Carinne Löfgren-Williams – om att ha en tro

Anses det intelligensbefriat att ha en tro och upplevelser av det andliga? Det verkar så som det ropas på bevis bland
vissa och det metafysiska tabubelägges som en gång Hägerström i sina akademiska kretsar. I debatter om NDU (Nära Döden) – upplevelser kommer det tydligt fram; nej, inga himmelska toner kan tillåtas ljuda utan allt som är giltigt är vad den rationella vänsterhjärnan kan komma fram till.

Svar utgående från den emotionella/intuitiva hjärndelen bortförklaras via mer materialistiska bevisföringar, men visst är det intressant att försöka förklara det ”oförklarliga”. Det finns även forskning inom den nya fysiken bl a, som kommit fram till att ”ha en tro” är en hälsokur! Att vila i tillit istället för att hamras sönder i all stress skapar en mer harmonisk människa, därmed frisk, ty det jag tänker påverkar hela min kropp, allt hör samman; kropp, själ, ande. Att ha en tro vore istället något att rekommendera – troende harmoniska personer kan ses som en tillgång gällande höjande av landets BNP – tillväxt.

Tänk att vakna glad och känna att livet är vhidunderligt!, att känna sig vila tryggt i Guds, Allahs, Elohims, Bramas eller Agapes händer. Men nej, allt är ett sorgset klagande, tankar förmörkar , ty verkligheten blir vad ens tankar skapar. Kanske känslan av övergivenhet härrör ur den brutna förbindelsen med det Heliga? Ingen tröst finns att få – den alienerade människan hänger ensam i en tåt.

Försöker finna svar på frågan om det är förenligt med ett modernt tänkande, att ha en tro, en tro på något högre? Kan detta ”högre”, när man rakat av ”honom”/”det” skägget, kunna tänkas vara en skapande urkraft som fyller Universum och som allt, vi alla är en del av?

I Universum som i atomen råder mest tomhet, ty enligt Einstein är det vi upplever som solid ’materia något som till största delen består av tomrum, genomkorsat av energistråk. Kvantfysikens ” våg-partikel-dualitet” och detta tillika med utsagan att ”observatören påverkar det observerade”, formulerar ”sannolikheter” istället för ”visshet”, ty allt är föränderligt, allting flyter, ”Panta rei” som Herakleitos sade.

Fysiken förvandlas till metafysik med starka inslag av mystik. Enligt kvantfysikern David Bohm är ”allt materiellt också mentalt…” allt är energi och allt påverkar vartannat – mikropartiklarna synes vara samman-vävda,”entangled”. Alla molekyler interagerar holistiskt med allt – Alltet. Kan Alltet ses som medvetandet, en enda tänkande enhet? Kan medvetande ses som världens grund där allting har sin början?

Vår verklighet likaväl som ens person, är i ständigt vardande – en process. Allt hör ihop. men vi förlorar aldrig våra jag, som kvantfysikern Danah Zohar uttrycker det: ”Enligt kvantteorier kan inte någon skarp gräns dras mellan mitt fortbestånd i tiden, mina nära relationer till andra och min överlevnad efter döden”.

Inom den senaste medvetandeforskningen anses medvetandet kunna frigöra sig från hjärnan och nå ut. I den nya andliga eran lägges det vikt vid utvecklandet av medvetandet, människan må bli mer medveten – en ”Homo Conscitentia”. Detta som en motvikt till all materialism och innebär att få djupare kontakt med den andliga dimensionen, ens innersta andliga jag, vilket verkar glömmas bort och istället råder fixering på kroppen.

Universum, Alltet, om det kan tänkas inkludera en skapande urkraft, kan den då kallas Agape, den osjälviska kärleken. Kan inte detta ”Agape” ses vara alla religioners/filosofiers innersta, gemensamma källa? Den har fått olika namn; Gud, Allah m fl. (beroende på religioners olika vägar, kulturer). Denna Agape kärlek kan vi alla bli delaktiga av, genom att överkomma rädslan och bli öppna, hängivna till denna kosmiska urkraft och bli verkligen ”uppkopplad”.

Tankar ha makt – det jag tänker, känner utstrålar jag – och därmed påverkar omvärlden. Men vad är det jag tänker? Västerlandet har sedan några hundra år styrts av det ”rationella förnuftet” och Descartes myntade sin tes: ”Cogito ergo sum” (jag tänker…) men kvantfysikern Wolfgang Pauli tillförde en annan dimension och travesterade detta till: ”Amo ergo sum”, jag älskar, alltså är jag – hjärna OCH hjärta.

Alltså: anses man intelligensbefriad om man har en ”tro”? Men vetenskap och tro är två olika sidor av samma ”mynt” därav oskiljaktiga. Tro och din verklighet blir vad du tänker och tror, varför inte som en älskande medmänniska, Amo.

Text: Carinne Löfgren- Williams

Ps: Samma skepticism och fördömande råder beträffande religion som parapsykologiska uttryck, tex det mediala, vilket extra känsliga personer tycks var begåvade med, bland annat Jesus, en healer.

Välkommen med synpunkter

*) Min bok utkom i våras: ”Det Allomfattande Penseldraget. holism ur en konstnärs perspektiv” och på Stocksundstorps Gård samlas ”Sällskapet Tankebyggare” och samtalar utifrån boken – kom med!