Dr Erik Enby var i Stockholm i mitten av februari 2019 och vi träffades på Centralstationen inför hans återresa till Göteborg.
TEXT OCH FOTO: BÖRJE PERATT
BILD: DESIGN KIM PERATT
Vi diskuterade ”Sista striden”, uppföljaren till ”Läkaren som vägrade ge upp” och funderade över hur gå vidare med filmen utifrån Högsta förvaltningsdomstolens långsamma hantering av hans resningsansökan för att återfå sin läkarlegitimation. Not 1
Vi kom också in på Enbys möjliga betydelse för regissören Björn Runges framgångsrika 2018, den prisbelönta filmen ”Wife” med Glenn Close och framför allt teaterpjäsen ”Jag är en annan nu” (recension HK), som under våren går ut på riksteaterturné i hela landet. Vi kan ana att ”Jag är en annan nu” är en självbiografisk historia där Runge berättar hur en kvinna genomgår en sjukdomsprocess och hur denna kvinna tar hjälp av en ”läkare i Göteborg”. I teaterprogrammet nämns Erik Enby vid namn. I slutet av pjäsen står patienten ensam på scenen och vänder sig till publiken i en dialog som inte lämnar någon tvekan om förebilden.
– ”Jag gick till en annan läkare igår… en äldre man som satt i sin lägenhet och hade mottagning där… han är närmare åttio år… och läkarlegitimationen har de tagit från honom… men han hade en slags klokhet som gjorde att jag litade på honom… han satt bakom ett skrivbord… med ett stort mikroskop framför sig… han pratade om att skolmedicinen sysslade med symptom istället för orsak… han tog ett blodprov… strök ut min bloddroppe på en liten tunn glasskiva och tittade ner i mikroskopet… så sa han; du har en kraftig infektion i blodet… blodet är trögt… som klumpar… is som försöker röra på sig… du har växt i blodet sa han… vi måste lösa upp ditt blod… vi måste se till att det löser upp sig… så sa han… det är fullt av mikrober… vi får ge det en chans… skolmedicinen är en sak… men det finns andra sätt också…
Jag tänker inte utesluta något… för jag vill leva…
Jag är här… nu…
Jag är beredd…”
Därefter ridå. Den oinsatte kan tycka att denna sista dialog är trivial men i själva verket är den revolutionerande. Den tillerkänner inte bara Enby hans diagnostiska metod utan också hans terapi som bidrog till att en mycket svår sjukdom blev framgångsrikt behandlad. Som deslegitimerad får inte Enby behandla exempelvis cancer och han är bakbunden när det gäller möjligheten att skriva ut recept. Men den av Dan Larhammar initierade häxprocessen mot Enby tycks inte hindra patienttillströmningen. Erik är mycket efterfrågad. Och Larhammar sliter sig i håret, han tar nämligen äran åt sig av att Enby har förlorat sin legitimation men kan inte stoppa honom.
Larhammar iscensatte 2014 en polisundersökning med åtföljande husrannsakan (Not 2) men förundersökningen lades ned och därmed ska ju Enby vara frikänd. Kammarrätten har dömt Enby för att ”vara uppenbart olämplig som läkare” (ett nytt mantra från IVO som drabbar läkare, Länk SVT). Verkligheten vittnar i Enbys fall om motsatsen.
Nu börjar journalister genom Runges pjäs att sakligt och respektfullt nämna Enbys namn och vid något tillfälle kommer brädan att tippa över och medier och domstolarnas jurister svänga i sin lojalitet och värna rättvisan istället för särintressens rättsröta.
Bland dem som bör stå i kö för att offentligt be Enby om förlåtelse är Patrik Micu GT/Expressen, Thomas Mattsson chefredaktör Expressen, Robert Aschberg TV3, Ulrika Hjalmarson Neideman radioproducent, Eva Nilsson Bågenholm dåvarande Läkarförbundets ordförande och en lång rad myndighetspersonal.
Dan Larhammar bör avsäga sig alla uppdrag, krypa till korset och ägna resten av sitt liv åt självrannsakan.
Det är högst osannolikt att de utpekade har vare sig karaktär eller moral att stå för sina övergrepp och framföra en ursäkt. Men en tanke som slog mig efter att vi skilts åt på Centralstationen är att Erik Enby är egentligen okränkbar. Liksom andra förebilder som visat upp en omutlig integritet och lojalitet och kärlek till medmänniskan och som drabbats av fängelsestraff, svår skada eller korsfästning står Enby över allt som drabbat honom. Hans integritet är okränkbar.
Börje Peratt
Not 1) Inlagan till HFD gjordes i början av juni 2018 och den ska besvaras inom 3 månader dvs september senast oktober. Men det dröjde till januari 2019 innan man utsett en handläggare och beskedet från denna är att de inte kan lämna svar förrän i vår. Det tycks således ta ett år istället för angivna 3-4 månader.
Not 2) Länk till grovklippt trailer ”Husrannsakan” som förfinades i filmen.
Se filmen Läkaren som vägrade ge upp på Vimeo och bidra till finansiering av Sista Striden.
