Demokratiskt svek fredag den 12 juli!
Sveriges folk vill ha fred. Svenska folkrörelser och svensk opinion har ofta kämpat mot politiker och beslutsfattare som enbart velat tillfredsställa militära och militärindustriella intressen.
Nu, när hotet från kärnvapnen åter ökar, när befintliga nedrustningsavtal gått i stå eller sägs upp, när en majoritet av världens nationer enats om en konvention mot kärnvapen. Då väljer Sveriges ledande politiker att lyssna på militär och militärindustri. Sveriges regering väljer att inte skriva på FN:s konvention mot kärnvapen.
Regeringen anger svepskäl för att inte underteckna och presenterar i desperation ett ”paket” för att skyla över sitt svek mot svenska folket.
”Sverige observatör till FN:s förbudskonvention”. Bra, men detta blir aktuellt först efter att femtio länder har ratificerat fördraget. Bättre därför att skriva på fördraget nu och på så sätt medverka att det snabbare blir gällande och dessutom ger verkligt inflytande över konventionens utveckling.
”Fokus på ett stärkt nedrustning- och icke-spridningsfördrag (NPT)”. Behövs verkligen då NPT efter femtio år inte resulterat i att någon kärnvapenstat har avskaffat sina kärnvapen. FN konventionen är ett resultat av detta misslyckande och ett konkret steg att öka trycket på kärnvapenstaterna att nedrusta.
”Regeringen inrättar ett svenskt kunskapscentrum om kärnvapennedrustning” och ”Regeringen främjar inrättandet av ett internationellt nedrustningssekretariat om kärnvapen”. Bra förslag, men ett undertecknande av konventionen skulle tvärtom ge ökad tyngd för dessa initiativ.
Fredsorganisationer, religiösa och humanistiska organisationer samt inte minst vanliga medborgare kräver att regeringen skriver på konventionen utan dröjsmål.
De partiföreträdare som mot svenska folkets vilja nu vill fortsätta legitimera kärnvapenmakternas rätt att utplåna mänskligheten måste ändra ståndpunkt, för svenska folket och för mänsklighetens skull.
Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen i Sundsvall
Kvinnor för fred Sundsvall
Måna Wibron
Lena Dahlin
Runa Forsman
Ulrika Hådén
Stefan Aronson
Ulf Gustafsson
Jan Erik Lindblom, från Svenska freds Kärnvapengrupp i Sundsvall
FACEBOOK: Om det är så att svenska folket vill ha ett förbud mot kärnvapen, varför har de gett Riksdagsmajoriteten till SD+M+KD+C+L som alla är emot att regeringen undertecknar ett kärnvapenförbud?! Det var känt innan valet vilka som var för kärnvapen och emot avtalet. Om detta hade varit en viktig fråga dör svenska folket så hade inte så många röstat på SD+M+KD+C+L. Artikeln hänvisar till svenska folkets vilja när faktum är att en majoritet av svenska folket lade sin röst på partier som tydligt och klart innan Riksdagsvalet var emot FNs avtal om förbud av kärnvapen. Försöker artikeln säga att svenska väljare inte vet vad de röstar på, eller kan det vara så att de tror saker om väljarna som inte stämmer?
Svenska väljare röstar helt säkert på de partier vars program motsvarar deras åsikter. Men det finns nog ingen väljare som kan hitta ett parti som motsvarar hennes önskemål fullständigt.
Det artikeln säger är att det finns politiker som agerar tvärt emot vad deras väljare anser eller önskar i vissa frågor.
Av Sveriges befolkning vill 85 procent att Sverige ska skriva under, enligt en undersökning av Sifo och Olof Palmes Internationella Center i december 2018.
Det var en debatt i medierna under vintern-våren 2017-2018 om FN-avtalet och partiernas ställningstagande i frågan, det gjordes klart innan valet. Det åligger varje väljares ansvar att ta reda på vad partierna tycker i de frågor som man tycker är viktigt, och om man inte har gjort det för frågan om FN:s avtal om kärnvapen så beror det då på att man inte har ansett att den frågan varit särskilt viktig. Det är väl helt enkelt så att väljarna inte har ansett att frågan är särskilt viktig eftersom de uppenbart lade större viktigt vid andra frågor i valet. Och Sifo och Olof Palmes Internationella Center ställer inte frågan om hur viktig väljarna anser att frågan är, frågan om hur viktig väljarna anser att frågan är, den finns inte inte med i Sifos undersökning. Sen ska man givetvis alltid ta en undersökning med 1 000 telefonintervjuer med en nypa salt, opinionsundersökningar ger bara en indikation och ska inte tolkas som hårda fakta.