oil Creek (Oljebäcken) i nuvarande Pennsylvania. För att utvinna oljan lät de filtar flyta på vattnet och vred sedan ut oljan ur dem. [1]
Senecaindianerna hade utvecklat ett mångsidigt användningsområde för sin olja. Förutom att täta båtar och antända facklor använde de oljan till ansiktsmålningar samt inte minst – till mediciner. Den var suverän som botemedel bl.a. för styva leder, reumatism, artrit, huvudvärk samt sårbehandling och gick senare under beteckningen ”senecaolja” bland nybyggarna hos vilka den kom till flitig användning.
1627 fick en fransk franciskanmissionär se den heliga källan, som han välsignade. Han sände ett brev hem till Frankrike och berättade om denna märkliga upptäckt. Detta är det första dokumentet någonsin om den vite mannens upptäckt av olja i Nordamerika.[1]
Denna första oljekälla finns inte kvar. En skylt i senecafolkets reservat visar emellertid var den funnits.
När lokala entreprenörer borrade efter salt i området runt Oil Creek hände det att olja kom upp som en oönskad biprodukt. Den mörkbruna slemmiga vätskan smutsade ned vattendraget och plågade nybyggarna. [2]
En av entreprenörerna var Samuel Kier som 1850 kom på idén att med senecaoljan som förebild skapa en egen oljemedicin av biprodukten som kom fram ur hans fars uppborrade saltbrunnar. Kier destillerade och tappade upp den på halvflaskor och sålde den som patentmedlet ”Kier´s Rock Oil”. Han marknadsförde den som ett allomfattande elixir som i stort sett kunde bota allt. Man skulle väl närmast kunna kalla honom charlatan. [2] Kiers medicinska universalolja spreds i alla amerikanska delstater under olika namn. Bl.a. kallades den Snakeoil (ormolja), där ”snake” var en förvrängd uttalsform av se-nec-a. Under amerikanska inbördeskriget (1861 – 65) behandlades unionsoldaternas sår med senecaoljan.
1840 började europeiska immigranter samla olja som flöt på ytan av vattensamlingar i Pennsylvania. Den användes som bränsle till oljelampor. Tidigare hade man använt den dyra valoljan, men valarna höll på att bli utfiskade. [2]
Tidig oljeborrning i Pennsylvania 1862. Foto: Public Domain, Wikimedia
Den första amerikanska oljeindustrin 1859
Under 1850-talet bildade mångsysslaren Georg Bissell det första petroleumföretaget “Pennsylvania Rock-Oil Company” för att få fram bergoljan i Oil Creek-området och använda den som belysningsmedel. Mångsysslaren Edwin Drake, som tidigare arbetat vid järnvägen, uppfann ett rör som man kunde borra med i marken. För första gången i Amerikas historia började man nu borra med detta rör efter olja i Titusville vid Oil Creek i nordvästra Pennsylvania, där Drake även låtit bygga ett oljetorn, helt i trä. 1859 kom den första oljan upp ur marken.
Mängder av människor insåg den framtida lönsamheten och satsade investeringar i oljebolaget. Det dröjde inte länge innan en mängd små oljebolag uppstod längs dalgångarna. Borrningarna ärrade de en gång så frodiga skogsbackarna och snart såg den förste dollarmiljardären dagens ljus.
Drake är känd som “petroleumindustrins fader” och Titusville blev början på den moderna oljeindustrin. Dess första handelsprodukt var destillerad bergolja som gick under beteckningen karbonolja. [3]
Den tumultartade aktiviteten vid Oil Creek lockade till sig affärsmän från den angränsade delstaten Ohio. En av dem var John D. Rockefeller, bosatt i Cleveland, som investerade i det första oljeraffinaderiet. Med hårda nypor och fula metoder konkurrerade han sedan ut alla andra oljebolag genom att lägga beslag på järnvägen för enbart sina egna starkt rabatterade transporter. Han utnyttjade arbetarna till det yttersta och chockhöjde priserna på olja. Denna taktik gav honom öknamnet “Rövarbaron”. John D. Rockefeller försvarade sina miljarder med dessa ord:
– Det kommer att bli ett stort misstag för samhället att skjuta sina miljonärer. För dessa är de bin, som samlar in mest honung och mest bidrar till bikupan – även efter det de själva har frossat.
1870 grundade John D. Rockefeller petroleumkoncernen Standard Oil. Vid seklets slut ägde han 90 % av raffineringen och marknadsföringen av olja och en tredjedel av alla oljefält i världen. Standard Oil blev världens första multinationella bolag och John D. Rockefeller blev därmed världens rikaste och mäktigaste man. [2]
John Rockefeller och industrimedicinerna
John D. Rockefeller utsåg Fredrick Taylor Gates till sin ekonomiske affärsrådgivare. Denne kom att bana väg för allt större makt för sin arbetsgivare genom att göra allt större investeringar.
För att återställa det skamfilade ryktet startades först välgörenhetsorganisationen Rockefeller Foundation. Sedan kunde investeringar i nya lönade projekt lätt göras genom att ”köpa sig” fram med stora donationer som mutor. LÄNK
John D. Rockefeller gick först in i den kemiska industrin och därvid kom ursprungsbefolkningens senecaolja och läkeörter i fokus på ett nytt sätt. 1901 designade Gates det medicinska forskningsinstitutet ”Rockefeller Institute for Medical Research” och snart stod det klart att det var fullt möjligt att starta kemisk tillverkning av syntetiska mediciner med hjälp av oljan. Forskarna börjar studera folkmedicinens läkeörter och preparat för att kunna efterlikna dessa med syntetiskt framställda mediciner i industriell masstillverkning.
Nästa strategiska steg var att sälja in preparaten både hos läkarkåren och allmänheten, som med gott resultat hittills använt sig av örtmediciner och homeopatiska preparat. Detta skedde under loppet av ett drygt årtionde och med mycket fula metoder.
Rockefeller fick genom donationer fram en enhetlig läkarutbildning över hela USA där kunskaperna om de tidigare örtmedicinerna ersattes med hans syntetiska mediciner. Den s.k. ”moderna skolmedicinen” hade därmed sett dagens ljus.
En klappjakt inleddes på alla som hotade vinsterna på hans industrimedicin. Läkare som inte fogade sig förlorade sina licenser. Örtaböcker brändes och utövande homeopater kastades i fängelse. Sjukhusen använde sig slutligen enbart av industrimedicinen. Känner vi igen oss i dagens samhälle?
Tillägg
Oljeexploateringen på ursprungsbefolkningens landområden fortsatte i hög fart. I våg efter våg drevs de västerut under stort lidande och död. En lag från 1830 stipulerades att alla indianer som var bosatta öster om Mississippifloden skulle drivas till områden väster om densamma. Det år Standard Oil bildades pågick fortfarande stora krig mellan amerikanska soldater och ursprungsbefolkningen i Vilda Västern. I våra dagar har de senare förgäves protesterat mot den oljeledning som med president Trumps godkännande nu byggs på deras marker från Kanada till de amerikanska raffinaderierna vid Mexikanska golfen.
Kersti Wistrand
Referenser:
- https://nyhistoric.com/2013/10/seneca-oil-spring/
- https://erenow.net/common/lifeofjohnrockefeller/7.php samt https://www.aoghs.org/petroleum-pioneers/american-oil-history/
- https://en.wikipedia.org/wiki/Drake_Well
- Till detta stycke hänvisar jag till min artikelserie “Skolmedicinens historia I – IV” i Humanism och Kunskap med början med artikel del II
Ett stort tack till Kersti Wistrand för denna artikel <3
Tack Kersti för denna artikel. Viktigt att skriva om detta så att människor förstår hur vår moderna medicin har kommit till.
[…] Del V – ”I Skolmedicinens historia kommer jag att visa på Rockefeller Foundations stöd till rashygieniska projekt i Nazi-Tyskland och så småningom även i Asien, bl.a. Kina och Indien, något som bidragit till miljontals människors död.” […]