Vad fanns där Stockholm nu ligger innan den medeltida staden byggdes? Kersti Wistrand var på Medeltidsmuseet i Stockholm och lyssnade under boksläppet 6 april, där den populärvetenskapliga antologins tio författare var på plats och introducerade sina kapitel.
TEXT: av KERSTI WISTRAND
Det var imponerande att sitta där inne i museivalven under Norrbro nära slottet och lyssna till de arkeologer, historiker, ortnamnsforskare, runologer och kvartärgeologer som framträdde med sina kunskaper. Tre – fyra minuter hade de på sig var och en. Bland åhörarna satt många studenter från Stockholms universitet, där kursen ”Stockholm före Stockholm” gått under flera terminer.
Museichefen Ann Charlotte Backlund inledde releasen med att konstatera att den verkligen skedde på den mest lämpliga platsen i hela Stockholm. Antologins innehåll överensstämmer med museets intentioner och själva boken har länge varit efterlängtad. Stockholmstraktens historia är nämligen ganska okänd för allmänheten och få tänker på att platsen varit bebodd ”sedan Hedenhös”.
Så lämnades ordet över till de båda redaktörerna, arkeologerna Torun Zachrisson och Susanne Thedéen, vilka presenterade raden av författare. Jag kommer kortfattat att förmedla huvudinnehållet i vad de berättade, ofta med glimten i ögat och till studenternas skratt, eftersom varje författare samtidigt försökte sälja sitt kapitel eller kittla nyfikenheten så där lagom mycket för att skapa intresse för vidare läsning.
Först ut var arkeologen Åsa M. Larsson, forskare på bondestenåldern, neolitikum, i Sverige. Hon visade kartor på Stockholmsområdet som det såg ut för 10.000 år sedan och framåt i tiden och där mycket låg under havsytan. Tyresöområdet var endast öar och där var den tidigaste sälfångsten. 4000 f Kr introducerades jordbruket och man har funnit spår efter odlingar, husdjursinhägnader och keramikhantverk. Ett bra tag levde två kulturer med olika gravskick bredvid varandra, ett i inlandet och ett i havsbandet.
Ungefär 1000 f. Kr. har vi bronsålder med rika lämningar i bl.a. Lappkyrka i södra Stockholm och Spångaområdet, Värtahamnen och Årsta, berättade arkeologen Susanne Thedéen. Ett bronssvärd har hittats ungefär där Friends arena ligger.
Man finner boplatser och stora gravrösen från denna tid, vilket tyder på komplicerade begravningsritualer. I Slagsta, Botkyrka finns hällristningar och lite längre bort hittades en skatt i våtmarkerna i Tullinge.
Arkeologen Ulf Fransson berättade om den rika fyndperioden äldre järnåldern. Man har funnit ett järnsvärd i Stockholms innerstad. Från denna tid finns föremål funna i Årsta gravfält med Göta landsväg, Valla gamla by och Ersta gravfält. Man kan se stensättningar och Bautastenar. En del fynd har mycket hög kvalitet. Vi blev visade en förgylld och försilvrad sköldbuckla från ca 100 e.Kr.
Arkeologen Torun Zachrisson tog sedan vid och redovisade några fynd från järnåldern. Vid Brunkebergsåsen-Hötorget fann man en grav med en beväpnad man och svärd från romersk järnålder. En guldring har grävts fram vid Stortorget i Gamla Stan, och en annan guldring vid Rörstrandsgatan. Flera vikingatida silverskatter har grävts ut och de låg som en ring runt staden. Vårbyskatten är en i raden.
Runologen Magnus Källström tog upp runinskrifter i Tomteboda och Karlberg. Det häftigaste fyndet var dock ett litet kopparbleck stort som en tumnagel, med samma runinskrift som Rökstenen. Detta bleck befinner sig på vandringsutställning i Kanada just nu. Olaus Petri ägde ett hus i Gamla Stan och där finns en inskrift ristad med runor: ”Skäggig haka passar inte väl i dans”. Men där var det den runkunnige Olaus Petri själv som varit framme med sin humor 1527.
Marinarkeologen Gunilla Larsson berättade om sjöfartens betydelse för Stockholms uppkomst. Fram till 1600-talet var vattenlederna de absolut viktigaste framkomstvägarna. Man hade länge en mycket lättviktig båttyp, som försvann för 500 år sedan. Dessa båtar bars eller drogs lätt mellan forsarna. Orten Borlänge har fått sitt namn från ”det långa bärandet mellan forsarna”. Det äldsta båtfyndet i Stockholm, ganska väl bevarat faktiskt, är från 1030-talet.
Kerstin Söderlund är arkeologen som specialiserat sig på Stockholms slottsområde på Stadsholmen (Gamla Stan). Själva Stockholm är grundad i slutat av 1200-talet, men hon har funnit en mur runt borgen, som var äldre och kanske var området från början en plats för påfyllning av proviant innan de långa resorna österut mot bl.a. Finland påbörjades.
Ortnamnforskaren Per Vikstrand är docent i nordiska språk och uppehöll sig kring ”Stockholm”. Första gången det är belagt skriftligt är i kung Valdemars dokument från 1252, men av detta framgår att namnet ”Stockholm” måste vara känt sedan långt tidigare.
Om ortnamn i Stockholmstrakten talade sedan Staffan Nyström, professor i nordiska språk. Han menar att språkliga lämningar kan vara nog så gamla som de fornlämningar arkeologer presentera. Några vanliga ändelser är -by och -sta = ställe, plats för något. Och vill vi veta mer så är vi välkomna läsa hans kapitel i boken.
”Från istid till slusslandskapets utveckling före staden” heter kvartärgeologen Jan Risbergs kapitel. Han talade om strandförskjutningar, landskaps- och klimatförändringar i stadens historia. Vid Stäket fanns en slussliknande situation en gång i tiden. Mälaren är förresten på väg att sänka sig själv, om jag förstår saken rätt.
När jag sedan bläddrade i en bok, gladdes jag åt den tydliga texten och de många gånger enormt vackra illustrationerna. Förlaget heter Stockholmia. Boken fyller ett tomrum och kommer säkert att bli ofta tummad i den historieintresserades hylla.
Kersti Wistrand
Referens
Stockholm före Stockholm – Från äldsta tid fram till 1300, Redaktörer: Torun Zachrisson och Susanne Thedéen, Forskning och Förlag vid Stockholms stad: Stockholmia, ISBN: 978 91 7031 285 4.
