18 november, 2019

Kan livsstilsförändring besegra cancer?

David Servan-Schreiber (1961-2011) Collage: B.Peratt

Anticancer : ett nytt sätt att leva, är en bok där författaren ställer frågan om livsstil kan påverka utvecklingen av cancer. Siv Wernborg som själv har drabbats och blivit frisk från en mycket svår cancersjukdom redogör för bokens huvudlinjer och något om dess innehåll.

TEXT SIV WERNBORG

Anticancer : ett nytt sätt att leva av David Servan-Schreiber (1961-2011), professor i psykiatri vid University of Pittsburgh School of Medicine, och en av grundarna till Center for Integrative Medicine. Han kämpade tappert i 20 år med en elakartad cancertumör i hjärnan.

Den här boken har ett par år på nacken, men icke förty är frågan ständigt lika aktuell. Går det att bekämpa cancer med livsstilsförändringar?
Ja, definitivt, säger författaren efter ingående studier i ämnet.

Läkaren David Servan-Schreiber upptäckte en hjärntumör när han en dag
testade sig själv i en hjärnkamera. Han opererades och fick strålbehandling, men tumören kom tillbaka. Då bestämde han sig för att ta reda på alla sätt som det överhuvudtaget var möjligt att bekämpa cancer på. Hans utgångspunkt var att miljön var avgörande för uppkomsten av cancer och att det genetiska arvet spelade en betydligt mindre roll än vi tidigare trott. I sín bok delger han kunskaper om cancerogena ämnen i miljö och mat och ger konkreta fallbeskrivningar med exempel på vad man kan göra för att skydda sig.

Författaren uppehåller sig ganska mycket vid “jordmånen”, som är kroppen själv, samt även om cancercellerna och nybildning av blodkärl (angiogenes) med en hel del tips om vad man kan göra för att bekämpa nybildningen med rätt kost – ”läkelivsmedel” (t.ex. grönt te, ekologisk soja, olivolja m m).

Detta är i samklang med vad den framstående engelske kirurgen Stephen Paget insåg. Han publicerade en artikel där han framförde sin hypotes i “The Lancet” 1889. Ännu i dag, över 120 år senare, anses den som tongivande: “Hypotesen om fröet och jorden”.

Hundra år senare visade forskare vid cancerforskningsinstitutet på University of California i San Francisco i tidskriften “Nature” att denna tanke ännu gällde också beträffande mycket aggressiva cancersjukdomar. Om man tar bort de inflammationsfaktorer i tumörens omgivande miljö som orsakar dess växt, kommer den inte att lyckas sprida sig. Faktum är att dessa inflammationsfaktorer, dessa gödningsmedel för cancer, kommer direkt från vår kost. Livsmedel kan alltså fungera som behandling.

David Servan-Schreiber skriver en hel del om betydelsen av jordmånen i våra kroppar, vilket också läkaren Erik Enby gör, som även han har undersökt infektioner, vilket alltför ofta förbises av onkologer. Servan-Schreiber säger vidare samma som Enby “det genetiska arvet spelar en mindre roll än man tidigare har trott”. Enby går till och med ett steg längre: ”Genhypotesen om cancer duger inte – Nu får det vara nog!” (2000-Talets Vetenskap Nr 3/2013)

Den avgörande skillnaden mellan dessa båda läkare är emellertid att dr Enby har kommit mycket längre i sin jakt efter cancerns uppkomst och orsaker. Cancern kan vara en svampväxt gör han gällande på goda grunder. (Se 2000-Talets Vetenskap Nr 1/2013, sid. 8-10.)
Cancerforskningen har länge varit på villovägar enligt honom. Beträffande blodkärlens betydelse drar Erik Enby dock en helt annan slutsats än författaren. Enby förklarar att cancern inte har några blodkärl, eftersom det är en svamp. Tumören kan vara svampens fruktkropp, vilken växer fram från dess mycelier, som försörjer hela växten (”svampen”) och som även kan bilda sporer som i sin tur växer ut till mycelier. Fruktkroppen (”svampen”) växer sålunda till i storlek med hjälp av dess mycelier och behöver inga blodkärl för att klara sig/föröka sig.
Detta stämmer med Enbys sätt att behandla mina maligna melanom, det vill säga med infektions- och svamp/mögelhämmande terapier.

Att cancer är en svamp säger även Tullio Simoncini, som för övrigt har gett ut boken ”Cancer is a fungus” och som vi har den stora äran att bekanta oss lite mer med under Sverigeturnén/Giro di Svezia i april i år.

Kapitel 8 handlar om Anticancermat: Den Nya Näringsmedicinen med goda och viktiga råd till oss läsare.

Förordet till den svenska utgåvan är skrivet av Alicja Wolk, professor i nutritionsepidemiologi vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. Kosttillskott döms ut totalt, vilket förvånar mig: ”Världscancerfondens rapport rekommenderar inte kosttillskott i förebyggande syfte när det gäller cancer. Den rekommenderar inte heller kosttillskott till cancerpatienter. Det finns studier som visar att vissa tillskott även kan påverka kemoterapi negativt.”

Professor emeritus Per-Arne Öckerman har tack och lov en helt annan uppfattning än A. Wolk, se kapitel 5 om antioxidanter och apoptos (celldöd) i hans bok med titeln “DEN NYA MEDICINEN – Fria radikaler och antioxidanter visar hur alternativ- och komplementärmedicin kan bli den nya skolmedicinen”.

I detta sammanhang vill jag nämna att det är de s.k. kosttillskotten som förmodligen främst har bidragit till att jag överlevt en aggressiv metastaserande cancersjukdom med debut i början av 2001. Jag har som bekant framgångsrikt behandlats av dr Enby med i huvudsak vitaminer och mineraler samt akupunktur (alltså ingen strålning alls). Jag lever fortfarande efter 13 år, frisk som en nötkärna, trots att jag tackade nej till all behandling utöver operation av en stor tumör på halsen. (Se krönikan i 2000-Talets Vetenskap Nr 1/2007. ) Vad anser Alicja Wolk och andra läkare om detta?

Servan-Schreiber berättar även hur viktigt det är att få igång livsgnistan, att minska de negativa följderna av exempelvis stress vid ett dåligt besked. Det är också ett av de bästa sätten att återupprätta harmonin i en människas fysiologi och på så sätt stimulera kroppens naturliga försvarsmekanismer. Han nämner härvidlag läkaren David Spiegel, vilken har lett stödgrupper för allvarligt sjuka i trettio år. Denne tror fullt och fast på att det är viktigt med humor och optimism för att stimulera kroppens naturliga försvarsmekanismer. Och denne läkare har onekligen lång erfarenhet! Genom att släppa rädsla och ersätta med förtröstan går det lättare för patienter att kämpa mot sjukdomen. Genom att få igång livsviljan är i varje fall chansen större. Detta kan sätta igång kroppen, till och med minska tumören enligt författaren, vilket jag också är benägen att tro på.

Servan-Schreiber skriver vidare om en rad faktorer som kan utlösa cancer, men sjukdomen kan bara utvecklas och sprida sig om jordmånen är gynnsam. Det är omöjligt att förebygga cancer eller bromsa dess utveckling i grunden när sjukdomen redan har slagit rot utan att förändra denna jordmån på djupet: ”För att förebygga återfall på lång sikt måste man förändra jordmånen: bättre kost, förändring av den mentala inställningen och en starkare kropp genom motion”.
Detta rimmar illa med de råd som vi patienter får av Sahlgrenska och Karolinska: ”Lev som vanligt!”.

Beträffande ”jordmånen“ erkände redan Louis Pasteur (1822-1895) under sina sista dagar i livet för sin vän dr Renon att samtida Antoine Béchamp (1816-1908) och Claude Bernard (1813-1878) hade rätt: ”Le microbe n´est rien, le terrain est tout” (Mikroben är intet, jordmånen är allt).

René Jules Dubos (1901-1982), en fransk-född amerikansk mikrobiolog och miljöaktivist, tillbringade hela sitt yrkesverksamma liv på Rockefelleruniversitetet i New York, och betraktas som en av nittonhundratalets stora tänkare inom mikrobiologin. Han upptäckte det första antibiotikum som användes i medicinskt syfte. (Gramicidin, som användes i flera år innan penicillinet kom i bruk.) Det ömsesidiga beroendet mellan levande organismer och deras miljö som han iakttog gjorde honom till en ivrig förkämpe för ekologi. ”Tänk globalt, agera lokalt” är för övrigt hans populära maxim!  I slutet av sin karriär skrev Dubos följande: “Jag har alltid tyckt att det enda problemet med den medicinska vetenskapen är att den inte är tillräckligt vetenskaplig. Den moderna läkarvetenskapen kommer inte att bli verkligt vetenskaplig förrän läkarna och deras patienter har lärt sig att handskas med de kroppsliga och själsliga krafter som verkar via mediatrix naturae (naturens läkande kraft).”

Professor Lucien Israel är fortfarande lika upprörd över den brist på vilja och fantasi i kampen mot cancer som man stöter på inom skolmedicinen:
“Vi måste tillämpa alla de kända icke-toxiska metoderna samtidigt, som ett komplement till de konventionella behandlingarna.” Han hävdade bestämt att det var viktigt att stärka immunförsvaret, dämpa inflammationer, hämma angiogenes [blockera tillväxten av nya blodkärl] och IGF [insulinliknande tillväxtfaktor] och utnyttja hela den arsenal av näringsämnen som är kända för att bidra till celldöd hos cancerceller. [Han nämnde D-vitamin, resveratrol, omega-3-fettsyror och melatonin, som utsöndras när man sover.] Han underströk: “Jag har sett det under hela mitt yrkesverksamma liv. När vi hjälper patienter på det här sättet botar vi många fler.”

Alltså agera mot cancern! Upp till kamp! Förbättra jordmånen!
Ge “näring” åt viljan att leva, själva livsgnistan!

Kan vi dessutom lägga bakom oss de otäcka ortodoxa cancerbehandlingarna, tar mänskligheten ett stort steg framåt, avancez!
Tiden är mogen, det har den för övrigt varit alltför länge.

Anticancer har blivit en internationell storsäljare och har översatts till mer än 30 språk.

Enligt författaren bär vi alla på cancerceller i våra kroppar, men alla kommer inte att få cancer. Varför? Läs boken som alla och envar egentligen borde ta till sig för att förebygga och bekämpa cancer! Den tar med nästan alla aspekter: mat, motion, miljö och livsinställning.
En mycket bra bok som jag varmt rekommenderar!

Siv Wernborg

(cancerpatient 2001-2004)

Källa
Anticancer : ett nytt sätt att leva, Natur & Kultur
ISBN 978-91-27-13004-3

Spread the love
About Siv Wernborg

Siv Wernborg har arbetat i läkemedelsindustrin och sedan som sekreterare åt Dr Erik Enby. Hon har en mångårig bakgrund som skribent och har tagit kamp för hälsofrihet.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.