Helig är rönnen på gården

Foto: Pixabay.com

De första rönnarna anses ha invandrat i vårt land vid inlandsisens smältning för 12 000 år sedan. Rönnen ansågs besitta magiska krafter och är en rik C-vitaminkälla.

TEXT: KERSTI WISTRAND

I våra äldre religioner är de heliga träden centrala begrepp. Fortfarande har många nordbor en speciell känsla för trädens inneboende kraft. Förr i världen planterades ofta ett stort träd, vanligen ett ädellövträd på gårdsplanen eller tunet, som man sade redan under vikingatid. En mystisk samhörighet ansågs råda mellan det s.k. vårdträdet och den på gården boende släkten. Blåste t.ex. en gren ned förväntades en familjemedlem snart ligga för döden. Under vårdträdet ansågs ibland hustomten (husvaren) bo. Han beskyddade innevånare och djur om man visade honom tillbörlig respekt. Offer i form av mat kunde vid vissa tillfällen ställas ut till honom. Tomten kunde framträda i en orms skepnad och därför var det tursamt att ha en orm i husgrunden. Offer i form av mjölk och öl kunde även ske direkt till trädet på torsdagskvällarna. Torsdagen var asen Tors dag och rönnen var hans heliga träd. [1]

Rönnbär tas tillvara i Storsele by, Lappland. Foto: K. Wistrand

Flera av våra svenska författare har beskrivit det gamla bondesamhället. I sin bok ”Historier mellan åsarna: noveller” berättar Artur Lundkvist om sin farfars vårdträd, en rönn, i Skåne:

”På försommaren blommade rönnen, en gulgrå blom som tvålskum, inte så anslående som häggens blomning eller kastanjens, men uthållig, välluktande utan att vara påträngande. Då kom bin och humlor till rönnen, gjorde rönnen till en surrande kupa. Så när rönnen började växa fram och mogna blev det fåglarnas tur att besöka rönnen, först de kvittrande småfåglarna, sen mot vintern allt fler större fåglar, skator, kajor, kråkor.

Vår rönn var ett livsträd. Den drog med sig många former av liv.

Den hade också en historia, vår gårdsrönn. Jag har hört den berättas så länge jag minns, det var som rönnen själv berättat den, eller som om jag burit dess historia inom mig sedan jag föddes.

Rönnen var planterad av min farfar och borde väl ha varit en sjuttio, åttio år gammal. Under roten låg en död häst som trädet växt ur och hämtat styrka ur. Det förklarade kanske hemligheten med vår rönns ovanliga storlek och styrka.” [2]

Artur Lundkvist berättar sedan vidare om ett häftigt åskväder och en blixt som dödade hästen, som i förskräckelse slitit sig och sprungit ut på gårdstunet. Det var farfaderns första häst och förtrogna arbetskamrat och den fick därför sin grav på gårdstunet där den dödats och med rönnen som minnesmärke.

Berättelsen är intressant så till vida att man kan följa tidslinjen ned till järnålderns och vikingatidens husgrunder, där man funnit delar av hästskelett eller hästkranier i såväl husgrunder som kyrkor från tidig medeltid. Gåvooffret var till för att stärka kontakten mellan människornas och gudarnas värld och få gudarnas beskydd: LÄNK  I nordisk mytologi var olika trädslag helgade åt olika gudar – en parallell finner vi i grekisk mytologi – och rönnen var helgad åt åskguden Tor. Denne var människornas beskyddare och rönnen blev därför det främsta träslaget för skyddsmagi. Speciellt ansågs flygrönnen, dvs ett rönnfrö som grott i grenklykan på ett annat träd och vuxit upp där, ha extra kraft som skydd mot åska och trolldom. Flygrönnen användes gärna i tillverkningen av slagrutor för att finna vatten.

Ett rönnträd. Foto: K. Wistrand

Rönnen – skogsfinnarnas vårdträd

Rönnen var en viktig symbol för alla de skogsfinnar eller svedjefinnar som flyttade till ”finnskogarna” i Värmland, Bergslagen och delar av Norrland från och med 1500-talets slut då Finland ännu tillhörde Sverige. Brist på skog för svedjebruk, svält och en önskan från svenska statens sida att ny odlingsmark skulle brytas i de stora barrskogarna gjorde att många finländare från särskilt Savolax och Karelen bröt upp och sökte lyckan i Sverige. De drog sig fram under svåra vedermödor och fick som tack några skattefria år av svenska kronan.

På gårdar ”på skogen” där rönn utgör vårdträd har man anledning att förmoda att skogsfinnar bott. Rönnen var en viktig symbol för dem och ett träd med många magiska egenskaper. Den hörde till gudinnan Rauni som var gift med åskguden Ukkos hustru. Med hjälp av rönnen kunde man förutspå hur våren och sommaren skulle arta sig. Blev den grön före andra träd på våren skulle sommaren bli rik på villebråd. Mängden rönnbär på hösten påstås fortfarande ge besked om den kommande vinterns väderlek. Gödselstacken var viktig. Det var den som gav näring åt det man odlade. En dekorerad rönnkvist kunde placeras på gödselstacken till jul eller på våren när djuren släpptes ut på bete. När de passerade ut från ladugården skulle man också placera en kluven rönnkvist över dörren. [3]

I det finska nationaleposet Kalevala finns dikten ”Helig är rönnen på gården”[4]:

Omsorgsfullt du bör bevara
Rönnarna som stå på gården!
Helig rönnen är på gården,
Helig varje kvist på rönnen,
Heligt lövet i dess kvistar,
Bären heligast av alla.

Foto: K. Wistrand

De nyttiga rönnbären

Rönnen invandrade till Sverige strax efter den senaste istiden. Omkring 4 500 f.Kr. hade rönnen spridit sig till nordligaste Norrland och är idag Norrbottens landskapsträd. Rönnen är härdig i kalla klimat, även vid foten av fjällkedjan och har därför varit ett viktigt vitamintillskott i nordbornas föda. Löven användes även som vinterfoder till boskap.

Rönnbär innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som apelsiner samt rikliga mängder av antioxidanter i form av polyfenoler. Tre rönnbär om dagen anses fylla dagsbehovet av C-vitamin. Dessutom innehåller de betakaroten, pektin och eteriska oljor. De stärker kroppens immunförsvar och förebygger och behandlar urinvägsinfektioner. De sägs också vara bra vid reumatism.

Det är viktigt att plocka bären före frosten. Man bör smaka på dem, för de finns både sura och söta rönnbär och dessa träd kan växa intill varandra. I Finland finns fyra sorters rönnbärsträd. Man tillverkar rönnbärsgelé, rönnbärssaft och rönnbärssnaps av bären. [5]

Kersti Wistrand

Referenser:

1. http://www.multiart.nu/grimner/svenska/texter/heligatrad.html (1)
2. Lundkvist, Artur, Historier mellan åsarna: noveller. Albert Bonniers förlag, 1969. ISBN: 9789100168902. (2)
3. Uppgifter från museet Torsbys Finnskogscentrum. (3)
4. https://archive.org/stream/kalevala00collgoog#page/n261 (4)
5. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/09/12/ronnbar-superfood-som-gar-till-spillo och https://mittkok.expressen.se/artikel/ronnbar-5-goda-skal-att-ata-det-varje-dag/ (5)