I debattartikeln i SvD: ”Nyateismen diskvalificerar sig själv”, från den 20 mars 2012 skriver religionsdebattörerna Per Ewert och Mats Selander: ”Högljudda nyateister lever inte upp till de ideal av tolerans, rationalitet och vetenskaplighet med vilka de själva kritiserar religionen”.
Föreningen Humanism & Kunskap kommenterar
Under en dagslång mailväxling den 20 mars 2012 med en känd person associerad till VoF fick jag frågan varför jag som skeptiker försvarar t ex Terry Evans.
Mitt svar blev:
– Tror du att jag bryr mig om vad folk har för trosföreställningar eller livsåskådning?
Humanismen står över detta. Jag kände inte Terry men såg hur han behandlades. Motivet att intervjua honom (första gången vi träffades) var detsamma som då jag skildrat bortlovade unga i hederskulturer, ifrågasatte Hells Angels och deras ledare, skildrat utsatta för mobbing och människor i nöd. Jag kände inte någon av dem heller.
Synen på humanism, mänskliga rättigheter och demokrati är avgrundsvid. Synen på empati likaså. Svaret visade att den andre inte förstått humanismens grundläggande principer om tolerans och respekt för mänskliga rättigheter.
När det gäller förståelse för humanismen hos dessa nyateister är jag tyvärr ganska pessimistisk. Därtill har alltför många en psykopatliknande profil vilket visar sig i att uppmana till mord på vissa troende såsom det beskrivs i artikeln.
Sam Harris menar: ”Vissa påståenden är så farliga att det till och med kan vara etiskt riktigt att döda människor för att de tror på dem.”
En sådan inställning är en anledning till att denna antihumanistiska rörelse måste uppmärksammas. Samhället får inte vika ner sig här. Tillståndet idag är redan kritiskt i detta avseende.
Text: Börje Peratt, journalist, författare, filmare
Är det utvecklingen av denna intolerans gentemot våra medmänniskor som är det mest skrämmande, eller är det faktumet att människan inte har lärt sig någonting trots all vetenskap och alla krig i världen.
I mina funderingar ställer jag mig frågan om det är en utopi att hela mänskligheten en dag skall komma till insikt om att respekt, empati, tolerans, pacifism och värdighet gentemot varandra är ett måste för den mänskliga överlevnaden. Den frågan kan väl ingen med hundra procent säkerhet svara på. För trots att världen ser ut som den gör så finns det ändå hopp, enligt mitt sätt att se. Det är många runt om i världen som lägger hela sin själ och sitt liv på att àtt uppmärksamma och förbättra våra mänskliga rättigheter och jag ger all min heder till deras outsläckliga viljestyrka och mod. Både till de som har levt och verkat i världen och till dem som är verksamma idag. / Maria Lindbom
Tack för ditt givande inlägg Maria. Jag har skrivit om denna kluvenhet i en bok från 2011. Apropå tro och misstro på Gud krig pga orättvisor och elände:
”- Om Gud fanns så skulle han inte tillåta detta!
– Jo, om Gud har givit valfrihet så måste alla former,
tillstånd och beteenden prövas.
Oavsett om Gud (han, hon, den, det) finns eller inte finns så finns det gudomliga som metafor för valfrihet och möjlighet, i allt och en gudomlig värld är öppen för allt.” (Succébo, sid 70)
Längre fram formulerar jag det så här:
”valfriheten innebär att livet vill pröva alla olika perspektiv och lösningar och det vi benämner som ont och gott är egentligen nödvändiga uttryck för att vi ska förstå vad vi inte vill ha och vad vi önskar. En stigande intelligens och medvetenhet om känslans betydelse kan då leda till utveckling mot det goda, (Succébo sid 180).
Tack! Intressant! Skall läsa din bok. Jag håller fullständigt med dig. Har funderat mycket kring den fria viljan, hur den ser ut och hur långt den egentligen sträcker sig. Det finns mycket som står i vägen för vår fria vilja. Vår påverkan från vår sociala miljö, våra rädslor och samhällets normer.
Finns det ett medvetande som talar om för oss vart vi skall gå och handla? Jag är övertygad om det, men vad är då vårt medvetande?
Allt som har skapats här på jorden har börjat med en enda tanke från en viljestark människa. Är det Gud eller det gudomliga som har skapat allt och har (den, det, han , hon) gett oss en fri vilja för att nå fram till den gudomliga kärleken genom våra handlingar, eller finns det ett medvetande utanför Gud eller det gudomliga? Vi kan heller aldrig ta del av den kollektiva styrkan utan vår gemenskap med varandra. Om vi väljer att spegla eller reflektera vårt medvetande mot varandra för att få insikten om vem ”jag” är, så hittar vi , som jag tror, även vad Gud är.
Tänk vilket kollektivt medvetande det kunde bli om många som hittat sin gudomlighet strålade samman och möttes med all dess kunskap. Vilken kraftfull energi och kreativitet det skulle skapa, som då bara hade kunnat plockas ner och användas i mänsklighetens goda syfte.
Nu for jag iväg, men tänk om… / Maria Lindbom
Maria, De frågor du ställer har jag forskat i under nu drygt 20 år. Projektet kallas ”Om medvetandets uppkomst” http://www.peratt.com/nyheter.asp?NyhetsID=216
I en kommande bok i denna trilogi ställer jag motsvarande frågor som du gör och har samlat in hur andra tänker om dessa plus att jag naturligtvis har haft hypoteser som på olika sätt undersöks. Vi samlar ihop oss till ett seminarium om detta. Kanske redan i höst, annars 2013.
Det skulle vara intressant att få veta på vilken institution du bedriver din forskning och var du tog din forskarutbildning. Hittade ingenting på google scholar eller uppsatser.se.