Att finna den reinkarnerade Dalai lama

Dalai lama är en tibetansk titel som betyder ”andlig ledare med en ocean av vishet”. Leg. psykolog Göran B. Johannesson skildrar här hur vår nuvarande Dalai lama, den fjortonde i ordningen, identifierades. Denne skulle bl.a. uppvisa åtta kroppsliga kännemärken. Fallbeskrivningen återfinns i ”Barns minnen från tidigare liv”. Not 1

TEXT: GÖRAN B. JOHANNESSON

Buddhismen kom till Tibet på 600-talet och är idag en viktig del av den tibetanska religionen. Under 1000–1400-talet utvecklades föreställningen att de olika munkordnarnas mest framstående lamor kunde förutsäga sina kommande inkarnationer, och att de relativt omedelbart återföddes för att säkerställa sina lärors kontinuitet. En sådan lama kallas för tulku. Innan han avlider ger han vanligtvis sina lärjungar vissa anvisningar om var han kommer att återfödas. När de har återfunnit honom i hans nya inkarnation, bekräftar han sin identitet genom att identifiera föremål och personer från det tidigare livet. Därigenom kan han så småningom återta sin roll som andligt överhuvud för sin munkorden. Denna tradition uppkom först hos en av de äldre tibetanska munkordnarna, Kagyupa. Samma tradition finns sedan 1400-talet också hos Tibets viktigaste och mest inflytelserika orden, Gelugpa. Den andlige ledaren för denna orden bär titeln Dalai lama.

Den förste Dalai lama levde under åren 1391–1475. Han grundade och förestod det berömda klostret i Tashilhunpo. Den nuvarande Dalai lama, Tenzin Gyatso, är den fjortonde i ordningen. Hur det gick till när han identifi­erades redogörs för nedan. Andra lamor som påstås ha återfötts och vars fall uppmärksammats i västerlandet är t.ex. Panchen lama (Gelugpaorden) och Gyalwa Karmapa lama (Kagyupaorden). Under senare decennier uppges lamor ha återfötts även i västerlandet. [1]

Alexandra David-Neel har i en av sina böcker beskrivit hur laman Agnai Tsang återfanns i sin nya inkarnation på 1920-talet. Hon var själv vittne till när den återfödde laman identifierade ett ovanligt föremål från sitt tidigare liv. [2]

Fallstudie: Dalai Lama, Tibet

När den trettonde Dalai lama avled 1933 inleddes genast sökandet efter hans nya inkarnation. Men först utsågs en tillfällig regent av nationalförsamlingen i Lhasa. Denne skulle styra landet till dess att den fjortonde Dalai lama hade identifierats och uppnått myndig ålder. Sedan rådfrågades olika statsorakel och lärda lamor om var den nye Dalai lama hade återfötts. Vissa tecken fanns redan och andra antyd­ningar och besked framkom under de följande åren. Det dröjde emellertid till 1935 innan man fick några närmare hållpunkter att utgå från. Då vallfärdade den tillfällige regenten till den heliga sjön Lhamoi Latso, som ligger på 5 300 meters höjd och är mindre än fem kilometer i omkrets. Enligt den tibetanska traditionen kan den som ser ner i vattnet i denna lilla sjö skåda in i framtiden. Syner kan uppträda i form av bilder av platser eller framtida tilldra­gelser, men även som bokstäver. Efter många dagar i bön och meditation skådade regenten ner i vattnet och då framträdde tre tibetanska bokstäver, ”ah”, ”ka” och ”ma” samt visionen av ett kloster i tre våningar med förgyllt tak av guld och jade. Vidare såg han en slingrande väg som förde till en kulle som liknade en pagod (en avsmalnande tempelbyggnad i flera våningar), och mittemot denna låg en liten kinesisk bondgård med turkosfärgade takpannor och ett ovanligt takskägg. En noggrann redogörelse för dessa syner nedtecknades och hölls strängt hemlig. (Beskrivningen av klostret och bondgården varierar något mellan olika källor.)

Sökandet efter den fjortonde Dalai Lama

Det bestämdes att tre olika expeditioner skulle sändas ut för att söka efter den nye Dalai lama, en i sydost, en i öster och den tredje i nordost. Varje grupp leddes av en tulku, och förutom lamor och munkar ingick även minst en ämbets­man. De hade med sig diverse föremål som hade tillhört den trettonde Dalai lama. Syftet var att pröva olika barnkandidaters förmåga att känna igen föremålen. I början av september 1936 gav sig den tredje expeditionen av mot distriktet Amdo, vilket sedan några årtionden hade inför­livats med den kinesiska provinsen Tschinghai, uppskattningsvis 1 200 km nord­öst om Lhasa. Den 40 man starka expeditionen leddes av tulkun Kewtsang Rinpoche från det välkända och betydande klostret Sera (utanför Lhasa).

Efter att på vägen ha testat ett antal barn med negativt resultat, kom expeditionen i april 1937 fram till ett av de största och mest berömda klostren i Tibet, Kumbum Jampaling som då hade omkring 3 500 munkar. Det grundades av den tredje Dalai lama 1582, på den plats där munkorden gelugpas stiftare, Tsongkhapa, föddes. Den centrala klosterbyggnaden hade tre våningar och ett tak som var förgyllt med guld och jade. Det föreföll uppenbart för Rinpoche att de hade funnit det kloster som regenten hade skådat i sjön Lhamoi Latso.

Expeditionen delade upp sig i flera mindre grupper, och under de närmaste månaderna undersökte de omkring femton barn, men utan att finna Dalai lamas nya inkarnation. Redan i början av 1937 hade expeditionen talat med den sjunde Panchen lama, som hade gett dem förslag på tre kandidater i närheten av Kumbum. Ett av barnen hade sedan avlidit och det andra visade sig inte uppfylla kraven. Mot slutet av 1937 begav sig Kewtsang Rinpoche, ämbetsmannen Lobsang Tsewang och två munkar från Kumbumklostret till den lilla byn Taktser där det tredje barnet fanns. Rinpoche klädde ut sig till betjänt medan Tsewang utgav sig för att vara sällskapets ledare, och munkarna var utklädda till pilgrimer. I byn Taktser, som låg vid en pagodliknande kulle två dagsresor från Kumbum, fann man en liten bondgård med turkosfärgat taktegel och ett vackert takskägg – just ett sådant hus som regenten hade sett i sin syn.

Beträffande bokstäverna som regenten skådade ansågs ”ah” syfta på distriktet Amdo och ”ka” på första bokstaven i Kumbum. ”Ka” och ”ma” ingick i namnet på klostret Karma Shartsong, som låg intill byn Taktser. Dessa bokstäver ansågs även anspela på namnet på den berömde munk, Karma Rolpai Dorje, som grundat detta kloster i början av 1400-talet. Han var Tibets förste erkände inkarnation av en avliden Karmapa lama. Den trettonde Dalai lama hade besökt klostret 1909 och hyllats av bybefolkningen, bland dem den blivande Dalai lamas far.

Identifikationer och fysiska kännemärken
Lobsang Tsewang ledde sällskapet fram till bondgården och bad om husrum för sig och sina följeslagare, vilket de fick. Han visades in i vardagsrummet, medan Kewtsang Rinpoche och de andra munkarna gick ut i köket. Där fann de familjens 2½-årige son, Lhamo Dhondrup (födelsenamn). Han försökte klättra upp i Rinpoches knä och sträcka sig efter det radband som laman hade om halsen. Det hade tillhört den trettonde Dalai lama. Rinpoche lovade att pojken skulle få radbandet om han kunde identifiera honom. Lhamo ska då ha svarat ”Sera apa”, vilket på traktens språk betyder ”en lama från Sera”. Och Rinpoche var ju mycket riktigt en lama från klostret i Sera. Pojken uppges också ha identifierat Tsewang. Morgonen därpå tog munkarna avsked, och Lhamo grät då han inte fick följa med. I väntan på att de skulle återvända höll han ständigt utkik efter dem och enligt modern började han packa sina saker för att göra sig beredd att åka till Lhasa. Beskrivningen av mötet varierar mellan olika källor, men samtliga uppger att Lhamo identifierade Rinpoche.

Efter att ha konsulterat regeringen i Lhasa via telegram, återvände Kewtsang Rinpoche en tid senare med ett stort följe till Taktser. Deras syfte var att närmare undersöka om Lhamo Dhondrup kunde identifiera några föremål som hade tillhört den trettonde Dalai lama. Först visade de honom två svarta radband och frågade vilket han ville ha. Då valde han det som tillhört Dalai lama. Detsamma hände när de förevisade honom två gula radband. När han skulle välja mellan två promenadkäppar undersökte han först den ena, föreföll tveka, men behöll sedan den andra käppen, vilken mycket riktigt hade tillhört Dalai lama. Det framkom dock att den första käppen också hade varit i dennes ägo, men att han gett bort den till en lama, som i sin tur överlåtit den till Rinpoche. Av två trummor – en liten och obetydlig som tillhört Dalai lama och en större mera tilldragande trumma som var rikt utsirad och försedd med förgyllda remmar – valde pojken den förstnämnda. Förutom Rinpoche, Tsewang och en tredje person, var även Khemey Sonam Wangdu närvarande vid dessa test och han skrev långt senare ned sina iakttagelser. Denna procedur för att identifiera ett tidigare liv finns även belagd hos ibibiofolket i sydöstra Nigeria i slutet av 1800-talet och i Kina. [3]

När lamorna undersökte Lhamo Dhondrup för att fastställa om han hade de åtta fysiska kännetecken som sägs karakterisera en Dalai lama, fann man tre av dem – de stora öronen och vissa födelsemärken. Dessa fysiska särdrag verkar dock inte ha tillmätts någon avgörande betydelse, emedan de inte finns närmare beskrivna av någon uppgiftslämnare. Men vid det här laget förefaller alla ha varit övertygade om att den fjortonde Dalai lama hade identifierats.

Lhamo Dhondrup föddes sommaren 1935, ungefär två år efter att den trettonde Dalai lama hade avlidit. Familjen var av tibetanskt ursprung, liksom de flesta invånarna i byn Taktser. En av familjens söner hade redan identifierats som en återfödd tulku. Efter årslånga förhandlingar med de kinesiska myndigheterna och efter att ha betalat hundratusentals dollar i lösen, kom Lhamo efter drygt tre månaders resa till Lhasa i november 1939. I samband med nyårsfestlig­he­ter­na i februari 1940 installerades han som den fjortonde Dalai lama och tog plats på den gyllene tronen i Potalapalatset. Det uppges att den drygt 4½-årige Dalai lama uppträdde med en för sin ålder ovanligt stor värdighet och inte hade några svårigheter att följa med i de olika ceremonierna eller att uppfylla sina förpliktelser mot folket när de hyllade honom. [4]

Göran B. Johannesson

Noter:
1. Johannesson, Göran B, Barns minnen från tidigare liv – Forskning i livets gränsland, Egia förlag 2018, ISBN 978-91-984038-2-4.

Referenser:
1) Panchen Lama: Dalai Lama (1995), Stemman (2012); Gyalwa Karmapa Lama: Blau (1992), Stemman (1994a, 2012). Den spanske pojken Osel Hita Torres uppges vara en reinkarnation av Lama Yeshe (Mackenzie 1996).
2) David-Neel (1933).
3) Bergunder (1994), Segerstedt (1910), De Groot (1901/2012).
4) Referatet av hur den fjortonde Dalai lama identifierades baseras på sex olika redogörelser. John F. Avelon (1984) är journalist och har skrivit en biografi över Dalai lama, grundad på omfattande intervjuer under en vistelse i Dharamsala 1980–1981. Dalai lama (1963) har själv återgivit hur han identifierades som den fjortonde regenten. Hans egna minnen tycks dock vara mycket fragmentariska, och han har naturligtvis fått händelseförloppet åter­berättat för sig. Michael H. Goodman (1986) har också skrivit en biografi över Dalai lama. Han är historiker, författare och journalist, och har intervjuat Dalai lama och flera av hans anhöriga, bl.a. hans mor. Goodman bygger sitt referat även på Goulds och Wangdus redogörelser. Sir Basil Gould (1957) var en engelsman som under större delen av sitt liv vistades i Indien och vid flera tillfällen besökte Tibet. Hans andra besök i landet – i början av 1940 – inföll endast några månader efter att den fjortonde Dalai lama som 4½-åring hade installerats i Lhasa. Goulds sagesmän var bl.a. en person som själv deltagit i sökandet efter den fjortonde Dalai lama. Heinrich Harrer (1957) var en österrikisk medborgare som under andra världskriget flydde till Tibet från ett interneringsläger i Indien. Han vistades i Tibet under åren 1944–1950 och fick händelseförloppet relaterat för sig av Tibets dåvarande överbefälhavare, Dzasa Künsangtse, som enligt Harrer deltog i expeditionen som fann den återfödde Dalai lama. Khemey Sonam Wangdu tillhörde den expedition som identifierade den fjortonde Dalai lama och han var själv närvarande då Lhamo Dhondrups förmåga att känna igen den trettonde Dalai lamas ägodelar testades (Wangdu, Gould & Richardson 2000). Dessa sex referat visar i sina huvuddrag en förhållandevis god överensstämmelse beträffande identifikationen av Kewtsang Rinpoche och av den trettonde Dalai lamas ägodelar – men skiljer sig åt i flera andra avseenden, t.ex. beträffande beskrivningen av klostret och huset i Taktser.