Mäster Fritz – en svensk mystiker

I sin 2016 utgivna bok betitlad Mäster Fritz. (observera punkten!) lyfter författaren Åke Åredal fram Burträskbon Fritz Olofssons liv och livsverk som människa, präst och kristen mystiker. Även bokens omslagsbild ”Universum” hänför sig till en alldeles speciell ”punkt” som haft stor betydelse för Mäster Fritz och som beskrivs närmare i bokens fjärde kapitel.

EN RECENSION av BO LÖVGREN
Bok: Mäster Fritz – en svensk mystiker
Författare: Åke Åredal
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-09
ISBN: 9789188097385
Förlag: Förlagshuset Siljans Måsar KB
Antal sidor: 397

Första hälften av boken, som behandlar ”Mäster Fritz liv och död”, ger en utförlig bild av hans livsresa från den lilla byn Bygdsiljum, där han föddes 1929 via Skellefteå, Uppsala och Boden för att åter bli Uppsala troget fram till sin död 2008. Efter en lysande studentexamen 1950 blev det en snabb filosofie kandidatexamen redan 1952, följd av en teologie kandidatexamen 1955.

Förutom de många indikationer på Fritz Olofssons skarpa intellekt och briljanta muntliga framställning som författaren återger i bokens första del, inte minst inhämtade från intervjuer med personer som känt, träffat eller arbetat tillsammans med Fritz, framkommer även att han var en mycket social person. Samtidigt var han ibland lite svår att förstå, eftersom han inte alltid hade förmåga att anpassa sin framställning till den han talade med, såvida denne inte var en ”jämbördig” och lika beläst person.

Bokens andra del som behandlar ”Mäster Fritz Lära” utgör en grundlig beskrivning och analys av innehåll och framställning i den enda bok som Mäster Fritz kom att författa under sin livstid: ”En mystik troslära”. Trots ivriga studier kom Fritz aldrig fram till någon formell doktorsavhandling, varför detta verk i någon mån kom att ersätta denna. Som författaren så målande beskriver det på sidan 141:

”Mäster Fritz bar den mystika läran länge i sitt hjärta och omsatte den i handling i form av en liten skrift. Eller enligt ordspråket: ’Så som man tänker i sitt hjärta, sådan är man.’ Boken kan därmed ses som hans andliga testamente. Den går i skrivande stund inte att få tag på, inte ens antikvariskt. Efteråt hade han själv upprättat en separat lista, ett lösblad med fel, en så kallad ’Corrigenda’. Inget enda av dessa fel påverkar bokens innehållsmässiga mening.”

Just användningen av adjektivet ”mystik” istället för ”mystisk” är ett tydligt exempel som visar på Fritz väl utvecklade språkliga förmåga. Denna visar sig även i den ”mystika trosläran” genom ett alldeles särskilt utnyttjande av skriftspråkets möjligheter till betoning, som exempelvis ”människa, Människa och MÄNNISKA”. Här utnyttjas denna möjlighet för att tydligt skilja mellan det som Fritz kallat för yt-, mellan- och djupnivån ur ett andligt perspektiv. Han använder även gärna nya, beskrivande ord för att tydliggöra sin framställning, så som t.ex. visas på sidan 158:

”Den mystika traditionens eviga visdom är, som Mäster Fritz säger, en ’djupenkel’ mening och sanning som Människan själv måste söka i sitt eget djupmedvetande eller undermedvetande.”

Till sin hjälp för att förklara den tämligen kompakta framställningen i den ”mystika trosläran” tar författaren just omslagsbilden ”Universum” som nämndes inledningsvis. Med hänvisning till Fritz naturvetenskapliga insikt – kopplad till en djupgående bibelkunskap – utnyttjar författaren även kopplingar till moderna matematiska begrepp, så som på sidan 197:

”Om ett sådant igenkännande sker av ett livsmönster, så uppnås befrielsen, frälsningen. Och det är denna frihet som kyrkan har – eller borde ha – att erbjuda. Detta livsmönster – allt hänger obrutet samman i en enhet, den yttre världen och den inre andliga – kan också liknas med, menar jag, ett fraktalgeometriskt oändlighetsmönster. Se bild 43.”

Efter att – steg för steg – ha gått igenom och försökt förklara den ”mystika trosläran” avslutar författaren med en ”Avslutning och syntes” som han menar t.o.m. med fördel kan läsas innan man ger sig i kast med detaljerna. Detta antyder med all tydlighet det ganska självklara – att bokens andra del behöver läsas både en, två och kanske tre gånger föra att till fullo ta till sig såväl den ytliga som lite djupare innebörden av Fritz troslära.

Efter denna första genomläsning av detta gedigna verk, som avlutas med en lika gedigen referenslista – avseende såväl Mäster Fritz egna som författarens tillkommande – blir man onekligen oerhört inspirerad till att få ta till sig mer av det expansiva budskap som ”En mystik troslära” synes innebära!

Bo Lövgren