Humanism & Kunskap – Återblick 2012

Humanism & Kunskap (HK) bildades före jul 2011 då två journalister träffade Terry Evans. Han hade länge trakasserats för sitt arbete, sin tro och kanske mest av allt för sin framgång. Då före jul 2011 var situationen kritisk.

Text: Börje Peratt, ordförande Humanism & Kunskap

Vi två, Torbjörn Sassersson, redaktör på NewsVoice.se, och undertecknad som mötte honom på Terrys kursgård i Fanthyttan ville göra en intervju och skriva en artikel. Men det som kom fram innebar att vi där och då startade upp ett motstånd mot den intolerans och den rent ut sagt huliganliknande förföljelsen av både Terry och andra som ville ägna sig åt medialitet och existentiella frågor.

Jag kände inte Terry så det fanns inga sådana kopplingar. Däremot har jag alltid reagerat på denna slags intolerans. Dessutom fanns det en stark intressegemenskap hos oss alla tre, ett försvar för de mänskliga rättigheterna som handlar om rätten till att tänka och tro och följa sin nyfikenhet att undersöka både den fysiska och andliga världen. Vi bildade HK.

Målet var att återta humanismen och förklara vad den står för. Det utvecklade till en början en polemik, en strid med pennan som vapen, där vi å ena sidan avslöjade motståndarnas bakgrund, strategier och tillvägagångssätt och å andra sidan presenterade vad humanism innebär i sin betydelse av medmänsklighet, tolerans och kunskapsutveckling.

Gemensam kärna och värdegrund

Vi ville också snabbt bygga upp en kärna av människor med liknande intressen och mål. Först och främst handlade det om att formulera en värdegrund. Den utvecklades i samverkan mellan ett 40-tal akademiker och allmänt intresserade under en tremånadersperiod och ligger nu på hemsidan. Här kan man läsa vad vi kom fram till som viktigt och nödvändigt för ett medmänskligt samhälle.

Identitetsproblematik

Ett svårt problem var att de som länge organiserat sig under namnet Humanisterna egentligen i grunden är ateister, så kallade nyateister och av sina egna ideologer klassade som antihumanister. Men så kunde man ju inte kalla sig därför kapade man begreppet humanism och kallade sig humanister eller sekulära humanister. Det snällaste man kan kalla dem är ”naturalister”.

Deras vetenskapliga ideologi går ut på att med naturvetenskapliga ”mäta- och väga-metoder” studera och bevisa livets detaljer. Allt man ser i mikroskop och kan bevisa.

Detta grodperspektiv där man studerar detaljer är intressant men måste man i samma andetag förkasta fågelperspektivet eller försök till helhetssyn? Ja tyvärr har det blivit så. Denna enögdhet har lett till att man har bestämt sig för vad som finns och inte finns. Det är inte en vetenskaplig hållning. Tvärtom! Det har visat sig att flera av dem som från början visade intresse för den sekulära humanismen övergav rörelsen och fann den både pseudovetenskaplig, militant och sekteristisk. Men ändå har de etablerat sig och påverkat samhället på alla områden. Det har inneburit ett krasst materialistiskt perspektiv som fått dominera utbildningsväsen, forskning och även media.

Några ideologer och centrala gestalter inom utbildningsväsen och media har under 1900-talet drivit en ideologisk och intellektuell kampanj där andlighet och det existentiella har jagats och förklenats. Andlighet har näst intill blivit tabubelagt för att inte tala om själen. Själ är hos dessa nyateister något som inte finns lika lite som Gud.

Under 1900-talet skulle allt vara ”vetenskapligt” och då menas, att allt skulle bedömas från ett smalt naturvetenskapligt perspektiv som blev så begränsat att man till slut förlorade vetenskapen. Det som inte passade in saknade existensberättigande, ansåg naturalisterna och de som anammade denna världsåskådning.

Humanismen behövde och behöver en stark motpol

Under år 2012, med ett hårt arbete, har vi etablerat Humanism & Kunskap och fört fram en alternativ syn som mycket medvetet skuffats ner i källaren under de senaste 25-50 åren

Alla har rätt till sin tro även nyateisterna men effekterna av den krassa materialismen har lett bort människan från livets djupaste värden, de som ger oss mening och samhörighet. De som grundar sig i kärlek och vänskap.

Vad vi efterstävar är möten och dialog och att kunna dela med oss av och diskutera upplevelser, livsåskådningar, kunskap och frågeställningar,

Vad vi vill inom HK är att stärka denna värdegrund. Den nyfikenhet som har gett oss alla slags upptäckter och som utvecklat både människa och samhälle.

I dagens situation finns även en djup tragedi. Vi ser hur Sverige halkar efter inom utbildningen och hur framförallt humaniora nästan suddats ut. Teknik och naturvetenskap får alla medel. Humaniora och kultur lever på nåder. Därför behövs en kraftsamling där många förenas för att värna människan, humanismen och de kvaliteter som ger livet dess djupaste mening. Det är först då, då vi känner med och för varandra, d.v.s. när vi värnar om människor, som vi också värnar miljön, djuren och jorden.

Text: Börje Peratt , ordförande Humanism & Kunskap
( V, W , L )

www.humanismkunskap.org