Humanitas är latin för den mänskliga naturen, civilisation och vänligt omhändertagande. Att denna artikel publiceras inför Kvinnodagen 8 mars var inte planerat. Men det finns en koppling. Humanism utgör en kamp för frihet, jämlikhet och medmänsklighet. Och kvinnans lite drygt hundra år organiserade kamp för jämställdhet hotas nu från flera håll inte minst från unga män. Demokratin har kämpat i några tusen år för motsvarande rätt till broderskap och mannens rättigheter samtidigt som den patriarkala överhögheten noga hållit koll på att kvinnor ska rätta in sig i ledet och underställa sig mannen. Att vi ser sådana förtryckarmekanismer hos dagens unga är förfärligt.
I denna tredje del av artikelserien om humanism publicerar jag ett textutdrag ur min bok. Samtidigt puffar jag för Kersti Wistrands eminenta artikel ”Kvinnodagen – Stå i bredd”. Med påtryckningar från främst islams sharia tenderar nu kvinnors kamp för jämställdhet att fastna eller som i flera fall motas tillbaka. Det blir en rävsax där systrar står mot systrar. Nu i denna tid anno 2015 kommer vi att få se alla uttryck och kampen för humanism innebär också kamp för allas lika värde, lika rättigheter och lika möjligheter. Det är Succébo.
Succébo-fröet till framgång (2011)
Humanism som psykologi har sitt ursprung i ett filosofiskt mer än ett vetenskapligt förhållningssätt. ”Humanitas” härstammar från antika Greklands stoicism som förkunnade att medborgarna (dock inte slavarna) är jämlika. Jämför med FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 1: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” Jämför med USA´s självständighetsförklaring: ”Alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter. Bland dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka.”
Den process som lett fram till deklarationer som gäller allas rätt till frihet inleddes kanske för 1700 år sedan då den romerska fältherren Scipios nedtecknade grymheterna och de orättfärdigheter som ledde fram till slavarnas kamp för frigörelse. Biskopen Aurelius Augustinus (354 – 430) som föddes i nuvarande Algeriet kan ha tagit intryck av Scipios beskrivning av striderna mot Hannibal. Augustinus skrev ”De civitate Dei” (Guds stad) där han fördömde krig och mord och satte människans liv före allt annat. Augustinus var också starkt påverkad av nyplatonismen. Det högsta väsendet kallades där ”Det ena” och var en fulländad god själ som gestaltade den fullkomliga verkligheten. ”Det onda” låg i materien och viljan att vända sig bort från det goda. Egots materialism orsakade således skulden, det fysiska och mentala lidandet. Endast Gud var god. Naturligtvis blir det ologiskt. Om Gud har skapat allt så är Gud upphov till allt, såväl ont som gott. Profana (ickekyrkliga) och sekulära humanister tycks göra sig skyldiga till motsvarande feltänk som Augustinus fast tvärtom. -”Människan är god men religionen och gudstron är ond. Låt oss därför vara ateister.”
När människan trots hot om bannlysning började bryta sig loss från kyrkans tvång uppstod ”befrielserörelser” som existentialismen. Filosofer diskuterade frågor kring individens ansvar och val (Kierkegaard, Nietzsche). Människan definierar sig genom sina handlingar och människan består av sina handlingar. Genom sina val väljer hon moral. Attityd och inställning är oväsentligt, endast vad hon gör eller inte gör.
Den franske filosofen Paul Sartre (1905-1980) vände sig mot uppfattningen att individen är ett offer för sitt sammanhang. Han framhöll att ”Människan väljer för sig själv och för alla människor på en gång”. Varje individ har ett dubbelt ansvar. Handling och ansvar hänger ihop. ”Jag är mitt val” och valet får konsekvenser även för min omgivning. /SLUT UTDRAG
Diskussionen om skapandekraften är gudomlig kan näppeligen bevisas vare sig att den inte finns nyateism eller att den finns (trosföreställning om Gud). Ett sätt är att ge varje liv förutsättning för sitt eget skapande och omskapande. Denna omskapelseförmåga vet vi finns där även i minsta cell och viruspartikel som har förmåga att mutera. Livet söker ständigt nya former för att kunna upptäcka vad som fungerar och inte fungerar. I detta sökande kommer alla möjliga former att prövas. Om det bakom detta finns ett slags ursprungligt medvetande, en källa till skapandet är en episk fråga med innebörden att den är storslagen, berättande och utan slut och hitintills omöjlig att belägga vetenskapligt endast beskriva med trosföreställningar.
Vad som däremot är bevisbart är att människan har möjlighet till storslagenhet och med kraften att förändra ont till gott, bygga civiliserade kulturer och visa stor generositet, omhändertagande och villkorslös kärlek. Vägen är kvinna och man som ”står i bredd” [1] för ett på alla sätt medmänskligare samhälle.
Ta gärna också del av Robert Hahns artikel Humanism och vetenskap i nytt sken
Börje Peratt
Tidigare artiklar i serien om Humanism
