Foto: Natalia_Kollegova, Hund Laika Husky – Gratis foto på Pixabay
Nu i december 2024 har flera rapporter publicerats angående den snabba smältningen av glaciärisar i Arktis samt Sapmi på grund av klimatförändringar orsakade av koldioxidutsläpp. Nordkanadensiska urinvånare rapporterade emellertid redan för 50 år sedan om en pågående poltippning och förändring av solens läge vilket orsakar uppvärmning och issmältning.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Smältande polarisar anses vara ett av de främsta tecknen på att det pågår en global uppvärmning som hotar att bli katastrofal.
Flera rapporter om den snabbt smältande isen på nordliga breddgrader har publicerats i media i december. Man skyller på den globala uppvärmningen orsakad av människors koldioxidutsläpp.
Invånare vid Kalixälven rapporterar om att älvens vatten färgats grönt till följd av de smältande glaciärernas ismassor. LÄNK
Glaciärforskarna påstås vara chockerade. Nina Kirchner, professor i glaciologi vid Stockholms universitet, anser situationen vara oroväckande: ”Vi brukar använda sex meter långa borrar i glaciärisen. Tidigare tog det 1 – 2 år innan de smälter ut. Under 2024 har man varit tvungen att borra om dessa hål redan under loppet av sommaren”. LÄNK
EU:s klimatövervakningstjänst Copernicus slår den 9 december fast: ”2024 blir det varmaste året någonsin”. Copernicus talar om extremväder och sätter det i samband med rekordhöga koldioxidutsläpp. Forskare har kunnat spåra hur klimatförändringar orsakade av mänskliga utsläpp av växthusgaser har bidragit till dessa katastrofer. En klimatreporter slår i samband med rapporten fast att klimatforskare varnar för att utsläppen måste minska drastiskt för att stoppa den långsiktiga uppvärmningen. LÄNK
Det finns dock andra röster i klimatfrågan. En av dem tillhör Staffan Mörner som skrivit boken ”Borde man oroa sig. Klimathotet”, där han noggrant analyserat århundrandens statistik över temperaturkurvor, lufttemperaturer, Atlantens temperaturer, isvolymer, tidningsrapporter m.m. Så här säger han:
– Havsisarna i Arktis minskar med ökande temperaturer och ökar med kallare temperaturer. 1903, 1923 och 1940 varnade man för att dessa isar höll på att smälta bort helt och hållet.
Det är riktigt att havsisarna i Arktis nu har minskat i flera decennier, men ser man på graferna och data så hade vi också ökande temperaturer med minskande isar under en period fram till mitten av 1940-talet. Därefter inträffade en kallare period. 1972 varnade CIA och 42 klimatforskare president Nixon för en ny mindre istid. Temperaturen sjunker kraftigt fram till 1979 och isarna växte. Sedan blir det återigen varmare med avsmältning av isarna som följd. För närvarande har vi ungefär samma isvolym som vid mitten av 1900-talet.
Mörner menar att de smältande isarna i Arktis troligen är en del av en naturlig klimatcykel snarare än en hotande katastrof orsakad av människor. LÄNK och LÄNK
Ytterligare en viktig iakttagelse som kan vara en orsak till isens avsmältning kommer från inuiterna, bosatta nära Arktis.
Inuiternas iakttagelser nära Arktis: jordaxeln håller på att tippa över
Klimatförändring och global uppvärmning har blivit modeord i nutida debatten. De flesta är medvetna om dessa naturfenomen och vetenskapsmän och klimataktivister larmar och varnar hela tiden för dess effekter. Klimatforskare och internationella politiker går hand i hand och förordar nedskärning av koldioxidutsläpp och grön energi, som många gånger visat sig slå fel och istället utarmar statsekonomierna.
Men är dessa utsläpp verkligen huvudorsaken bakom klimatförändringarna?
Inuiterna, urinvånarna i norra Kanada pekar på något helt annat. De har tusentals års erfarenhet att navigera i landskapet och visar nu på en pågående förändring av jordaxelns lutning mot öster vilket får avsmältning av isarna som följd. De har som minoritet förgäves försökt få sin stämma hörd men tystats ned.
En av dessa som hela sitt liv kämpade för klimatet och miljön var politikern och kabinettsministern Ludy Pudluk (1943 – 2019), själv inuit och bosatt i Resolute Bay, en av de nordligaste orterna i nordöstra Kanada med endast ca 200 invånare. Det är en av de kallaste platserna i världen med polarnatt och en köldrekordtemperatur på – 52 grader C. Här har inuiterna sedan tusentals år livnärt sig på jakt av framför allt säl samt fiske. Idag är platsen ett militärt område med flygplats och träning av militärer. Anledningen är att bevaka Kanadas intressen av naturfyndigheter i Arktis.
I en intervju 2012 sade Ludy Pudluk:
– I min barndom brukade vi tidigt på morgonen under våren fara med våra hundslädar till flödet vid iskanten, där sälarna har sina andningshål. Vi hade då bara en timmes dagsljus för att kunna skjuta säl.
Idag (2012) har vi plötsligt två timmars dagsljus. Det är en märkbar förändring. Jag noterar förändringar i atmosfären och solen är en bit högre upp på horisonten. Jag har levt här uppe hela mitt liv och har alltid observerat solen. Soluppgången har inte förändrats men solnedgångens plats har skiftat. Kanske har jordaxeln tippat över. Jag har alltid velat tala om dessa förändringar med solen och dess påverkan på miljön och gjort allt vad jag kan för att sprida budskapet.
Dokumentärfilmen ”Qapirangajuq: Inuit Knowledge and Climate Change”
Under det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009 visades en kanadensisk-inuitisk dokumentärfilm i regi av inuiten Zacharias Kunuk och i samarbete med vetenskapsmannen Ian Mauro vid Winnipeg University. Dess titel löd: ”Qapirangajuq: Inuit Knowledge and Climate Change”. Tyvärr satte filmen inga djupare spår hos klimatforskarna, som i allmänhet snarare var benägna att betrakta inuiterna som ett kulturellt efterblivet naturfolk. Filmen föll i glömska.
I dokumentären berättar inuit elders om de förändringar som de har observerat och upplevt i Arktis. Intervjun med Ludy Pudluk ovan är hämtad därifrån. Dokumentären finns att se i sin helhet här: LÄNK
Inuiterna har för sin överlevnad varit tvungna att bli mästare på att avläsa naturen och miljön runt omkring sig, dels för att kunna förutsäga väder, dels för att kunna orientera sig i snö- och islandskapet och ta sig fram till jaktplatserna. Under de senaste sjuttio åren har stora förändringar inträffat, vilket skrämmer dem. Det är t.ex. omöjligt att förutbestämma vädret idag.
Förr var det kallare. 1940 var det extremt kallt. Solen strålar nu längre och starkare på våren. Strålarna är mer direkta mot marken. Isen började smälta och bli tunnare under tidigt 70-tal. Starka vindar förflyttar vattnet, bildar strömmar och hjälper till att smälta isen underifrån redan i december. Permafrosten smälter. Flodbankar eroderar och broar rasar. Isbjörnarna kommer närmare bebyggelsen och man måste numera vara beväpnad.
En period var det + 35 grader, vilket aldrig hänt tidigare. Sälarna solbadar på isen istället för att dyka upp i sina andningshål. Deras skinn är sämre och tunnare. Vindarna är starkare och har ändrat riktning.
Några röster från filmen:
– Jordklotet har ändrat sin lutning. Jag vet inte exakt när det hände men solen brukade gå ned nära den högsta bergstoppen, men nu går den ned bakom högsta toppen.
– Vi får hetta från solen efter det att vår värld har tippat över. Solen går högre upp på himlen och strålarna slår mer direkt mot oss och det värmer upp miljön.
– När vi orienterade oss i naturen, såg vi efter fasta markeringar i naturen. Dit hörde drivsnö som packats ihop och frusit till olika formationer, ”tongue drifts”. De formades av nordanvinden, men vindarnas riktning har förändrats, och ”tongue drifts” med dem. Jag lärde mig också att observera marken och stjärnorna. Stjärnbilderna är idag inte synliga i sina vanliga lägen. Vår värld har förändrats.
– Tongue drifts pekar idag mot andra riktningar. När vi tidigare förflyttade oss mot öst, korsade vi dem sidledes. Idag när vi passerar mot öst, går vi mot dem. Den förändrade vindriktningen har orsakat detta.
– Vi har inte haft nordanvindar på mycket länge. Det är mer sydvind, men ostvinden är nu den dominerande. Tidigare hade vi nästan aldrig östanvind. Ostvindar är starka och bringar dåligt väder.
Nedan visas ett avsnitt ur dokumentären, 42 minuter in i den:
Kerstin Knopf är professor i nordamerikanska och postkoloniala studier i Bremen. Hon är författare till boken ”Decolonizing the Lens of Power: Indigenous films in North America” (2009) där hon även belyser inuiternas situation. Här är en artikel som hon skrivit: Knopf_IndigenousKnowledgesEcologyandLivingHeritageinNorthAmerica2.pdf
Jag googlar om jordaxelns lutning och rotation, även kallat precession:
”Jordaxelns lutning och formen på jordklotets bana runt solen, ändrar sig med en regelbundenhet på många tusen år. Detta leder till långsamma förändringar i solstrålningen och säsongsvariationer på jorden. Denna förskjutning i balansen av solenergin som når jorden påverkar klimatet.”
Arktis – strategiskt viktigt område för stormakterna
I Arktis finns stora naturresurser. Förutom fisk, finns här olja, ovanliga mineraler och sällsynta jordartsmetaller, viktiga för den gröna omställningen. Stormakternas uppmärksamhet har länge varit riktad mot detta område. Just nu har blivande president Trump ställt krav på att Grönland ska övergå i USA:s ägo och att Kanada bör slås ihop med USA.
Striden om råvarorna i Arktis kan leda till stora konflikter mellan USA, Ryssland, Kanada och Kina. Redan för 12 år sedan varnade den svenska fredsrörelsen för detta och såg det som skäl till varför USA ville ta sig in i norra Sverige genom NATO. På så vis skulle de få närhet till dessa naturresurser i Arktis och dessutom lättare kunna konkurrera med Ryssland. Idag har NATO tillgång till svenskt territorium.
Ett annat intresse för Arktis är de nya möjligheter till sjöfart som öppnar sig när isen smälter. Östasiatiska fartyg kan snabbare nå Europa och slipper ta vägen över Suezkanalen.
Det statliga forskningsrådet Formas generaldirektör Johan Kuylenstierna har den 13 dec uttalat sig om Arktis och dess naturresurser. Han ler förnöjsamt och säger bl.a.:
-Arktis och Nordkalotten är den plats där vi verkligen ser att klimatförändringar påverkar kraftigt på olika sätt; det här i linje med vetenskapen. Vi vet att om den globala medeltemperaturen ökar, så ökar den också mest i den här regionen…. Hela den här regionen är en ”hot spot” både då det gäller klimatförändringar och hur det kommer att påverka människor och samhällen (underförstått: genom blottade naturresurser). LÄNK
Jaså, generaldirektör Johan Kuylenstierna? Åter igen kommer de politiska perspektiven in. Vilken vetenskaplig hypotes utgår ”vi” så tvärsäkert ifrån? Människors koldioxidutsläpp och därmed medföljande ångest och skuldbeläggning? – Och vilken betydelse har inuiternas iakttagelse av jordaxelns ökande lutning? Det skulle vara intressant att höra geofysikers tankar kring detta.
Kersti Wistrand
