Stephen Fry, 57 den brittiske komikern intervjuades nyligen i irländsk tv. Han fick frågan om vad han skulle säga till Gud om han träffade honom i himlen. Fry beskrev Gud som en ondskefull galning, … om han finns.
– Varför ska jag respektera en så dum gud som skapar en värld som är full av så många orättvisor och smärta? säger Stephen Fry i programmet.
Han utvecklar också sina tankegångar om orättvisor i världen, om sjukdomar och olycka.
– Varför? Varför gjorde du så mot oss? Du kunde lätt ha skapat en värld utan detta. Det är helt enkelt inte acceptabelt.
Den i mina ögon motsägelsefulla syn på en eventuell Gud är tyvärr ganska utspridd både bland troende och ateister.
Som ateist har man bestämt att Gud inte finns och sedan kallar man denna Gud ond och galen, (om han finns?). Det låter som ett inte så genomtänkt uttalande. Oavsett man tror på bibelns något naiva skapelseberättelse, som motsägs av omfattande arkeologisk forskning, så krävs också att man förnekar eget ansvar och överlåter allt åt ödet eller Gud.
En slutsats av Darwins evolutionslära och andra studier på cellers förmåga att förändra sig själva vittnar om en ursprungsintelligens som ger alla möjligheter till omskapande och motsäger sig en övergripande despotisk skapare. Evolutionen visar snarare på en mängd olika vägar att pröva sig fram.
Livets och människans historia vittnar också om fantastiska individuella initiativ och insatser genom människors eget mod och egen kreativitet.
Det motsätter sig en Gud som först skulle ge livet ett fritt skapande och ett fritt val och sedan sätta sig till doms och förväntas korrigera och rätta till olika uttryck.
Dock motsätter det sig inte en andlighet, en själstillvaro, en gudomlighet eller olika möjliga gudomliga varelser.
Människan kan hämta kraft i tro och i att be och ödmjukheten inför något större kan ha stor påverkan på både livskraft och förmåga.
”Naturvetenskapen kanske blir den som bevisar att det finns något större och mer genomgripande. Andlighetens kapacitet och lagar är som universum, ofantligt rikare och mer omfattande i sin potens än det sunda förnuftet förmår ta till sig. Den fria anden och det fria sinnet kan inte begränsas av religiösa, vetenskapliga och ideologiska burkar. Bara för en stund hållas innestängda. Men liksom Big Bang skapade en ny dimension, gör också tänkandet det, ständigt.” (Succébo 2011)
”Darwin påstod inte att liv har uppstått ur en slump. Darwin var till en början inte ateist tvärtom djupt religiös. Men han kunde inte förena chockartade upplevelser från djurvärldens brutaliteter på Galapagos öarna med sin gudstro. ”Det finns inget gudomligt i denna skapelse.” Med denna föreställning har Darwin inte anammat ”Guds mening” ur ett vidare perspektiv. Alla uttryck och yttringar är meningsfulla och nödvändiga! Darwin visar istället här upp samma tankegång som så ofta då människor utstöter sin besvikelse på Gud.
– Om Gud fanns så skulle han inte tillåta detta!
– Jo, om Gud har givit valfrihet så måste alla former,
tillstånd och beteenden prövas.”
Slut utdrag Succébo. Med denna slutsats har vi ännu inte sett allt. Men förhoppningsvis har det vänt och de goda krafterna tar över allt mer. Dessa goda krafter finns inom oss och det är våra egna val och vårt eget ansvar.
Om Gud finns är detta gudagåvan att mänskligheten och livet självt får ta ansvar för att skapa paradiset på jorden. ”Be och det skall varda givet” – kan ses som att du ska medvetandegöra dig om det du vill och sedan sätter ”det obegränsade” medvetandet igång processer för att det ska ske.
Med en sådant tro blir slutsatsen att det är mänsklig girighet, hat och misstro som orsakar krig och elände och därför måste varje människa först och främst ta ansvar för sina tankar och känslor. Inte blunda för det onda, ta striden om så krävs men eftersträva det goda, försoning och kärlek.
Börje Peratt
Artikel på Debatt
