Den 9 november, vid ett seminarium i Stockholm, presenterade Framtidskommissionen rapporten ”Framtidens civilsamhälle”. Vid seminariet möttes forskare och representanter för civilsamhället för att diskutera civilsamhällets framtid i ett land där nära 80% av den vuxna befolkningen är medlemmar i minst en förening och där 48% arbetar ideellt i minst en organisation.
Referat och analys av Torbjörn Sassersson | Foto: Framtidskommissionen.se
Med introduktionen ovan presenterar Framtidskommissionen det svenska samhället som ett redan spirande civilsamhälle, men stämmer den bilden?
Civilsamhället är den del av samhället där människor hjälper varandra [humanism] utan inblandning av staten. Det utgörs av tex: föreningar, engagerade individer, välgörenhet, kyrkan, koloniträdgårdar, stiftelser och institutioner som inte är offentligt finansierade.
Det i mina ögon mest intressanta bidraget till diskussionen kom från historieprofessorn och författaren Lars Trägårdh som bott 40 år i USA. Han jämför USA med Sverige och kan därför enklare se på hemlandet från ett utanför-box-perspektiv. I annat fall tenderar betraktelser av Sverige, från ett inifrån-box-perspektiv, bli självbekräftande och till och med självförhärligande.
Lars Trägårdh fick min uppmärksamhet genom boken med den målande titeln, Är svensken människa?
Läs hela artikeln på NewsVoice.se
Text: Torbjörn Sassersson, redaktör och styrelsemedlem i Humanism och Kunskap
Lars Trägårdh (1953-), är professor i historia vid Ersta Sköndal högskola, Stockholm. Hans forskning, som till stor del bedrivits i USA sedan 1970-talet men under senare år också i Sverige, kretsar kring olika aspekter av välfärdsstaten och det civila samhället.
Framtidskommissionens rapport: Framtidens civilsamhälle
torbjörn det är en viktig tanke att den avsocialiserade tillvaro som kallas ensamhet diskuteras. Lyssnade lite på radio innan jag läste detta. Handlade om rätten till hemundervisning. barnens rätt till utbildning står mot föräldrars äganderätt till barnen, och därmed rätten att hjärntvätta dem till sina avbilder (jmf bibelordet! – var det Gud som skapade människan, eller människab som skapade Gud?!)
Apropå hemundervisning så kommer pappan till Dominic Johansson att möta domstolen, Svea Hovrätt, den 22 november (tors). Pappan har anklagats för allt möjligt av Socialstyrelsen (knarkare, psykisk sjuk). Bägge föräldrarna greps av svensk polis när de försköte lämna Sverige för att åka till Indien för att leva, bo och hemundervisa där. Domstolsförhandlingarna är öppna för allmänheten vad jag vet så här långt.
Se amerikanskt nyhetsinslag om fallet. Det pekas ut som exceptionellt grymt. http://newsvoice.se/2012/04/25/domenic-johansson-bortfordes-av-socialstyrelsen-familjen-kampar/
Vem äger ett barn? Dn största gåvan jag fick under uppväxten var friheten att forma min egen världsbild De första åren i skolan var bedrövliga med mentala tvångströjor, Senare blev det bättre. Min mor var noga med att göra allt rätt, så säkert var det kvällsbön före sänggäendet: ”Gud som haver barnen kär”… Alla vill ha fred och frihet. Är det en motsägelsefylld önskan eller är det konfliktfrikt?
En generaliserad fråga är: ”Vad bör vi underkasta oss”? När övergår krav på lydnad till övergrepp?
Notera följande, googla Dominic Johansson. Du finner att i princip inga svenska tidningar skrivit om fallet. Expressen tog upp det i en artikel. I övrigt hittar du mest bloggare. Varför? Fallet borde tas upp i den allmänna debatten inkl minst en TV-soffa. Men det har inte skett ännu.
Fallet kan även lyfta dina helt relevanta frågeställningar.
Visst bör det fram i ljuset och diskuters. Jag har mött fallet förut vis Facebook, men där är inte alla…
Jag tycker att det är intressant att fundera över huruvida det svenska engagemanget beror på att samhället inte fungerar? Särskilt i glesbygd finns snart inget alternativ än att göra allt själv. Jag är uppväxt med att skotta av ishockeybanan först för att åka sen. Och det finns fördelar, med det. Men vi är nu i det läget att många lokalsamhällen behöver skapa nya strukturer för service, omsorg, demokrati och miljön.
Det är en stor och viktig utmaning och jag är irriterad över att staten gör reträtt, och jag tycker inte att den tar sin del av det ansvaret.
Jag antar att allt som kostar ska ”privatiseras”, men i praktiken hamnar det som kostar i civilsamhället och då blir det ju gratisjobbande för hela slanten.
Undantag gäller om privata företag går in och sponsrar. Vi har här som exempel svenska ”Missing people” som faktiskt lyckas bättre än polisen! Men vad jag förstår innebär sponsrandet endast att kostnaderna betalas, men folk får jobba gratis i alla fall.
Från SvD igår: Missing People hittade nya kroppar
”Under helgen har organisationen Missing People hittat två döda kroppar i Stockholmsområdet. En i Bandhagen i södra Stockholm, samt en i vattnet vid Ljusterö utanför staden.”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/missing-people-hittade-nya-kroppar_7660970.svd
Missing People har tom sitt eget dykteam med proffsdykare. http://www.missingpeople.se/
Hur skall det gå med ett samhälle där styrande oavsett politisk färg håller institutioner under armen, precis som de olympiska ringarna håller ihop sig. Drabbade har ingen möjlighet till ändring när beslut har tagits. Dit kan räknas rätten till gränsöverskridande vård, som svenska medborgare också skall kunna ta del av. Informerar man Göran Hägglund, som tillsammans med Fredrik Reinfeldt lyckades få Lissabonavtalet godkänt av övriga EU-länder, så låter det som om att vi har alla möjligheter att få ta del av den vård som finns inom EU, såvida Försäkringskassan godkänner det hela. Att denna myndighet genomför egna tolkningar av EU.domar och därför på alla sätt försöker förhindra att den vård som utlovats faktiskt blir tillgänglig, så blir det en strid på kniven med myndigheten. Enligt EU-reglerna skall inget medlemsland lägga sig i hur sjukvården bedrivs inom övriga EU/EES-länder, men i praktiken är det vad Försäkringskassan gör. När gällande EU-domar systematiskt analyseras visar det sig att svenska myndigheten byter åsikt allt eftersom för att slippa ersätta för undersökningar vilka svenskar behöver få ta del av för att kunna bli botade och återställda. Regelverken för Försäkringskassan och försäkringsbolagen är i princip desamma, eftersom medicinska rådgivare fungerar på samma sätt gentemot skadedrabbade. De är utbildade på samma kurser givna av kursledare vilka arbetar åt försäkringsbolagen. Företrädare för bägge verksamheterna sitter i Insynsrådet för Försäkringskassan, trots att det enligt EU-kommissionen är att betraktas som kartellverksamhet. Förmodligen flyter information om medborgarna fritt mellan systemen, trots att sekretess skall gälla om alla fakta gällande medborgarna.
Det tycks vidare vara så att samma personer kan verka som utredare åt både staten, försäkringsbolagen samt Trafikskadenämnden – försäkringsbolagens gemensamma verksamhet. Därifrån styrs vilka ersättningar som ev skall komma skadade till del om något alls skall ersättas. Uppgifterna från Trafikskadenämnden styr de svenska domstolarnas uppfattningar om vad som gäller. Med hänvisning till uttryck som ”vetenskap och beprövad erfarenhet” förhindras skadedrabbade både korrekt vård, d v s utredning och behandling, samtidigt som en kontroll med SBU, Socialstyrelsen och Sveriges Läkarförbund visar på att beteckningen ”vetenskap och beprövad erfarenhet” saknar något faktiskt innehåll. När Nackskadeförbundet begärde att få ta del av en förteckning över vilka metoder för utredning och behandling,´som uppfyllde kraven på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” visade det sig att någon sådan förteckning inte fanns.
Samtidigt möts snälla svenska medborgare vilka betalt skatt och avgifter till landstingen, samt försäkringspremier till sina försäkringsbolag ständigt av samma uttryck som hinder för vård, behandling och ersättning till följd av olyckor. När drabbade eller deras handikapporganisationer informerar och ställer frågor till ministrar och myndigheter om hur det egentligen skall gå till att få utlovad vård, som ännu inte finns att få i Sverige, av precis samma standardsvar.
När tidningar och andra medier informeras om hur den här delen av samhällets tjänster INTE fungerar så finns inget intresse för saken. Uniformitet i form av total tystnad råder då. Något allvarligt har drabbat det land som brukar förhäva sig som ett av världens föredömen inom många områden!
Det skall fan tro! Frågan är om detta inlägg ens kommer att publiceras! På Nackskadförbundets hemsida – http://www.nackskadeforbundet,se går det att läsa mer om hur tillståndet ser ut för många medborgare i det bästa av länder!