David Ingvar var läkare och ägnade sig åt klinisk hjärnforskning om stroke, epilepsi, skallskador och demens. Han var också intresserad av medvetande, sömn, minne, språk och vilja och skrev ett antal böcker om dessa ämnen, men titlar som exempelvis Att åldras (1974), Att minnas (1975), Att vilja (1976) och Det medvetna företaget (1985). Dessutom var han aktiv i radio, TV och dagspress. Han dog år 2000 i en ålder av 86 år. Tio hjärnor blev således hans sista bok.
TEXT PIA HELLERTZ
I Tio hjärnor har David Ingvar studerat mäktiga mäns sjukdomar och skador och analyserat vilka konsekvenser dessa fått för deras politiska verksamhet. De tio männen är Alexander den store, Fjodor Dostojevskij, Friedrich Nietzsche, Woodrow Wilson, Vladimir Lenin, Winston Churchill, Adolf Hitler, Mao Zedong, Ernest Hemingway och John F Kennedy.
Hillary Clinton
Jag läser boken samtidigt som presidentvalet pågår i USA och internet översvämmas av berättelser om Hillary Clintons olika krämpor.
Att undergräva en presidentkandidat.
Det är oklart vilka berättelser som är sanna och vilka som bara syftar till att misstänkliggöra henne som USAs blivande president.
Bland annat berättas det att hon drabbades av en hjärnskakning och som sedan visade sig vara en blodpropp i slutet av 2012 och början av 2013. I andra artiklar spekulerar läkare om att hon har Parkinsons sjukdom. Ännu en artikel menar att alla hennes symtom stämmer med Borrelia. Ytterligare förslag på symtom är Alzheimers. Videosnuttar på YouTube visar hur hon måste ha hjälp med att gå uppför trappor och in i en bil och man analyserar varför hon hostar.
Jag undrar naturligtvis vad David Ingvar skulle ha sagt efter att ha analyserat allt material som nu sprids på Internet och YouTube.
David Ingvars inspiration
Författaren berättar i förordet att hans morfar, professor Salomon Eberhard Henschen, som arbetade vid Karolinska Institutet, blev kallad till Lenins sjukbädd i mars 1923 tillsammans med ytterligare några specialister. Eftersom David Ingvar kom att syssla med klinisk hjärnforskning kom han att samla data om Lenins sjukdom. Han kunde då konstatera att, trots en omfattande litteratur om Lenin, så var det ingen som analyserat relationen mellan Lenins sjukdom och hans politiska verksamhet. Det kom att inspirera David Ingvar till att närmare undersöka ”neurologiska, i synnerhet cerebrala, sjukdomar hos framstående politiker och författare” (s. 7).
Vid granskningen av de olika personernas sjukdomsbild har David Ingvar studerat läkarjournaler, biografier, historiska berättelser med mera för att bilda sig en uppfattning, dels om sjukdomsbilden och dels om de historiska och politiska skeenden som respektive person befann sig i och själv initierade. Berättelserna blir extra spännande eftersom David Ingvar är läkare och beskriver sjukdomssymtomen med professionella analyser och medicinsk terminologi.
***************
Om du är intresserad av fortsättningen finns artikeln bifogad samt på min Boksida
Jag hoppas att du får en skön andra advent!
Pia Hellertz
