Några medlemmar i H&K blev inbjudna till en guidad tur i Ljungs slott i Östergötland. Kersti Wistrand ger en rapport.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Ljungs slottsanläggning (ett par mil nordväst om Linköping) uppfördes mellan åren 1774 och 1795. Greven och riksrådet Axel von Fersen d.ä. var byggherre och säteriet förblev i släktens ägo till slutet av 1860-talet. Hans son, Axel von Fersen d.y., är känd som älskare till Marie Antoinette. Slottet betraktas som ett av den gustavianska epokens viktigaste byggnadsmonument och är klassat som riksintresse av Riksantikvarieämbetet. Idag bor ägarinnan, Anna-Karin Waha Nordenhed, i en av slottets flyglar. Hon är uppvuxen här och har bildat en slottsförening med några damer som tillsammans sköter slottets administration inklusive guidning, slottsbod och kafé. Länk till Ljungs slott
För ett par år sedan var slottet med i TV4-serien ”Det okända” vars programanslutna medier har syftet att granska hemsökta hus och herrgårdar på uppdrag av personer som tror sig vara drabbade av ”spökerier” samt värdera vilka som kan tänkas vara där för att sedan rensa oönskade energier eller hjälpa avlidna själar över till andra sidan. Ljungs slott ansågs i högsta grad vara drabbat av sådana hemsökelser. Guiden i Ljungs slott berättar i programmet om att hon ofta lade märke till att besökare reagerade på iögonfallande sätt då de gick genom rummen. Då hon frågade en besökare, som ansåg sig vara synsk, fick hon veta att denne besökare menade sig ha sett en barnsäng och intill denna stod en storgråtande kvinna med ett dött barn i famnen, något som ingen annan hade berättat om.
Så började diskussionerna om spökerier ta fart på allvar även för damerna i slottsföreningen. Man kom fram till att ”Spökena tydligen inte ville ha inkräktare.” Smällande dörrar hördes, kläder och skor i garderober förflyttades. En dag blev Anna-Karin och hennes döttrar inlåsta i ett utrymme utan möjlighet att ta sig ut. De var ensamma i slottet vid detta tillfälle och ingen annan visste var de var. De upplevde det som att någon illvilligt hade stängt och låst dörren så att de inte kom ut. Måttet var nu rågat och hon kontaktade ”Det okända”, som kom dit med mediet Terry Evans. LÄNK
Besöket från ”Det okända” gav idén att på turistprogrammet även ett par gånger om året ha inslaget ”Det sitter i väggarna”, där besökare och turister jämsides med guidningen kan berätta vad de upplever i rummen. På en sådan visning var nu några medlemmar i H&K närvarande. Vi gick från rum till rum, fick veta historiken och olika personers intryck och upplevelser. Jag, som själv saknar förmågan, lyssnade och iakttog. Det berättades t.ex. att arkitekt Rehn anställd av Axel von Fersen d.ä. som syns på tavlan på översta fotot, stolt gick med oss under hela vandringen. I biljardrummet upplevdes tunga energier av en sensitiv besökare som blev yr i huvudet, medan någon annan såg en liten man, en slags betjänt (?), som ofta tog av sig huvudbonaden och bugade.
Biljardrummet var knutet till Louise von Fersens make, greve Carl August Gyllenstolpe. Hon föddes 1816 och fick som kvinna slåss i rätten för sitt arv, då hennes båda bröder dött i unga år. Louise vann och fick alla slott, bruk i Bergslagen och all förmögenhet inklusive aktierna i Ostindiska kompaniet. Kanske hade det varit bättre att hon förlorat i rätten, eftersom hon tillsammans med sin make älskade att resa runt i Europa och festa. De spelade bort enorma summor på hasardspel nere på kontinenten och förlorade allt de ägde.
– Förmodligen var den gråtande kvinnan med barnet i famnen just Louise von Fersen, som också förlorade ett av sina sex barn i en kruppliknande sjukdom, sade guiden.
Av intresse för mig var att höra hur olika mediala personer kunde uppleva olika händelse från olika tidsskeden parallellt i ett och samma rum. Medan en synsk person upplevde lekande och stojande barn, kunde en annan få in en sträng herre som inte tillät barn att vara där i hans arbetsrum. Flera synska personer tycktes även oberoende av varandra kunna uppleva samma syn av en liten flicka klädd i blå klänning.
Efter guidningen inbjöds vi till en festlig måltid med bordsplacering i hembygdsgården. Där fick jag möjlighet att samtala med några av de personer som berättat om vad de upplevt under rundturen i slottet. Genom min tidigare forskning kring NDU-UKU visste jag vilka frågor jag skulle ställa. Och mycket riktigt: flera av dem ansåg sig ha fått sina synska förmågor som en följd av en nära-döden-upplevelse. En person som beskrev ut-ur-kroppen-förmågor hade också fötts med navelsträngen runt halsen och varit nära döden redan vid födelsen.
Vi som var där tackar speciellt Ann-Britt Hildebrand, nybliven medlem i Humanism och Kunskap, som bjöd in oss till visningen av slottet och den av henne och Jerry Larsson så fint ordnade festligheten efteråt i hembygdsgården.
Varmt tack!
Kersti Wistrand
Galleri rundvandring Foto Ritva Peratt
