Humanism & Kunskap firade jullunch Nobeldagen den 10 december med att se tillbaka på ett synnerligen framgångsrikt år och med att tilldela Åsa Simma 2016 års HK-Diplom -för livslång gärning i Humanismens tjänst och Universe Globe -för att ha fört Samekvinnans röst ut i världen.
TEXT: Börje Peratt
FOTO: Ritva Peratt
Det var en märkbart rörd Åsa Simma som tog emot utmärkelserna och när vår styrelsemedlem Lisbet Gemzell framförde en inspirerad sång till hennes ära kunde vi alla nästan ta på stämningen. Jo det blev kärleksfullt och vackert.
Gammalt jojk-tabu
Jojken sågs av missionärer och präster som del av en hednisk trollkonst. Under 1600-talet utdömdes dödsstraff mot dem som höll kvar vid naturreligionen och dess ritualer och jojkade.
Åsa berättade om sin bakgrund och sina ambitioner idag. Hon berättade hur jojk varit förbjuden fram till 1967. Hundra år av jojk. På orter av stark religiös konservatism kunde detta förtryck leva kvar in på 1970-talet samtidigt som det långt innan förbudet upphörde var en frihet för många jojkare att utmana förbudet. [1][2]
Åsa gav oss en jojk och introducerade oss i denna sångkonst, hur den kunde komma till och hur den inspirerades och förändrades i stunden och med förhållandet till den/det som var jojkens upphov. Om det var en människa påverkades således den aktuella relationen till denna människa det ljud och den känsla som improviserades fram. En intressant diskussion kom att handla om hennes samiska förhållande till STIM och äganderätten till ett verk då hon menade att upphovet till jojken ägde verket och var dess skapare, inte den som sjöng.
Hon såg gärna att det bildades en fond som kunde baseras på intäkter från jojk. Sådana stimmedel skulle kunna gå till samers gemensamma behov och till skulder till staten efter förlorade rättegångar då man hävdat rätt till mark och betesland men förlorat i domstol.
Åsa, regissör och teaterchef vid Giron Sámi Teáther i Kiruna (se Kersti Wistrands presentation) berättade också om sitt och teaterns arbete för att gestalta en sannings- och försoningskommission för alla de som drabbats av överstatligt förtryck. Det rör främst Norge och Sverige men också i någon mån Finland och Ryssland. I detta arbetar hon med ursprungsbefolkningen i Norden och hon ser sig som same tillhörig det ”gränslösa” samelandet.
Vi önskar Åsa Simma lycka till med allt hon nu tar för sig och vi skänker en tacksamhet till året som gått med den medlemsökning som skett och fördubbling av läsare på vår hemsida. Inte minst framgångarna för Rita Schwarz seminarier nu i november och december och visningarna av dokumentären om Erik Enby:
”Läkaren som vägrade ge upp”-segertåget. Här skänker vi ett särskilt tack till Siv Wernborg och Viola Janson i Göteborg, Ulla Premmert i Höör, Pia Hellertz i Örebro, Anders Halvarsson och Ingrid Kihlén i Karlstad, Lena Nilebrandt Karlsborg, Marina Papazian i Uppsala, Andrea Bodin Östersund, och alla fantastiska rapporter och recensioner från hela landet. Filmen rullar vidare på biografer 2017 och vi har ett spännande år framför oss.
Tack alla medlemmar och läsare som breddar vägen för den humanism som eftersträvar medmänsklighet, öppenhet och frihet att få följa sin väg och sin önskan i skapandet av ett bättre liv för alla.
För Humanism & Kunskap
Börje Peratt
Noter
1) Samerna har varit föremål för diskriminering av stormakterna under århundraden. Norge har kritiserats av det internationella samfundet för sin förnorskningspolitik och diskriminering mot urbefolkningen i landet.
Den svenska statens samepolitik har haft betydande inslag av rasistiskt förtryck skändat samsika gravar och ägnat sig åt skallmätning för att belägga någon slags unken teori om lägre stående ras. LÄNK
2) År 1609 meddelar den dansk-norska kungen Christian IV, att den som utövar samiska trolldomskonster ska dömas till döden. Kyrkan har betraktat jojk som trolldomskonst, ända fram till våra dagar. Fortfarande lever människor som anser att man inte ska jojka i en kyrka. Många samer har inte heller lärt sig jojka, eftersom det har setts som syndigt. LÄNK
Newsvoice: Åsa Simma fick 2016 års utmärkelse ”Livslång gärning i Humanismens tjänst”
