Idag den 15 maj är det 115 år sedan geoglyfforskaren Maria Reiche föddes. Hennes stora upptäckt var de s.k. nazcalinjerna i Perus ökensand. Dessa blev 1994 upptecknade på UNESCOS världsarvslista.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Nazcaplatån ligger ca 32 mil söder om Perus huvudstad Lima i Sydamerika. De vita nazcalinjerna och figurerna i den rödbruna öknen där, har fascinerat mänskligheten i många århundraden. Första gången en forskare såg dem från luften var 1939 då Maria Reiche satt i ett flygplan som korsade ökenområdet. Hon kom att kartlägga detta tillsammans med den amerikanske historikern Paul Kosok.
Nazcalinjerna är det mest kända exemplet på s.k. geoglyfer, stora figurer avbildade på marken, och en av de gåtor som arkeologin brottas med. De utsågs till världsarv 1994.
Nazcaöknen består av vit sand täckt av rödaktiga stenar. Genom att lyfta bort dessa stenar och frilägga den ljusa sanden inunder har 800 raka linjer samt 300 geometriska figurer, bestående av bl.a. trianglar, rektanglar och spiraler, skapats. En del linjer är 48 km långa. Dessutom finns där ca 70 stora djur och plantor. Bland figurerna märks fåglar som kolibri och kondor, apor, spindlar och ett diagram över Orion. Ja, en del personer tycker sig t.o.m. se en astronaut! Den största figuren föreställer en 285 meter lång pelikan.
Linjerna och figurerna anses vara gjorda av nazcaindianer som levde här ca 100 f.Kr. till bortåt 600-talet e. Kr. Deras kultur anses hastigt gått under genom en självförvållad miljökatastrof. För livlig avhuggning av stora områden av bortåt tusenåriga huarangoträd med rötter ned till femtio meters djup ägde rum i syfte att få åkerjord. Detta skapade i sin tur torka, jorderosion och svältdöd.
Nazcaindianernas kultur avlöstes så småningom av inkaindianernas.
Vem var Maria Reiche?
Maria Reiche (1903 – 1998) föddes I Tyskland, där hon studerade matematik, astronomi, geografi och främmande språk. Hon talade fem språk flytande. Äventyrslusten tog över och hon började arbeta som lärare för barn vid tyska konsulatet i Cusco i Peru. Hon gjorde även vetenskapliga översättningar av teknisk litteratur. Då andra världskriget bröt ut, stannade hon kvar i Peru. När hon flög över öknen 1939 kunde hon tydligt se stora linjerna och jättelika figurerna i den regnlösa öknen utanför staden Nazca, 32 mil söder om huvudstaden Lima.
Året därpå blev Maria Reiche assistent till den amerikanske historikern Paul Kosok. Tillsammans började de kartlägga området och undersöka linjernas relation till astronomiska händelser, t.ex. sommarsolståndet. Från 1948 fortsatte Reiche forskningen ensam. Hon ansåg att formationerna i öknen, 18 olika djur och fåglar, återspeglade en storskalig solkalender och att nazcaindianerna, som levde där ca 100 f.Kr och in mot 600-talet och före inkafolket, hade observerat astronomiska cykler.
Idag menar en del forskare att linjerna utgjorde rituella stigar som förband heliga platser, där ceremonier utfördes. Andra menar att de var avsedda att ses från luften och tillverkade för att vörda gudarna. Till de mer spektakulära hypoteserna hör folkliga idéer om att linjerna och figurerna utgjorde landningsbanor för utomjordingar.
Kersti Wistrand
Källor: Allt om Vetenskap nr 1 – 2010, http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/nascalinjernas-ursprung , https://en.wikipedia.org/wiki/Maria_Reiche.
Här kan du se en videohyllning till Maria Reiche och hennes arbete
