I sextio år har jag levt i den övertygelsen att människan är i grunden god och eftersträvar det bästa för alla. Endast snedvridna levnadssätt och trosföreställningar som inte förstår bättre orsakar tragedier. För ett drygt år sedan [2010] upptäckte jag en västerländsk organisation som har till mål att ta över och placera människan i en mental, fysisk och social tvångströja med antihumanismen tryckt i pannan.
Text: Börje Peratt
Först såg jag antihumanismen i Sverige [1] som en harmlös sekt men sedan fann jag att den orsakat svåra skador för människor och karriärer och även har ett avgörande inflytande på viktiga delar av samhällets stöttepelare såsom vetenskap och andlighet och inte minst inom kulturen som ligger mig nära. Upptäckten var så chockerande att den tog ett tag att smälta.
I januari 2012 delades Harry Martinson-priset ut till en av dessa värsta sortens huliganer (VoF) och denna surrealistiska bild tvingas på oss som en mörk vämjelig realitet. Men man måste inte acceptera en fortsättning och lägga sig platt för denna samhällsdestruktiva ångvält.
Världen är precis som människor hitintills har tänkt sig den. I alla dessa schatteringar är den uttryck för alla våra överlevnadshandlingar, visioner och drömmar. Livet liksom människan vill pröva allt för att bli klar över vad man inte vill ha och vad man vill ha.
I detta pågår en ständig förändring ibland via egen kamp, ibland via samverkan ibland i ren strid. Alla dessa sätt har varit nödvändiga för att komma dit vi är och förstå oss själva. Varje moment i livet kan ses som en möjlig utbildning av personligheten och en möjlig utveckling av själen. Denna dualism innebär emellanåt en svår prövning. Det är ibland som att åka skidor med fötterna vända åt varsitt håll. Egot har en tendens att åka åt rakt motsatt håll än den goda viljan eller ställa sig på tvären.
Min livsvandring som nu är inne på sista fjärdedelen tycks mig ha prövat de flesta sätt att ta mig nerför, uppför och sidleds. Jag har ibland tacklats och ibland satt in en och annan tackling. Det har blivit allt tydligare att jag utmanar dem som försöker få alla andra att åka i deras sönderkörda spår som om det vore enda vägen.
Ibland krävs rejäla kursändringar. Emellanåt efter en katastrof men ibland också för att man tröttnat och vill pröva något annat. De flesta har nog upplevt både och. Jag gillar sällan att bestiga samma berg två gånger. Därför har det blivit ganska många olika ”bergsbestigningar”. När jag ser tillbaka på min kulturella produktion och även som utbildare och tränare är det tydligt att den röda tråden har handlat om – vars och ens rätt att tänka, tro och välja hur man vill leva och agera.
I detta finslipas detaljerna och korrigeras felstegen. Precis som när man ska lära sig något nytt kan det också krävas att man introducerar vissa grunder och övar vissa moment för att komma vidare. För sådana sammanhang krävs också att man accepterar och inordnar sig under regelverk och ramar. Här kommer vi in på respekt och moral.
”Sedan några år tillbaka har jag upptäckt hur humanismens begrepp och innebörd har kapats av något som skulle kunna beskrivas som antihumanister. Ju mer jag granskat detta desto mer förfärad har jag blivit.” (Not 1)
Jag kunde ha valt att tiga still och fortsätta på den planerade banan med att skriva färdigt mina böcker och förbereda mina filmer som syns det mig oerhört angeläget att komma igång med om dessa livsdrömmar ska förverkligas.
Men mitt upp i allt detta dyker då ett rött skynke upp och trots att det inte på något sätt mig veterligen stört eller hotat mig in min yrkesverksamhet kan jag inte för mitt liv undvika att bemöta det. Då jag finner det så oerhört provocerande.
Det är som att stå på en skolgård och se mobbarna ta över hela skolan. Eller se hur huliganerna tar över idrotten och hur de kränker och förföljer alla andra. När jag upptäckte detta som ett samhällets genomsyrande gift kunde jag inte tiga still. Det blev en serie artiklar som publicerats på SvD men framför allt på NewsVoice och på Newsmill och Sourze. Jag har utmanat huliganerna ansikte mot ansikte och ställt deras organisationer mot väggen.
Vetenskap och Folkbildning (VoF) och systerorganisationen [anti]Humanisterna, visade sig ha ett ursprung i en Internationell [anti]Humanistunion som var de som kapade begreppet och som sedan internationellt spred sin antihumanistiska strategi. Man har lyckats besätta viktiga positioner på högskolor och institutioner och även via entrism tagit sig in på medier inte minst Sveriges Public Service (SVT och Sveriges Radio). Internationellt har man styrt WHO in i skamvrån via en direkt scam som låg bakom den påstådda svininfluensa-pandemin i syfte att göra miljardvinster på ett ofullständigt vaccin.
Antihumanismen infiltrerar och besätter flera internationella organisationer och medier och har ett mer eller mindre intimt samarbetet med strategiska bolag inom läkemedelsindustrin och det gäller även livsmedelsbranschen.
Sannolikt sprider sig tentaklerna in på många andra företag, myndigheter och organisationer. Konsekvensen av detta är att antihumanismen har en struktur och en organiserad grund för en verksamhet som riktar sig mot det fria samhället, mot miljön och människan.
Som en ren självbevarelsedrift måste jag därför välja att fly eller ta striden. Eftersom antihumanisterna har internationell spridning ser jag ingenstans att fly till annat än möjligen urskogen eller djungeln. Med insikt om denna organisations likgiltighet för miljön känns inte heller det tryggt. Därför måste vi ta striden och till en början handlar det om att bilda en motpol med målet att få en internationell förankring. Men vi måste börja någon stans och det heter ju ”gräv där du står”.
”Det som kännetecknar antihumanismen är att man medvetet har upprättat egna regler och sedan avkräver andra att de ska följa order. De har också upprättat koder för hur man ska hantera dem man bekämpar och använder rena handböcker för denna slags lögnaktiga retorik.” (Not 1)
Jag betraktar en dialog med dem som näst intill omöjlig. Berlinmuren föll därför att människor fått nog av förtrycket. Samma sak gäller Jasminrevolutionerna kring norra Afrika och i Mellanöstern.
Nu krävs en slags administrativ och kommunikationsrevolt för att störta det antihumanistiska etablissemanget i Sverige och i västvärlden. Återerövrande av humanismen kommer att stärkas av att allt fler går ut och berättar hur illa det är. vi behöver en handlingsplan som kan engagera en växande skara människor för återerövrande av humanismen. Som det är idag (i början av 2012) tycks de ha monopol på medierna, det får inte fortgå.
Den 17/2 och lördag den 18/2 samlades en utvald grupp människor för att diskutera återerövrandet av humanismen.
Humanismens värdegrund som vi nu tar fram går under arbetsnamn Humanistiska Manifestet Stockholmsdeklarationen 2012.
Den nya organisationen heter ”Humanism & Kunskap”.
Börje Peratt
Bli medlem
Aktiv medlem betalar 300 :-
Stödmedlem 100 :-
Humanism & Kunskap
www.humanismkunskap.org
Föreningen Kulturnätet
Postgiro: 320793-3
Not 1) Antihumanismen i Sverige representeras främst av Vetenskap & Folkbildning och Förbundet Humanisterna
