När vi nu firar jul så känns den traditionella värmande julen i överflöd kanske inte så där helt självklar.
I en tid med miljoner flyktingar på våra vägar, och så många svårt utsatta blir det inte så helt lätt att unna sig allt det bästa.
Julen handlar ju så mycket om att ge och uppvuxen i ett land med en utbredd kristen grundsyn av medmänsklighetens generositet kom de tre vise männen och Jesus i krubban över mig.
Jag kommer att tänka på författaren TS Elliots skildring av ”De vise männens färd”.
Köld slog emot oss redan från början,
det var den värsta tiden på året
för en resa, och en sådan lång resa:
vägarna djupa och vädret rått
och vinter och död överallt.”
Och kamelerna plågades, fick skrubbsår och var gensträviga
och lade sig ner i den smältande snön.Så kom vi i gryningen till en ljum och våt dal
nedanför snögränsen; den doftade av grönska,
där var en porlande bäck och en kvarn, som bröt tystnaden och mörkret,
och tre träd under den låga skyn
och en vit gammal häst, som galopperade bort på ängen.
Sedan kom vi till ett värdshus med vinlöv över porten
och såg genom dörröppningen sex händer spela tärning om silvermynt och såg fötter,som sparkade de tomma vinläglarna.
Men där fick vi inga upplysningar, och så fortsatte vi,
och först på kvällen, inte ett ögonblick för tidigt,
fann vi platsen; det var, må man säga, förträffligt.
De tre vise männen som med hjälp av en stjärna finner Jesus i krubban är en del av vår kultur och julfirandet är en stark tradition.
Vi befinner oss i ett läge där migrationen gör att dagis, skolor och myndigheter drivs av inte bara en sekulariseringsvåg utan en förnekelse av dessa våra traditioner.
Julen är viktig, traditioner och historia är centrala i en kultur. Med den internationalisering som kliver in även i våra röda stugor så märker vi att här i Sverige finns många som känner risk för upplösning. Men låt oss vara stolta över dem vi är oavsett trosföreställning. Låt oss ta oss den självklara rätten att fira jul på det sätt som vi själva vill. Låt oss gärna med en stor generositet mot de som är utsatta, sprida julglädje. Låt den generositeten spegla vår omtanke om varandra om så bara för en dag.
Börje Peratt
Ordförande
Humanism & Kunskap
God jul, själv Börje. Apropå tal om ”traditionen” läste jag ett citat av Teodor Adorno i Henry Cösters bok ”Livsmodet språk”, att dess roll ”inte är att bevara det förgångna, utan att infria det förgångnas förhoppningar.” Tänkvärt.
Tack Nils,
jo tänkvärd förmedling av optimism.