För ett par kvällar sedan visades kvalitetsfilmen Den gröna cykeln i TV. Saudiarabiens första kvinnliga filmregissör, Haifaa al-Mansour, gjorde 2010 sin debut med denna prisbelönta film, som handlar om kvinnorollen i hennes hemland.
Text: Kersti Wistrand
Filmfestivaler kan ibland bli plattformar för information och diskussioner om viktiga samhällsstrukturer och händelser i världen samtidigt som de kan gagna fredsarbetet länder emellan.
För första gången någonsin skickade Saudiarabien in ett bidrag till ”Oscars för bästa utländska film” och bidraget var just Den gröna cykeln av den kvinnliga författaren och regissören Haifaa al-Monsour. Därmed blev filmen internationellt känd och gav omvärlden en insyn i den saudiarabiska kvinnans värld.
Det är förvånansvärt att Haifaa al-Mansour över huvud taget lyckades få spela in och visa sin film i det konservativa Saudi, där kvinnor fortfarande är förbjudna att köra bil eller vistas i offentliga rum utan manlig ledsagare. I en intervju i den engelska tidningen Independent 2013 [1] berättar hon att Saudiarabien är ett mycket konservativt land uppbyggt kring männen och de gamla nomadstammarnas traditioner. Det går inte hem med fightande kvinnor och aggressiva kvinnoröster. Det är bäst att gå den långa vägen och arbeta med små, små steg för att förändra situationen. Hon menar att själva atmosfären i en film kan påverka:
”Jag ville vara respektfull och önskade att invånarna i Saudi skulle respektera min film. Mitt syfte var inte att göra folk arga. Jag önskade istället bli en del av en resa som just nu äger rum i Saudi, en resa som öppnar upp samhället mot omvärlden.”
När al-Mansour till sist fick tillstånd att göra filmen höll hon sig inom det tillåtna. Vuxna kvinnor måste utomhus bära heltäckande svarta slöjor med tittglugg. Därför blev den tioåriga flickan med sitt naturliga frihetsbehov en bra roll då det gällde att utan större problem spela in på gator och visa stadsbilder. Segregeringen är annars stor beträffande könsroller och al-Mansour måste sitta i en skåpbil och ge anvisningar med hjälp av en walkie-talkie eftersom män och kvinnor inte fick vara tillsammans på arbetsplatsen. Inspelningen vållade också andra problem: folk var konservativa och ville inte ha filmkameror på sina gator utan jagade bort filmteamet gång på gång.
Haifaa al-Mansours bakgrund
Haifaa al-Mansour växte upp i den lilla staden Zulfi nära Riyadh som åttonde barnet av tolv. Familjen var traditionsbunden men liberal. Hennes far var poet och brukade ofta ta hem videos till barnen, som då fick vida perspektiv utan att någonsin resa utomlands. Hon blev under sin uppväxt aldrig påtvingad att ”göra si eller så”, men så fort hon steg utanför dörren konfronterades hon av en annan verklighet. Inspirationen till filmen är hennes egna upplevelser i hemstaden och huvudpersonen, den 10-åriga Wadjda, har drag av henne själv som barn.
Al-Mansour började tidigt intressera sig för att göra film, men ingen vill hjälpa henne att förverkliga hennes manus till ”Den gröna cykeln”.
Ingen i hela Mellanöstern ville först satsa pengar på film gjord av en kvinna. Projektet blev vilande under flera år och möjligheter gavs först efter det hon tillsammans med sina syskon gjort en thriller med en manlig mördare som utklädd i burka tog sig in hos kvinnor och dödade dem. Genom sina bröders namn fick hon manliga medförfattare och lyckades få till en film, där hon indirekt fick igång en samhällsdebatt om burkan och vad som skulle tänkas kunna dölja sig under den.
Al- Mansour gifte sig 2007 med en amerikansk diplomat. De bosatte sig under några år i Australien där hon gick igenom en utbildning på en filmskola, som ytterligare hjälpte henne att lansera sin filmidé. Idag är paret bosatt i Bahrain och har två barn.
YoutubetrailerFilmens handling
Den tioåriga Wadjda önskar sig en egen cykel, men i Saudiarabien är det förbjudet för flickor att cykla på gatorna. ”Då kan du inte föda barn som vuxen kvinna”, säger modern. Wadja har som ung flicka svårt att se begränsningarna i samhället och vägrar följa traditionerna. Med en stor portion envishet lyckas hon ta sig igenom alla hinder. Den gröna cykeln blir trots allt hennes och i slutet av filmen ses hon vinna en cykeltävling över sin killkompis. Snabbt cyklar hon iväg på sin nyköpta gröna cykel längs en väg som för framåt. Hennes lycka och frihetskänsla är total.
Vägen fram till det Wadjda lyckas få cykeln är emellertid lång.
Vi får följa henne i hemmet tillsammans med modern, som efter den svåra förlossningen tio år tidigare, inte längre kan föda barn eller ännu mindre ge maken en son. Hon ses som misslyckad av den traditionelle maken/patriarken. Dottern är inte lika mycket värd som en son. Hon får till sin sorg inte ens finnas med i faderns släktträd.
Vi får följa Wadjda i den traditionella skolan för flickor, där det mesta kretsar runt religionen och att lära sig att uppföra sig som en anständig flicka, att bära slöja vid en viss ålder, vara tystlåten och på så sätt behaga alla män.
För att få pengar till den förbjudna cykeln är Wadja mycket fyndig och en riktig liten affärskvinna som säljer hemmagjorda armband av flätade bomullsband till sina klasskamrater. Så får hon veta att det är en stor penningsumma att tjäna om hon vinner skolans recitationstävling av Koranen. (Al-Mansour använder här ett knep: Religionen och koranen blir till ett verktyg att främja kvinnofrigörelsen.) Wadjda kämpar på och vinner, men blir olycklig då pengarna tas ifrån henne av skolans rektor, som sänder dem till ”palestinska kvinnor”.
När Wadjda kommer hem väntar två stora överraskningar. Den negativa handlar om fadern som just gifter sig med sin andra hustru i farmoderns hus tvärs över gatan allt medan fyrverkeripjäser skjuter i höjden. Den positiva överraskningen består i moderns tysta protest mot manssamhället samt kärlek och tysta förhoppning om en bättre och friare framtid för dottern: där står den gröna cykeln som en gåva och ett hopp om kvinnlig jämlikhet!
Den gröna cykeln kan ses som en metafor, en bild och symbol för frigörelse och frihet. Den optimistiska och frihetsälskande Wadjda, tar ansvar för sitt eget liv och visar i slutet av filmen på kvinnans frigörelse. Hon vinner tävlingen mot den unge grabben och visar att hon har en inbyggd förmåga att lyckas.
På frågan om Haifaa al-Mansour tror att hennes film kunnat påverka i det saudiska samhället, nickar hon jakande:
”Naturligtvis! Jag tror att min film har skapat en atmosfär av tolerans. Mycket förändras i vårt samhälle även om det går sakta. Idag får flickor cykla i parker med manlig följeslagare. Flickor kan nu klippa sig korthåriga, något som var omöjligt för tio-femton år sedan. Hälften av alla ungdomar har tillgång till internet och många reser utomlands, vilket öppnar upp för vidgade vyer.
Tyvärr tror jag att utvecklingen för kvinnor i Egypten och Tunisien har gått bakåt lite grann efter den arabiska våren, vilket känns sorgligt och chockerande för mig, men här i Saudi-Arabien menar jag att det sakta, sakta går framåt. 2012 sände vi kvinnor till Olympiaden för första gången och i år kunde kvinnor för första gången väljas in i kungadömets styrande råd Shuru Counsil. Nästa år, 2014, ska vi få kvinnlig rösträtt i kommunalval.”
Om du vill se filmen Den gröna cykeln, så passa på att gå in på denna länk: SVT-PLAY. Det är fyra dagar kvar innan den tas bort.
Kersti Wistrand
Källor:
1. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/films/features/haifaa-almansour-interview-saudi-arabias-first-female-film-director-talks-about-new-release-wadjda-8717438.html
En längre intervju med Haifaa al-Monsour: LÄNK 18 min
