En pojke på Sri Lanka. Foto: Pixabay
Barn som säger sig minnas tidigare liv uppvisar ibland flera olika kännetecken. I omkring en tredjedel av fallen har barnen också ovanliga födelsemärken, medfödda missbildningar av olika slag eller andra fysiska särdrag som har ett samband med fatala skador, sjukdomar eller andra fysiska egenheter hos den förra personligheten. Här delger leg. psykologen Göran B. Johannesson ett par fall med missbildade öron.
TEXT: GÖRAN B. JOHANNESSON
FOTON: Pixabay.com., har inget med texten att göra.
Barn som säger sig minnas tidigare liv uppvisar flera olika kännetecken. I flertalet fall rör det som om ett barn i 2–4-årsåldern som under tre-fyra års tid identifierar sig med en avliden person genom sina påståenden, genom sin förmåga att känna igen personer, platser och föremål från det förra livet och genom sina beteenden, dvs. sitt uppträdande, sina attityder, intressen, talanger, vanor m.m.
I omkring en tredjedel av fallen har barnen också ovanliga födelsemärken, medfödda missbildningar av olika slag eller andra fysiska särdrag som har ett samband med fatala skador, sjukdomar eller andra fysiska egenheter hos den förra personligheten.
Det finns t.ex. tio fall från sju olika länder där barnen föddes med ett något missbildat eller ovanligt öra. De avlidna personer barnen identifierade sig med hade antingen fått ett öra skadat på något sätt (t.ex. genom en skottskada) eller fötts med ett mer eller mindre missformat öra (i några fall med utstående öron). I flera fall fanns det en anmärkningsvärd överensstämmelse i detalj mellan barnens missbildade öron och de förra personligheternas skadade eller deformerade öron.[1}
Ett anekdotiskt exempel är den nuvarande Dalai Lama. Han uppges som litet barn ha haft vissa fysiska kännetecken som gjorde att man identifierade honom med den trettonde Dalai Lama, bl.a. stora och lätt utstående öron. Det är ett av de kännetecken som även två tidigare Dalai Lamor sägs ha haft. LÄNK
I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” redovisas ett trovärdigt fall från Turkiet, Semih Tutuşmuş (kapitel 8), som hade detaljerade minnesbilder av sitt förra liv. Han föddes med ett starkt tillbakabildat högeröra (microti) och hans högra ansiktshalva var underutvecklad (hemifacial hypoplasi). Den förra personligheten hade av misstag blivit skjuten till döds i öronregionen. Ett annat exempel från ön Sri Lanka sydöst om Indien, återges nedan.
Foto från Pixabay.com
Ruvan Ranatunga, Sri Lanka
Sampath Rupasinghe föddes i januari 1971 i byn Narampola, några mil utanför Colombo. Fadern arbetade som snickare men var även jordbrukare, och familjen hade det bra ställt. Omedelbart efter födelsen upptäckte föräldrarna att Sampath hade ett något missformat (tillplattat) öra, och hans mor försökte förgäves återställa örats form genom att regelbundet massera det. I övrigt var Sampath ett friskt och fysiskt starkt barn, som var förtjust i djur och älskade bullar mer än sina syskon. I slutet på juni 1973, då han var 2½ år gammal, gick han för första gången själv till en källa som låg ca 100 m från hans hem. Senare samma dag återfanns han drunknad (vittnen saknas).
Ruvan Ranatunga föddes i juli 1978 och växte upp med sina föräldrar i byn Palugama, ca 8 km vägledes från Narampola. Fadern var jordbruksarbetare och familjens levnadsstandard var låg. Ruvans föddes med ett något missformat vänsteröra, och modern försökte utan framgång räta ut det med fingrarna. Då han var omkring 3 år började han tala om ett tidigare liv och lämnade flera detaljerade uppgifter.
I slutet på 1981 eller början av 1982 åkte modern och den då 3½-årige Ruvan till templet i Narampola för att delta i en religiös ceremoni. Ruvan verkade känna igen templet och hävdade att han kunde visa vägen till sitt hem från sitt tidigare liv. Men efter att ha promenerat en stund började det mörkna, och modern bestämde sig då för att vända om, vilket Ruvan inte motsatte sig. En granne och tillika släkting till familjen berättade en tid senare om fallet för en apotekare, som bestämde sig för att undersöka det. Han verifierade Ruvans uppgifter och arrangerade en träff mellan de berörda familjerna i en korporativ affär i Palugama i mars 1982. Vid detta och senare möten mellan familjerna uppges Ruvan ha känt igen flera av Sampaths anhöriga och diverse föremål, men inga identifikationer gjordes under kontrollerade betingelser och förbigås därför. Familjerna fortsatte under de kommande åren att hålla kontakt med varandra, åtminstone fram till 1986.
Efter att fallet publicerats i en veckotidning i mars 1982 fick Ian Stevenson, professor i psykiatri, kännedom om det och utforskade det tillsammans med sina medarbetare vid fyra tillfällen under åren 1982–1986. De personer som avgav sina vittnesmål var Ruvan och hans föräldrar, en granne, Sampaths föräldrar, en äldre bror och en faster, apotekaren som verifierade fallet och ytterligare en person.[2]
Påståenden, identifikationer och beteenden
I 3-årsåldern lämnade Ruvan sammanlagt 14 uppgifter om sitt föregående liv, av allt att döma innan familjerna hade träffats. Flera påståenden var alltför allmänna för att ha något intresse medan andra var betydligt mer specifika: att han kom från Narampola, att hans hus var större och bättre än hans nuvarande familjs, att hans bror haltade, att hans far arbetade som snickare, att hans familj hade en traktor och en lastbil (få familjer hade det), att de hade en grönsak som hette kohila (odlades av Sampaths far), att de gjorde mattor av pressade löv och att han hade tappat sin kopp i en källa. Samtliga uppgifter var korrekta för Sampath, förutom den sista som det saknades vittnen till.
Vid Ruvans första möte med Sampaths far, som hade cyklat dit, frågade han spontant denne var barnsitsen hade blivit av. Sampath brukade sitta på en sådan sits då han åkte cykel med sin far, men denne hade tagit bort sitsen efter sonens död. Ruvan uppvisade få s.k. beteendeminnen, vilket inte är ovanligt när den tidigare personligheten har avlidit som barn. Han var inte heller särskilt angelägen om att få besöka sin familj från det förra livet, vilket annars dessa barn väldigt gärna vill och ofta under tårar kräver att få göra. Det kan eventuellt förklaras av att Sampath var ett barn när han omkom och inte hade hunnit knyta så starka känslomässiga band med sina anhöriga. Dock blev Ruvan rörd till tårar när han första gången träffade Sampaths far. Både Ruvan och Sampath var förtjusta i djur, men framför allt älskade de bullar mer än sina syskon och föräldrar. I motsats till många andra av dessa barn som hade drunknat i sina förra liv hade Ruvan ingen fobi för vatten, tvärtom tyckte han om att bli badad.
Medfödd missbildning
Inom några dagar efter Ruvans födelse upptäckte föräldrarna att han hade ett något missformat ytteröra. Då Ian Stevenson undersökte honom 1982 var den övre delen av hans vänsteröra (helix) något tillplattat. Ruvans mor hade inga besvär under graviditeten som kunde förklara missbildningen, och ingen i de båda familjerna hade ett sådant öra.
Då Sampaths far och faster skulle bege sig av för att träffa Ruvan första gången, bad Sampaths mor dem att se efter om hans ena öra var missformat (alltså en slags förutsägelse). Hon hade djupt sörjt Sampath och hoppades att han skulle återfödas så att hon kunde få träffa honom igen. Sampaths anhöriga påstod att Ruvan hade ett precis likadant deformerat öra som Sampath hade haft. Men det var bara modern som var helt säker på att det var sonens vänsteröra som var missformat. Det är inte ovanligt att vittnen blandar samman höger och vänster sida av kroppen, och dessutom var det nio år sedan Sampath hade avlidit. Till sist kan noteras att både Ruvan och Sampath var ovanligt stora och välbyggda för sin ålder.
Buddhistiskt tempel på Sri Lanka. Foto: Pixabay.com
Trovärdighet och tolkning
Familjerna förnekade samfällt att de hade känt varandra innan fallet verifierades, och forskarna fann ingen utomstående person som kunde ha utgjort en förbindelse mellan dem. Trots att avståndet mellan de aktuella orterna var endast ca 8 km hade familjerna varken några släktingar eller andra kontakter på varandras hemorter, som de heller inte hade besökt – frånsett Ruvans mor som ibland besökte templet i Narampola och konsulterade en ayurvedisk läkare i närheten av denna ort.
Till fallets svagheter hör att Ruvans påståenden inte registrerades innan de kontrollerades, att avståndet mellan familjernas hemorter inte var särskilt stort och att Ruvans mor ibland besökte templet i Narampola. Men flera andra omständigheter styrker i hög grad fallets trovärdighet: att Ruvans föräldrar inte brydde sig om att kontrollera sonens uppgifter, att det var en utomstående person som gjorde det och att Ruvan inte krävde att få hälsa på dem – trots att de åtnjöt en avsevärt högre levnadsstandard. Varifrån hade då Ruvan fått sina kunskaper om Sampath och hans familj? Varför identifierade han sig med en föga bemärkt liten 2½-årig pojke som drunknat åtta år tidigare i en oansenlig by som låg 8 km från hans hem? Och inte minst: Hur kom det sig att båda barnen hade ett av allt att döma likadant missformat vänsteröra?
I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” (länk) beskrivs utförligt ett stort antal trovärdiga fall från hela världen med barn som minns tidigare liv, och både fallens styrkor och svagheter redovisas liksom olika förklaringar. Det ges även åtskilliga exempel på flera andra välundersökta parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden. Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana vår tids fysikalistiska (eller materialistiska) världsbild och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.
Göran B. Johannesson
Referenser:
[1]. Stevenson, I. (1997a): Reincarnation and biology: A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects. Vol 1: Birthmarks. Vol 2: Birth defects and other anomalies. London: Praeger.
Stevenson, I. (1997b): Where reincarnation and biology intersect. London: Praeger.
Pasricha, S. (1998): Cases of the reincarnation type in northern India with birthmarks and birth defects. Journal of scientific exploration, vol. 12, s. 259–293.
[2]. Stevenson, I. (1997a): Reincarnation and biology: A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects. Vol 1: Birthmarks. Vol 2: Birth defects and other anomalies. London: Praeger.
