Mycket har förändrats i Turkiet sedan det misslyckade upproret mot president Erdoğan slogs ned i juli 2016. Just nu sitter 145 journalister fängslade. En av dem är den kvinnliga journalisten Asli Erdoğan, anklagad för samröre med terrorister. Hon kunde därför inte komma till Sverige den 15 november för att ta emot det pris svenska Pen delar ut till hotade publicister och som gått till henne.
TEXT av KERSTI WISTRAND
Den turkiska författarinnan och människorättsaktivisten Asli Erdoğan skulle den 15 november tagit emot svenska PENs [1] Tucholskypris, som delas ut till hotade publicister på ”Fängslade författares dag”. Hennes mor och en väninna kom hit i hennes ställe för att ta emot priset. Själv sitter hon frihetsberövad sedan början av augusti, anklagad för samröre med terrorister. Anklagelsen: hon har arbetat och skrivit om kurdiska konflikter och fred för den prokurdiska tidningen Özgür Gündem.
När man skriver om fred kan man just nu stämplas som terrorist i dagens Turkiet. Tjugo poliser kom till Asli Erdoğans hem och grep henne i somras. Nu har man meddelat att den turkiska åklagaren yrkar på livstids fängelse för henne. Demokratin, som förutsätter yttrande- och tryckfrihet, är hotad i Turkiet. Idag sitter 145 journalister fängslade. LÄNK
Asli Erdoğan (född 1967) räknas till den samtida litteraturens främsta namn i Turkiet och har skrivit flera romaner. Hon är berest, intresserad av antropologi och av de amerikanska indianernas kultur. Hon har också varit Turkiets representant i det internationella PEN. En gång i tiden utbildade sig Asli Erdoğan inom områdena datorer och partikelfysik. Hon forskade, doktorerade i Brasilien och arbetade på CERN som partikelfysiker. Hon återvände till sitt hemland för att fr.o.m. 1996 skriva på heltid. (2) Här kan du läsa ett prov på hennes skrivande: LÄNK
Varför fängslades hon? Hur är dagens situation i Turkiet, det land som många svenskar turistar i?
President Erdoğan och situationen i Turkiet
Från att ha varit en mer demokratisk ledare har president Erdoğan (född 1954) gått mot ett presidentskap med en allt mer totalitär regim med kontroll över medborgarnas yttrandefrihet.
President Erdoğan har en lång politisk bana bakom sig. [2] Mellan 1994 och 1998 var han borgmästare i Istanbul, där han mycket handlingskraftigt åstadkom betydande miljöförbättringar då det gällde luftföroreningar, vattenbrist och trafikkaos. En internationell jury med representanter från sju FN-länder ansåg enhälligt att han skulle få en utmärkelse av FN (UN- Habitat).
2001 grundade Erdoğan AKP, Rättvise-och utvecklingspartiet, som kom att bli den mest offentligt stödda politiska rörelsen i Turkiet. Av sekulära turkar samt av militärmakten har den kritiserats för att förespråka en islamsk stat, men i det allmänna valet 2002 segrade partiet stort, kanske p.g.a. Erdoğans reformvänlighet, och den första enpartiregeringen på nio år i Turkiet kunde bildas. 2001–14 var Erdoğan ledare för partiet. Han blev premiärminister 2003 och genomförde flera reformer, bl.a. på det ekonomiska området. Inflationen kom att ställas under kontroll och förhandlingar om EU-inträde inleddes. 2004 utsågs han till ”Årets europé”. 2009 lanserades en plan att få slut på kurdkonflikten. Det kurdiska språket fick nu användas i alla medier.
Erdoğan byggde så upp en stabil maktbas bland religiöst konservativa turkar och vann 2011 sin andra mandatperiod som premiärminister. Den grund som Mustafa Kemal Ataürk lade 1923 för det sekulära Turkiet och hans förmåga att göra det till det mest muslimska liberala landet, rubbades därmed och turkiska partier i Ataürks anda har liksom militärmakten protesterat.
Sedan 2011 har förhållandet mellan Turkiet och Syrien varit kyligt på grund av kriget i Syrien och terrorattentat av IS inom landet. Erdoğan fruktade också uppror och attentat inom sitt eget land också vad gäller PKK. Under sin andra och tredje mandatperiod backade han beträffande de demokratiska betingelserna. Hundratalet journalister fängslades och studentdemonstrationer med krav på gratis utbildning, slogs ned. Studenter fängslades. Internetcensur började införas. Krav på HBTQ-rättigheter hånades. Kvinnor och feministiska grupper känner sig överkörda p.g.a. hans planer att införa förbud mot abort och hans allmänt konservativa syn på kvinnan.
Sekulära turkar tar avstånd från presidenten och anser att han är en splittrande självhärskare, som sakta islamiserar och polariserar landet.
Med 52 % av folkets röster med 90%-igt valdeltagande valdes ändå Erdoğan till president 12 augusti 2014. I juli 2016 iscensattes en stor militärkupp för att avsätta presidenten, men detta uppror slogs ned. En stor del av medborgarna chockades av militärkuppen och gav presidenten sitt stöd, vilket i sin tur gav honom stort handlingsutrymme. [3] Erdoğan anklagar bl.a. en tidigare vän, den i USA bosatte F. Gulen att ligga bakom kuppförsöket.
Nu händer allting snabbt i Turkiet och omvälvningarna är dramatiska. [4] För ett par veckor sedan greps lokala kurdiska politiker som påstods ha koppling till det som hände i somras. De ersätts med Erdoğanvänliga.
Omvärlden ser allt detta som händer som ett sätt att slå ned oppositionen och ytterligare stärka Erdoğans makt under sken av att bekämpa terrorismen. I stor utsträckning har alla politiska sammanhang tystnat i Turkiet och undantagstillstånd råder fortfarande. Alla demonstrationer måste ha tillstånd.
Vem är då ”terrorist” i presidentens ögon?
Terroristlagen är mycket löst skriven och vilar på mycket lösa grunder. Terrorist är bl.a. den politiker, journalist eller författare som inte tagit avstånd från PKK, det kurdiska arbetarpartiet, eller som uttryckt sig positivt om de kurdiska styrkorna i Syrien och Irak. Det tycks räcka med att man gått på en begravning med PKK-anknytning eller umgåtts i kretsar med PKK-anhängare. Författarinnan Asli Erdoğan har skrivit fredsartiklar i en prokurdisk tidskrift och därför fängslats. Väntar henne ett livstidsstraff i fängelse? Situationen för alla journalister och författare i Turkiet behöver lyftas fram.
Det skadar inte att svenska turister som reser till landet är medvetna om vad som försiggår där.
Kersti Wistrand
Noter och referenser:
1. PEN eller PEN-klubben är en världsomfattande förening för skribenter med syfte att främja vänskap och intellektuellt utbyte samt kämpa för yttrandefrihet och försvara skribenter som förtrycks.
2. https://en.wikipedia.org/wiki/Asl%C4%B1_Erdo%C4%9Fan
3. https://en.wikipedia.org/wiki/Recep_Tayyip_Erdo%C4%9Fan
4. SvT1: Gomorron Sverige 16 november 2016. Mellanösternkorrespondenten Stefan Åsberg.
