Rapporter från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har under flera år i rad visat att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat. Sedan 1980-talet har en fördubbling av besvär som oro, nedstämdhet och ångest skett i åldrarna 13 – 15 år. Socialstyrelsen slår fast att inga säkra svar finns på varför detta skett. Ungdomars existentiella problematik finns överhuvudtaget inte med på kartan. Greta Thunberg (född 2003) berättar här ärligt och modigt om sin existentiella kris.
TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Pixabay.com samt skärmdumpar från TV-programmet Skavlan 18 januari.
Ordet existentiell har med existens, livsvillkor, att göra. Något som gäller livet och dess mening samt har att göra med individens roll och ansvar ur ett religiöst eller filosofiskt perspektiv. Det omfattar livsviktiga frågor som gäller liv och död. Uttrycket existentiell risk används om risker som kan leda till utplåning av mänskligheten. Existentiella kriser är psykiska reaktionsformer som har sin grund i individens svårighet att finna sig tillrätta med sin tillvaro och sin situation. Upphovet till en sådan kris är upplevelsen att tillvaron saknar mening och inte tjänar något meningsfullt syfte.
Vi lever i en värld där avstånden minskat och informationsflöden ständigt pressas på oss genom media. Ser man till denna rapportering ter den sig mycket ofta ensidig, mörk och hotfull. Under min uppväxt var det kärnvapnen och miljön som debatterades. Idag är även klimatfrågan, nya miljöhot och flyktingströmmarna högaktuella.
Enligt 2018 års rapport från Rädda barnen om barnfattigdom i Sverige lever 186 000 barn utsatta. [1] Ekonomisk misär i hemmen kan leda till en känsla av ensamhet, meningslöshet oro och depression. Missbrukande föräldrar, svårt sjuka föräldrar/ syskon, egen sjukdom, svåra olyckor och dödsfall är andra faktorer som kan leda till existentiella frågeställningar. Vad är meningen med livet? Är det över huvud taget värt att leva? Svaren är många gånger svåra att få i vårt moderna samhälle där materialismen och vetenskapstron satts i högsäte och våra djupt själsliga behov och sidor förnekas av en stor del av samhället.
Våra barn och ungdomar, ännu inte helt inlemmade i vårt kulturella och samhälleliga klimat har ibland – och just därför – förmågan att klart och tydligt se diskrepanser i vårt sätt att leva och betrakta tillvaron. De ser, känner och lider och hamnar i existentiella kriser som de ensamma måste ta sig ur på något sätt. Valet kan ibland stå mellan att leva eller inte leva.
En sådan tjej är 16-åriga Greta Thunberg som nu modigt och starkt står upp för sig själv och kämpar för klimatet. I TV- programmet Skavlan 18 januari sade hon bl.a.: ”Vårt samhälle är så ytligt. Vi fokuserar bara på det som finns på ytan istället för att bry oss om vad som finns inuti. Det är ett socialt spel som människor fastnat i.”
Video ovan: https://www.svtplay.se/video/20762976/skavlan/skavlan-sasong-21-2-greta-
thunberg-och-jesse-jackson-bland-gasterna?start=auto&tab=2019
Greta Thunbergs skolstrejk har satt avtryck över hela världen och satt igång skolstrejker som kopierats av många ungdomar i alla världsdelar. Varje fredag demonstrerar hon utanför riksdagshuset och tänker göra det tills Parisavtalet är uppfyllt. Nyligen talade hon på FN:s klimatmöte i Polen och nu senast var hon med i det stora ekonomiska toppmötet i Davos i Schweiz; därefter väntar besök hos påven i Rom. Den 18 januari var hon TV-gäst hos Skavlan, där hon på frågan hur det var att vara på FN:s klimatmöte, svarar:
– Det var deprimerande att vara där för man tänker att det är i de här människornas händer som vår framtid ligger, men de verkar inte ta det på så stort allvar och då blir man ganska mörkrädd. Man känner att de är där för att det är FN-toppmöte. Det känns inte äkta. Man flyger dit i privatplan och i matsalen äter alla hamburgare. Det händer inte så mycket. Det är mest snack. Men det var ändå bra att få tala inför plenum och få det sagt. –
–Kan du minnas när engagemanget började för dig?
– Det var för några år sedan då jag var åtta-nio år och gick på lågstadiet. Mina lärare berättade om klimatförändringarna och att man skulle släcka lampan då man gick ut ur ett rum och att man inte skulle slösa med vatten. Vid ett tillfälle tittade vi på film med plast i haven och klimatförändringar. Jag grät mig igenom filmen och alla andra barn var så klart väldigt tagna. När filmen var klar sa läraren: ́`Och nästa vecka kommer en vikarie för jag ska flyga till New York´ och då tänkte jag på hur hon kunde säga så och kunde flyga dit när de just sagt i filmen att flygplanen orsakade så stor skada. Det var så konstigt att man sa en sak och gjorde en annan. Jag fick upp intresset för det hela, började läsa artiklar, lånade böcker och såg filmer. Ju mer man läser, ju mer förstår man och då man väl förstår klimatkrisen så kan man inte ta sig därifrån. Då är man fast.
-De flesta människor känner till det här, men inser inte hur allvarligt det är och vad som krävs för att förhindra det, säger Greta och berättar om Keelingkurvan och vad den står för. (En man som hette Keeling kom på ett sätt att mäta koldioxidhalten i atmosfären.) — Lösningen är så lätt att en femåring kan förstå det: `Vi måste stoppa utsläppen! ́
– Hur följer du det här själv?
-Jag har slutat flyga, blivit vegan och har shop-stopp, dvs köper inga saker. Det är ett val som jag har gjort för jag känner att jag inte kan stå upp för de här sakerna utan att dra mitt strå till stacken. Annars skulle jag få ett så dåligt samvete.
Greta berättar att hon fick sina föräldrar att sluta flyga för några år sedan. Hennes mamma (operasångerskan Malena Ernman), som var beroende av att flyg fick byta karriär, så nu sjunger hon musikaler i Stockholm istället.
– Du har sagt att det här engagemanget för klimatet har gjort dig frisk. Kan du förklara det?
– För några år sedan blev jag deprimerad och blev hemmasittare, slutade gå till skolan. Jag slutade äta och slutade prata för jag kände att det inte var någon mening med att leva. Det var många olika anledningar, men en viktig anledning var det som hände med klimatet och miljön. Det hände så här och ändå brydde ingen sig. Vårt samhälle är så ytligt, vi fokuserar bara på ytan istället för att bry sig om vad som finns inuti.
Greta berättar sedan att hon gick ned tio kilo på två månader och blev undernärd. Hon fick veta att hon skulle läggas in på sjukhus om hon inte började äta:
– Då bestämde jag mig för att börja äta, men det var en väldigt lång och jobbig process. I höstas har jag börjat äta annat och är vegan.
– Att det har blivit bättre – har det med det här med ditt engagemang att göra? undrar Skavlan.
– Ja, absolut. Jag insåg att det fanns så mycket att leva för. Man kan försöka förbättra världen och göra skillnad. Och det tänkte jag att jag skulle försöka göra.
Skavlan tackar Greta och publiken ger henne rungande applåder. Programmet kan ses t.o.m. 17 juli. Klicka här: https://www.svtplay.se/video/20762976/skavlan/skavlan-sasong-21-2-greta- thunberg-och-jesse-jackson-bland-gasterna?start=auto&tab=2019
Myndigheternas rapporter om barns psykiska ohälsa
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har under flera år i rad visat att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat. Sedan 1980-talet har en fördubbling skett av inrapporterade psykiska och psykosomatiska besvär hos ungdomar 13–15 år gamla.
Underlaget bygger på enkäter ifyllda av skolelever, självrapporterade psykiska och psykosomatiska besvär, psykiatriska diagnoser utförda av läkare, utskrivningar av psykofarmaka för bl.a. depression och ångestsyndrom samt antalet registrerade självmord och självmordsförsök.
Vid analys av faktorer bakom den psykiska oron och ohälsan frapperas man av att ovanstående myndigheter aldrig med ett ord nämner den existentiella ångest som är en naturlig del av livet som ju också omfattar döden och hot om utplåning av livsmiljöer på vår jord. Istället skriver man att det inte finns några klara orsaker och säkra svar på varför den psykiska ohälsan ökat. [2] Så här heter det:
”Det är troligt att brister i skolans funktion och en större medvetenhet om förändrade krav i arbetslivet har bidragit till ökningen av psykosomatiska besvär bland barn och unga” (Oliva Wigzell, generalsekreterare i Socialstyrelsen samt Johan Carlsson, generaldirektör i Folkhälsomyndigheten står för denna senaste rapport från hösten 2018). [3]
”Ökningen kan ha med de ungas livsvillkor att göra. Det handlar om miljöer där alla barn och unga vistas, t.ex. under skoltiden, men även inträdandet i arbets- och vuxenlivet”, säger utredaren Peter Salmi som står för en delrapport från socialstyrelsen. [2]
Av ren nyfikenhet beslutar jag mig för att googla på bakgrundsutbildningen för de personer som skrivit under rapporterna. Oliva Wigzell, generalsekreterare i Socialstyrelsen, har i sin meritförteckning en fil.kand., oklart vilka ämnen, och utöver detta lång erfarenhet av verkställande av politiska uppdrag, där hennes personlighet med ledarskap och kreativa lösningar värderas högt.
Folkhälsomyndigheten bildades 1 januari 2014 och är en sammanslagning av Statens folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet samt delar av Socialstyrelsen. Därigenom samlades ansvaret för större delen av de statliga insatserna inom folkhälsoområdet i en och samma myndighet. ”Vi måste bli vassare på analys och uppföljning samt förbättra stödet till det förebyggande arbetet”, säger generaldirektör Johan Carlson [4] som har en yrkesbana som överläkare (infektionssjukdomar) och docent bakom sig. Han har en doktorsexamen relaterad till malaria. Bland mängden av meriter från olika chefsposter märks posten som f.d. generaldirektör för Smittskyddsinstitutet.
Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens rapporter är symtomatiska på det samhälle vi lever i och där vetenskapstron blivit normbildande för dess struktur. Bakom tillsättandet av de viktiga posterna står våra politiskt utvalda. De existentiella frågorna och behoven förnekas och kringgås med tystnad av de flesta vuxna i vårt samhälle. Förnekande av livets villkor i en kultur och en falsk bild av livets betingelser kan emellertid aldrig leda fram till en sann och bärande framtidsvision för de unga. Förnekelsens skuggsida i vårt samhälle ligger säkerligen bakom en hel del ångest, depressioner och självmord.
I Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens rapport betonas skolans roll för att kunna avhjälpa barns och ungdomars oro och ångest. I följande artikel kommer jag att syna hur riktlinjerna för de existentiella frågorna om liv och död behandlas där.
Kersti Wistrand
Referenser: [1] https://www.raddabarnen.se/nyheter/2018/barnfattigdomsrapport-2018/
[2]https://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2017/kraftigokningavpsykiskohalsahosbarnochungavuxna
Kan det ha en sammanhang med att många fler barn/ungdommar är mer känsliga i dag än tidigare? Har själv ett barn som gick i genom en djup kris som 13-15 åring. Fick lite hjälp av BUP, de fattade ingenting
Mycket viktig artikel. Precis som Kersti Wistrand säger är det genant att Socialstyrelsen inte förstår detta heller. Men Socialstyrelsen är faktaresistent tex om ADHD se http://www.drpilotti.info/adhd.html . När de gäller barn och ungdomars psykiska hälsa skrev jag följande i min sammanfattning av Edris bok Vart är världen på väg se
http://www.drpilotti.info/inspiration.html
”Att se denna djupa existentiella ångest inför en alltmer oviss framtid som orsak till tilltagande psykisk ohälsa ger enligt min mening bättre förståelse och insikt om lösningar. Det handlar inte om nya och tilltagande sjukdomar, där de populäraste och nästan allenarådande idag är s.k. ”neuropsykiatriska sjukdomar”, med föregivet biologisk grund i hjärnans vindlingar. Och denna djupa existentiella ångest kan definitivt inte fördrivas med mediciner. Den kan dövas men det leder till beroende och stora risker om inget görs åt den verkliga orsaken.
Det obehagliga faktum att ungdomars självmord inte minskat, medan det gjort det bland vuxna, kan förstås utifrån denna ångest för framtiden. När det gäller miljögifter anrikas de uppåt i näringskedjan. När det gäller problem i samhället hamnar en större tyngd på barn och ungdomar: dels ska de bära sin egen ungdomsutveckling och dessutom stress i en alltmer kaotisk skola, dels tyngden av föräldrars, pga. orättvisor och arbetslöshet skapade, ohälsa och ekonomiska problem och dels och kanske viktigast är de barnen och ungdomarna som ska ta över vårt framtida samhälle, där det alltså inte finns någon trovärdig vision av hur det ska gå och inte ens att det går bra. Inför denna tyngd och mörka bild kan tankar på självmord kännas befriande, underbyggda av den officiella materialistiska tron att man kan slippa ifrån allt genom att ta livet av sig. När jag möter ungdomar med självmordstankar ställer jag frågan – vad tror du det skulle vara för fördel med självmord? Nästan alla svarar ”Att slippa ifrån allt”. Jag frågar då – hur vet du det- hur vet du att du slipper ifrån allt om du tar livet av dig? Detta räcker oftast för att sedan kunna fokusera på nackdelar och problemlösning. Det är i grunden ingen som vill dö utan det är just att de inte ser någon lösning på sina problem, som vidmakthåller självmordstankar som en pseudo lösning. Förutom våra mänskliga problem med kärlek, relationer, sjukdomar och trauman väger här den existentiella ångesten för framtiden tungt. För att förebygga självmord är det viktigt att våga tala om dessa tankar. Den existentiella ångesten kan vi endast möta människa till människa. För detta behövs mer människor i vård och skola, inte dränerande vinster. Det finns forskning från Florida som visat att genom att anställa fler kuratorer i skolan minskade antalet självmord med 90 %. Men i allmänhet pratar vi inte gärna om ångesten för framtiden för få har något positivt att säga.”
Men det har har Karl-Erik Edris, läsa hans bok och även Tomas Blomberg Manifest för behovsekonomi finns nu i handeln och som ebok. Jan Pilotti leg läkare
Tack för denna jätteintressanta artikel!! jag blev tipsad på SEPT:s Facebooksida. Det är verkligen anmärkningsvärt att rapporterna från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen om den ökande psykiska ohälsan bland unga inte berör det existentiella perspektiv på tillvaron – och framtiden – som börjar tränga sig på med stor skärpa hos de flesta ungdomar i de tidiga tonåren. Idag finns frågorna om klimat, ändliga resurser, vår påverkan på biosfären ovillkorligt med på scenen från de tidiga tonåren. Medvetet eller omedvetet! Samtidskulturen är såvitt jag kan bedöma väldigt tystlåten på detta område, både vad gäller de existentiella grundfrågorna och de svåra framtidsfrågorna. Och det finns väldigt dåligt med arenor utanför familjen där unga människor kan bolla och prata och få näring för de existentiella livsfrågorna när dom börjar tränga sig på.