Potatisrevolutionen våren 1917

Våren 1917 var livsmedelsbristen stor i hela Sverige. Råvarorna exporterades till krigets Tyskland. Bröd och potatis var ransonerade. I kölvattnet av den ryska revolutionen gick hundratusentals kvinnor ur arbetarklassen ut i hungerdemonstrationer över hela Sverige.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Den 5 maj var arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt uppror där kvinnorna försökte komma över potatis för att lindra svälten.

1917 var året då första världskriget (1914 – 18) fortfarande pågick och i vars spår miljontals människor svalt och dog, speciellt i Ryssland där kvinnliga textilarbetare gick ut i strejk 8 mars 1917, ett datum som några år senare kom att firas som den internationella kvinnodagen. De ryska demonstranternas skara bara växte och växte. Ryska arbetare och soldater anslöt sig och tsaren störtades. ”Fred, jord och bröd” var ett av de ryska slagorden. Under senhösten var den ryska revolutionen helt genomförd.

Många svenska män låg inkallade och kvinnorna fick många gånger ensamma klara av barnens överlevnad. Den svenska högerregeringen drog in pengar till staten genom att exportera kött, fläsk, fett, spannmål och andra baslivsmedel till det krigförande Tyskland. 1916 hade varit ett dåligt skördeår. Utan tanke på de fattiga lät regeringen ransonera bröd och mjöl till 250 gram per person och dag, vilket sänktes till 200 gram i april 1917. ”Brödbaronerna” tjänade stora pengar på svartabörshandeln. Livsmedelskrisen var djupt allvarlig. Hur skulle framför allt städernas familjer med ibland upp till tio barn, mättas? Födan bestod mestadels av rotfrukter, bröd, potatis och någon gång lite salt sill, men just denna dag den 5 maj 1917, om vilket ska berättas, har potatis inte gått att köpa i Stockholm sedan en dryg vecka.

Tålamodet börjar tryta. Kvinnor och barn har länge nog stått i timslånga köer för att köpa det som finns; mestadels kålrötter som skärs på tvären och bredden, kokas eller steks för att variera födan.

På flera platser i Sverige måste barnen skamfyllda ge sig ut på gatorna för att tigga. På flera orter har urladdningar redan skett. Kvinnor över hela landet har gjort uppror i ren desperation, t.ex. i Västervik i mitten av april. Vanligen tågar kvinnorna in i speceriaffärerna, inspekterar och kräver de potatissäckar som de finner, betalar och bär ut dem. Allt detta sker helt emot lagen. Vid ett annat tillfälle och i en annan ort plundrar kvinnor tågvagnar fyllda med basvaror på väg mot Tyskland.

I Sverige bor vid denna tid 5,8 miljoner invånare, varav 30 % i städerna, där det är svårast att få tag på mjöl och potatis. I slutet av april har en fjärdedels miljon kvinnor över hela Sverige varit ute på vägar och gator för att komma över bröd och potatis till sina svältande barn. Detta är den största proteströrelse som någonsin ägt rum i Sverige. Det är på gränsen till anarki. Läget är svårbedömt och makthavarna är beredda på att vad som helst kan hända. Kanske en revolution som i Ryssland? Det är stora klyftor mellan allmänhet och myndigheter. Myndigheterna mobiliserar under en period i hemlighet t.o.m. en beväpnad skyddskår, Stockholms frivilliga skyddskår, mot kvinnoupploppen. Dessa upplopp, spontant uppkomna eller organiserade av kvinnor, har benämnts ”potatisrevolutionen”.

Nyheterna om upproren når även kvinnorna i Stockholm. 26 april vandrar 4 –  5 000 fabriksarbetande kvinnor mot ett stort mejeri på Torsgatan på Kungsholmen för att tilltvinga sig mjölk, men skingras av 70 poliser. Tusentals kvinnor irrar sedan runt i innerstaden, bortåt ett tusental syns utanför riksdagshuset. Första maj belägrar 10 000 militärer Gärdet i Stockholm. Högerregeringen hyser en viss oro för inbördeskrig, något som samma år bryter ut i Finland.

Potatisupproret på Södermalm

Så kommer då den 5 maj 1917. Hungrade arbetarkvinnor och barn i Sofo, området kring Katarina – Sofia kyrka i den fattiga arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm börjar agera spontant.  Det har inte gått att få tag på potatis under en dryg vecka, men plötsligt går ryktet: har inte någon sett att potatissäckar bars in i Fredrik Karlssons specerihandel på Södermannagatan 33? Kvinnor och barn i stort antal börjar vid 17.00-tiden vandra dit för att kunna lindra sin nöd. Snart är de flera tusen. De främsta tränger sig in för att ”inventera”.  Karlsson måste sälja 28 påsar med 2,5 kg i varje, till kvinnorna. Ridande poliser med rappande piskor och dragna sablar försöker skingra kvinnorna och driva dem in på närbelägna gator. Inalles har 118 poliser från flera polisstationer kallats in: ”Knöla på dem bara!”

Stämningen blir uppjagad. Skrik och flygande gatstenar. Polisen griper några kvinnor. Många skadas. Alla utom den 22-åriga silverpolererskan Clary Ählström lyckas fly. Hon har en speciellt giftig tunga kan man läsa i rättegångsprotokollet och får bära skulden som anstiftare till upproret eftersom hon ropat på hjälp när hon fördes bort av de hårdhänta poliserna. Senare anhålls ytterligare sjutton män och två kvinnor. Under rättegången är det endast poliser som får vittna. De är femtio till antalet. Kvinnorna anklagas för att ha varit hysteriska, men försvaret och pressen lyfter som en förmildrande omständighet fram det faktum att barnen svälter. Clary, ensamstående mor med två barn, har normalt en lön på fem kronor i veckan från Guldsmedsaktiebolaget på Swedenborgsgatan där hon är anställd, men får böta 152 kronor.

100-årsminnet av potatisrevolutionen firas på Nytorget

Den 5 maj 2017 lyssnar jag på olika tal -som blivit till text ovan- samt musik framförd av en lokal blåsorkester på Nytorget i Sofo. En liten kör sjunger samtidigt texten: ”Vi vill ha bröd; vi vill ha potatis!” 100 – årsminnet av potatisrevolutionen firas i regi av Södertörns högskola och Stockholms stadsmuseum.

Nytorget ligger i närheten av den plats där kvinnorna försökte komma åt specerihandlaren Karlssons potatis. Idag är det ironiskt nog ett område för yngre välbärgade stockholmare och innehavare av bostadsrätter. Programmet är en dryg timme långt och där är ett tiotal talare, bl.a. två författare som båda gett ut var sin bok om det som hände 5 maj 1917.

Historikern fil.dr. Håkan Blomquist vid Södertörns högskola har nyligen gett ut ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917”. Han menar att det är underligt att en så betydelsefull händelse i svensk historia kommit att bli så okänd för de flesta svenskar.

Den andre författaren är socialisten och tågvärden Rainer Andersson som skrivit en fantastiskt levande och fin skildring: dokumentärromanen ”Om bara vi vill så går det!”. Den följer en arbetarfamiljs levnadsvillkor i Stockholm under åren 1879 – 1919 och utgår just från Clary Ählströms familj. Boken kostar långt under 100-lappen och borde köpas in i klassuppsättning av alla högstadieskolor i Stockholm, då den så levande beskriver både mänskliga levnadsöden, industrialiseringens framväxt, arbetarrörelsens och rösträttens utveckling. Boken är både fängslande och lättläst och så liten att man enligt författaren själv ”hinner läsa den på pendeltåget mellan Stockholm och Uppsala”. Du kan läsa ett smakprov här: LÄNK

På fotot ovan kan du se de båda författarna på scenen: Håkan Blomquist stående  och Rainer Andersson sittande. Vid mikrofonen står Feministiskt Initiativs styrelsemedlem Carmen Blanco Valer. Hon berättar att hon kommer från Anderna, varifrån även potatisen härstammar. Potatisen anses där vara helig och kallas ”pappa-mamma”. Där finns 2 000 olika potatissorter!

Följderna av potatisrevolutionen

Faktum är att kvinnornas roll ofta glöms bort i historien. Så ock i detta fall. Många av kvinnoupproren mot myndigheternas sätt att ransonera och undanhålla viktiga stapelvaror för de hungrande, var noggrant planerade. En kvarts miljon kvinnor lärde sig organisera och fick viktiga livserfarenheter. Dessutom hade de kunskaper i hushållning. De fick senare under 1917 vara med i kommunala kommittéer där deras erfarenheter togs till vara. Alla dessa kunskaper kunde senare användas i kampen för bl.a. allmän och lika rösträtt. Låt vara att männen först drog nytta av deras erfarenheter.

Själva fick kvinnorna vänta till 1921 innan de fick rösta för första gången. Förutom den allmänna rösträtten gick högerpolitikerna till slut med på åtta timmars arbetsdag för åtminstone en del av befolkningen. Här kan du lyssna på ett program om potatisrevolutionen från Sveriges radio: LÄNK

Det som hände på Södermalm den 5 maj 1917 var en del av en revolutionär situation som ledde till omvälvande reformer. I september samma år avgår högerregeringen och liberaler och socialdemokrater tar över.

Potatisrevolutionen är en påminnelse om vad som en gång krävdes för att försätta maktpolitiska berg. Kanske en lärdom också för vår egen tid då många åter går hungriga?

Kersti Wistrand