Kiran Bedi är kvinnlig polis och fängelsechef av en ovanlig dignitet. Hon och hennes systrar fick utbildning och uppfostrades att bli självständiga. När hon blev antagen som första kvinna till polisen, deporterades hon till avlägsna platser och tvingades till jobb som skulle få henne att ge upp denna yrkesbana. Men den strategin fick motsatt effekt då hon sattes som chef på Tihar, ett överfullt och ökänt fängelse. Hon insåg att hennes position gav henne rätt till att förändra. Och hon förvandlade fängelset till ett Ashram med kurser i läsning, hälsa och religionsstudier för fångarna.
TEXT/Översättning: Börje Peratt
Jag såg en dokumentär på Kunskapskanalen (27 mars) om denna fantastiska person som med stor beslutsamhet har genomfört omfattande förändringar inom kriminalvård inte bara i Indien utan även i andra länder som tagit intryck av hennes medmänskliga metoder.
”Yes Madam, Sir” Official Movie Trailer
I dokumentären möter vi också rigida avundsjuka makthavare som värnar sin position och den bestående orättvisan genom att baktala hennes syften och henne som person. Dokumentären uppvisar deras neslighet utan att några kommentarer behövs.
Kiran Bedis enastående gärning omfattar mer än 35 år av kreativt reformskapande som polis och fängelsechef. Dessutom ett stort engagemang för att bygga skolor och ge utbildning åt tusentals barn och vuxna.
Kiran Bedi (född Kiran Peshawaria den 9 juni 1949) är en indisk social aktivist och en pensionerad indisk Police Service (IPS) officer. Bedi hade tjänsten som generaldirektör vid byrån för polisforskning och utveckling innan hon frivilligt avgick från IPS i december 2007. Bedi var värd och domare i den populära TV-serien ”Aap Ki Kachehri” (engelska: ”Din domstolen ”), som är baserad på verkliga tvister och ger en plattform för att lösa tvister mellan samtyckande parter. (Engelska Wikipedia)
Kiran Bedi har också grundat två icke-statliga organisationer i Indien: den Navjyoti Delhi polisen Stiftelsen för välfärd och förebyggande polisarbete 1988 [5], som senare bytte namn till Navjyoti Indien stiftelsen under 2007, och Indien Vision Stiftelsen för fängelse reformation, drogmissbruk förebyggande och barn välfärd 1994 [6.
Hon arbetade i FN i New York som polisrådgivare till generalsekreteraren , i avdelningen för fredsbevarande operationer. Hon representerade Indien i internationella forum för förebyggande av brottslighet, narkotikamissbruk, polis och fängelsereformer och kvinnofrågor .
I hennes utbildning ingår en, Masters och doktorsexamen. Hon är också en Nehru Fellow (efter doktorsexamen ) – och både nationell och asiatisk mästare i tennis . Hennes insatser har nått internationellt genomslag, påverkat polisens ledning och bidragit till fängelsereformer över hela världen
Hon är mottagare av det prestigefyllda Ramon Magsaysay Award (även kallad det asiatiska Nobelpriset). Hon har även fått flera andra nationella och internationella dekorationer och är ständigt i åtanke för Nobels fredspris.
Hon är grundare av två icke-statliga organisationer , Navjyoti och Indien Vision Foundation , som når ut till tusentals underförsörjda barn , kvinnor och män när det gäller utbildning , yrkeskunskaper , miljö , rådgivning och hälsovård till städernas och landsbygdens fattiga , däribland fångar och polisernas barn. Mycket sker i samarbete med universitet och yrkesinstitut till indiska ungdomar .
Kiran Bedi har röstats fram som Indiens mest beundrade ( VECKAN 2002) , mest betrodda kvinna i Indien. ( Readers Digest , mars 2010 , Navbharat Times 2012) , MSN mest beundrade indisk Kvinna Ikon 2011 och bland topp 10 kvinnor Ikoner för 2013.
En spelfilm om Dr Bedi liv med titeln ”Yes, Madam Sir” (Ja , fru Sir) har producerats av den australiske filmskaparen , Megan Doneman. Filmen belönades som ”Bästa dokumentär ” vid Santa Barbara International Film Festival. Den har fått stående ovation vid visningar runt om i världen
Hon har gått i spetsen för den i Indien landsomfattande rörelsen mot korruption ledd av Anna Hazare. Man lyckade genomföra en lag mot korruption 2013 Lokpal Act .
Kiran är författare till flera böcker, ”Det är alltid möjligt”, ”Vad gick fel”, ”Som jag ser det” ännu ej översatta. Bokus
Jag hoppas att hon får Nobels fredspris.
Börje Peratt
Referens
hemsida http:://www.kiranbedi.com
tweet @ thekiranbedi
Kom att tänka på mitt eget arbete med Livskompassbaserat lärande och problematiken med att göra på rätt sätt eller göra rätt sak. Enligt Kiras motståndare gjorde hon inte på rätt sätt: Hon var en kvinna och skulle inte bli polis. Hon var en kvinna och skulle inte göra karriär. Hon var anställd av staten och skulle inte förändra ett fängelse som hon var utkastad till. Det omöjliga uppdraget skulle krossa henne. Istället skapade hon något fantastiskt.
Jag kan utan andra jämförelser känna igen mig i hur att göra rätt sak inte alltid hjälper om andra då känner sig hotade i sin maktposition.
Framgångar med Livskompassbaserat lärande (LBL) är bevis, skulle jag vilja påstå, för att LBL skulle kunna bidra till att rädda skolan idag. Men då är det flera som måste upptäcka, granska och sedan förhoppningsvis släppa fram detta fantastiska sätt att lära sig och utvecklas på.
Börje Peratt
Det är viktigt och intressant att få läsa om kvinnliga starka förebilder i olika delar av världen. Ibland berättar massmedia om hur indiska flickor förtrycks, t.ex. bränns med cigaretter om en styvmor kommer in i familjen och inte vill veta om styvdöttrarna. I äktenskap på landsbygden där någon i familjen vill bli av med den ingifta kvinnan händer det ibland att bensin och en tändsticka kastas mot henne.
Det är oerhört viktigt att flickor och kvinnor får lära sig läsa.
Du har så rätt Kersti. Jag kommer att tänka på en vän, Anne-Marie Johansson som byggt upp ett Ayur Veda sjukhus i Indien. Också en fantastisk kvinna som skulle vara intressant att läsa om. Hon skapar jobb, utbildar och medverkar till hälsa.