Sameby vann över staten – Nyheterna (TV4) YOUTUBE
Glädjen var stor i samebyn Girjas som den 3 februari 2016 vann en seger mot staten. Samebyn hade stämt staten och yrkat på ensamrätt till jakt och fiske inom samebyn och hävdat att rätten var grundad på urminnes hävd och nu fick de rätt.
TEXT: KERSTI WISTRAND
I dagens debatt sägs ofta att samerna är ett folk som aldrig haft nedskrivna lagar utan att allt vilar på muntlig tradition, vilket är fel. I svenska arkiv finns sju sekel av skriftlig dokumentation om samiska rättigheter. Samerna har med sina handelsvaror och speciella kunskaper alltid ansetts vara viktiga i Sverige, men då industrialiseringen satte igång under 1800-talet, lades lagarna åt sidan och rättssamhället upphörde delvis att gälla i Lappmarken. Skogar, malm och vattenkraft exploaterades utan hänsyn till lagboken.
Den ”hävdvunna (dvs. allmänt erkända) rätten” finns dock kvar muntligt, fastän svenska staten officiellt och olagligt gjort sig till ägare av marken på 1800-talet genom att de dåtida ämbetsmännen ändrade skattemannarätten till kronomannarätt på kartan. [1] Med detta i åtanke har staten egentligen aldrig ägt marken. Frågan är inflammerad men Girjasmålet hanterade överhuvudtaget inte skattemannarätten och samerna har med åren uppgivet gett upp äganderätten, men hävdar alltså fortfarande ensamrätt till småviltjakt och fiske på renbetesmarkerna.[1] De är ju trots allt en minoritet som arbetar för sitt uppehälle ute i markerna och hur mycket kan man orka kämpa mot övermakten?
Det har varit en trettioårig kamp för att få tillbaka de rättigheter som samerna som urfolk har, inte minst med tanke på FN:s deklaration om urfolkens rättigheter. Den 3 februari i år har emellertid Gällivare tingsrätt gett samerna rätt. I en 260 sidor tjock textlunta konstaterar tingsrätten att samerna brukat marken för jakt och fiske i mer än tusen år. Domen innebär även ett litet steg på väg att erkänna samerna som ett urfolk och med ett urfolks rättigheter enligt FN-deklarationen 2007. Här kan du lyssna till samernas tankar och glädje direkt efter beskedet:
Vad är en sameby?
1928 ersatte staten lappbyarna med samebysystemet. I lappbyarna ingick alla samer, men i samebyarna tilläts bara renskötarna vara med. Denna juridiska lapsus från statens sida har väckt konflikter inom sametinget.
En sameby är en ekonomisk, administrativ sammanslutning som bedriver rennäring på ett visst område, vilket regleras i rennäringslagen från 1971. [2] Där får de samer, som är medlemmar i samebyn, bedriva jakt och fiske samt ta virke för husbehov. Samebyns marker räcker bara till för ett visst antal renar. Idag är av bl.a. dessa skäl endast cirka 10 % av alla samer medlemmar. Resten står utanför.
För många hundra år sedan drogs en s.k. odlingslinje upp på kartan. Den skulle visa var någonstans man fick börja odla marken och väster om den skulle endast samer och renar hålla till med rätten att bedriva renskötsel. De betalade skatt för sin mark enligt den gamla skattemannalagen och likställdes därmed med den svenska adeln samt kungahuset och deras utnyttjande av markområden. Renskötselrätten grundar sig på begreppet ”urminnes hävd”, dvs. att man jagat, fiskat och nyttjat renbetesmarkerna sedan urminnes tid och betalt skatt för den.
Under senare delen av 1800-talet, då industrialiseringen började, struntade staten i de gamla lagarna och började utvinna järn- och silver från gruvor på samiskt område. En regelrätt kolonisering, där man körde över samernas i lag reglerade rättigheter, inleddes. Det som skedde kan jämföras med övriga Västeuropas kolonialisering i andra världsdelar.
med speaker
I denna video kan du se en karta över alla samebyar: YOUTUBELÄNK
Det finns 51 samebyar i Sverige från Idre i Dalarna i söder till Treriksröset och Könkemä i norr.[3]
En sameby kan sträcka sig många mil över ett vidsträckt geografiskt område från skogsbygden i inlandet upp mot fjällkedjan till norska gränsen. Tillsammans upptar samebyarna hälften av Sveriges yta. Fjällsamebyarna flyttar hjordarna mellan sommarbete i fjällen och vinterbete i skogarna, medan skogssamebyarna enbart håller till i skogsområdena året om. I Tornedalen finns koncessionssamebyar, en tredje typ av samebyar, där t.ex. en same har tillstånd (koncession) att bedriva renskötsel för den som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området.
Jakt- , fiske- och markrätt
Under mycket lång tid har det rått oklarheter kring jakt- och fiskerätten i samebyarna. Enligt gammal svensk lag är det samerna som äger åretruntmarken inklusive smådjursjakt- och fiskerätten enligt samma skattemannarätt som en gång även gavs adeln. De betalade skatt för den mark de använde och därmed var rättigheterna deras. Detta är något som staten under 1800-talet ”glömde bort”, då den delade ut samemark till icke-samiska nybyggare. I dagens svenska samhälle råder oklarheter kring samernas gamla ägande och därför stämde Girjat sameby staten.
Under 1970- och 80-talet blev jakt och fiske populära fritidsintressen i bl.a. detta område i Gällivaretrakten och därmed blev frågan aktuell för samerna. 1993 släpptes jakträtten fri av staten och en hungerstrejk bröt ut bland samerna, som kände sig överkörda av ”Storsvensken”. Fritidsjägarna kom in i samebyn vilka perioder de ville och störde i känsliga moment av renskötseln. Dessutom har jakt och fiske alltid varit livsnödvändiga binäringar för samerna.
Kritiken har länge varit stark mot staten som inte utrett samernas jakt- och fiskerätter på ett tillfredsställande sätt. I maj 2009 lämnade därför den lilla samebyn Girjas in en stämning mot staten för att få klara besked. Det är att betrakta som ett pilotfall. Processen har varit långvarig.
Okunnigheten hos de svenska juristerna var från början stor och inställningen har från början varit:
”Sverige har inte några internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter för samerna vare sig dessa anses vara ett urfolk eller inte.”
Uttalandet strider dock mot FN:s urfolksdeklaration, som antogs av FN:s generalförsamling i september 2007 och innebär en tolkning om mänskliga rättigheter och internationella konventioner för de 5000 minoritetsfolk som lever på jorden idag [4]. Att frågan om den samiska befolkningens rätt till land och vatten inte fått en tillfredsställande lösning orsakar med jämna mellanrum internationell kritik från bland annat FN, OECD och Europarådet. Även av denna anledning är det grundläggande att erkänna och respektera samernas markrättigheter på samma sätt som andra
markägare och markrättigheter behandlas.
Sverige har inte skrivit under FN:s urfolksdeklaration och frågan är om staten någonsin tycker sig kunna göra det. Staten har nämligen sedan tidig medeltid en mängd nedskrivna avtal med samerna i sina arkiv. Det är en snårig juridisk värld, men utgör samtidigt en stark ställning för samerna. Skulle man börja bena upp det hela skulle man säkerligen se att gruvdriften i Kirunavaara och Gällivare utgör juridiska övergrepp mot samerna och de gamla lagar som gällde. Och hur stort skulle ett ekonomiskt skadestånd till samerna i så fall bli?
Först i juni 2015 inleddes förhandlingarna i Gällivare tingsrätt och under arton dagar i början på 2016 hölls rättegången. Efter att de gamla förordningarna och historiska dokumenten noggrant studerats och en mängd äldre samer intervjuats om äldre muntliga överenskommelser och traditioner, avkunnades alltså domen till samernas fördel den tredje februari. Jublet var stort: domen innebär en stor delseger för samerna. Nu har staten tre veckor på sig att överklaga. Tinget menar att det kan ta ytterligare fem år innan frågan är avgjord.
Altaupproret 1979-81
Det är inte bara svenska jurister som uppvisat okunnighet i de samiska marktvisterna. 1979 utbröt hungerstrejker i Alta och Oslo i Norge. Upptakten var att man redan 1970 upptäckte hemliga planer på att den norska älv- och energimyndigheten skulle lägga en samisk by och stora delar av deras renbetesmarker under vatten genom att dämma upp Altaälven i Nordnorge och därigenom utvinna elektricitet. (Känns det igen från de svenska uppdämningarna av Norrlandsälvarna under 70-talet?)
Demonstrationerna liksom polispådragen var stora. Här kan du lyssna till en radiodokumentär: LÄNK
Den svenske samen Ande Somby, som doktorerade i juridik vid Oslo universitet, intervjuades nyligen i ett TV-program om Altamålet och berättade att alla norska makthavare och norska medier var emot samiska intressen 1979 [5]. En stor hungerstrejk bröt ut i Oslo och Somby tryckte upp en tidning med information kring samerna, deras historia och rättigheter. 85 000 exemplar gick åt som smör, eftersom det var ett sug efter information. De norska tidningarna ändrade sin rapportering och bytte åsikt. Efter fem-sex dagar fälldes regeringen. En kommitté för samiska rättigheter tillsattes. Efter flera år ändrade sig de norska lagstiftarna. Samernas rättigheter skrevs in i den norska grundlagen och sametinget etablerades. Domstolarna kom sist med att ändra sitt synsätt. Kraftbygget påbörjades dock 1987, starkt försenat [6].
Ande Somby får avsluta sammanfattningen av Girjasmålet med dessa hoppfulla ord:
– Vi älskar färger och nu har färgen kommit in i den grå vardagen. Det är som någon slags energi som poppar upp lite nu och då i Sverige. Det säger bara pang! Och så dyker den upp. Det är nästan som om vintern går mot sitt slut och man ser hur blommorna kommer upp den ena efter den andra. Och när samerna börjar se det, tror de att sommaren är på väg!
I följande artikel kommer jag att sammanfatta författarinnan Lilian Ryds föreläsning om samernas juridiska rättigheter, vilka är beskrivna i hennes och juristen Tomas Cramérs bok ”Tusen år i Lappmarken”. Boken bygger på 700 års dokument, som finns bevarade i svenska arkiv.
Kersti Wistrand
Referenser:
1. Föreläsning på etnografiska museet, Stockholm, 6 febr 2016 av Lilian Ryd, författare till boken ”1000 år i Lappmarken” (2015).
2. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19710437.htm
3. http://www.samer.se/1220
4. https://www.sametinget.se/urfolksdeklarationen
5. http://www.svtplay.se/video/6331899/jahki-samis-aret-i-sapmi/jahki-s-mis-aret-i-s-pmi-avsnitt-1
6. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4148609
Det finns två felaktigheter i artikeln som jag vill uppmärksamma på:
1: utifrån formuleringen kan det tolkas som om nybyggarna kom på 1800-talet då staten delade ut mark ovan odlingsgränsen.
Det finns två minoritetsfolk ovan odlingsgränsen: samer och kväner, även om beteckningen kväner inte använts i Sverige förrän på senare år, som levt här sida vid sida under flera hundra år. Kvänerna i Norge har samma språk och kultur som kvänerna i Sverige.
I Sverige har vårt språk ’meänkieli’ blivit erkänt som minoritetsspråk – men kvänerna har ännu inte fått ett officiellt erkännande som minoritetsfolk
2. På 70- och 80-talet blev jakt och fiske ett populärt fritidsintresse—dessutom har jakt och fiske alltid varit livsnödvändiga binäringar för samerna
Jakt och fiske har varit – inte bara ett fritidsintresse – utan en livsnödvändig binäring även för kvänerna. Idag är det inte längre en livsnödvändig binäring. Men har ett stort värde när det gäller livskvalitet.
Det finns en stor okunskap bland svenskar om de två minoritetsfolk som levt sida vid sida i nordligaste Sverige och där folkgrupperna blandats genom giftermål .
Girjasdomen leder till frågor om hur detta kommer att påverka rättigheterna till jakt och fiske för den övriga bofasta befolkningen här. Är det rätt att ett minoritetsfolk ska bestämma över ett annat?
Tack Carina för detta förtydligande. Mycket intressant. Känner igen konflikten från hur urbefolkningen i Nordamerika kan träta och strida inbördes. Jag förstår att du anser att det finns felaktigheter i Wistrands text men ditt inlägg kan också betraktas som nya uppgifter som inte uppmärksammats förrän du nämner dem. Och en sak är säker det finns olika parter i detta och det finns de som anser beslutet i domstolen tveksamt och felaktigt. Inte minst svenskar som lever i dessa områden. Nu får man betrakta detta domslut som taget efter moget övervägande. Då är det det som gäller. Staten kan naturligtvis överklaga så inget är ristat i sten. /Börje
Hej Carina!
Vad roligt att få en röst från norr! Precis vad jag hoppades på – att någon från ”urfolken” skulle vilja komma in i debatten och levandegöra förhållandena och ge fakta så att vi andra bättre ska kunna förstå hur det ligger till och hur ni har det. Jag förstår n mer än tidigare hur snårig juridiken är för hela ert område! Så stort tack till dig för din viktiga kommenter!
Jo, kvänerna är nog mycket bortglömda i svensk historia, men det finns artiklar för den som googlar, t.ex. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kv%C3%A4ner och Dick Harrison http://blog.svd.se/historia/2014/10/25/kvaner-och-birkarlar/ Denna teori som han tar upp är tydligen omstridd.
Personligen känner jag till att kvänerna existerar. Sedan 90-talet tog jag kortfattat upp dem jämsides med samerna när jag undervisade elever. Hur ligger det till med filmen ”Vägvisaren”, som fick en Oscar för bästa utländska film runt 1990? Handlade den om samer eller kväner? Jag tycker mig minnas att kväner nämndes men när jag googlar nu står det att det är en samefilm. Den gick rakt in i mitt hjärta och handlade om en folkgrupp ca år 1000. Huvudpersonen var en ung man som räddade sitt nomadfolk undan fienden och sedan genom visioner med den vita renen blev kallad till att bli stammens nåjd. Har kvänerna haft nåjdar också?
Kvänerna och deras historia är säkert värd en egen faktaartikel, så har du lust att berätta mer är du varmt välkommen. Vår förening heter ju Humanism och KUNSKAP.
Kram, Kersti