Idag, den 11 september, fyller den estniske kompositören Arvo Pärt 80 år. Hans sakrala, minimalistiska musik omfamnas av en stor publik.
Hans verk tillhör samtidens mest spelade och används flitigt i filmer för att skapa stämning av vemod eller evighet.
TEXT av KERSTI WISTRAND
Arvo Pärts musik delas ofta in i två perioder, där hans tidiga verk fram till mitten av 70-talet är mycket olik hans senare musik. Först experimenterade han med tolvtonsmusik, seriell musik och kollage, inspirerad bl.a. av Sjostakovitj, Prokofjev, Bartok och Schönberg. I början av sjuttiotalet genomgick Pärt en kreativ kris, varefter han övergick till att studera den västerländska musikens rötter: den gregorianska sången och polyfona musiken. Det är främst den senare musiken som använts inom filmvärlden. Han kallar denna sin nya musik för tintinnabuli, vars kännetecken är melodisk enkelhet, byggd på treklangen. Han är en av samtidens mest spelade kompositörer, känd för sina lika vackra som tidlösa klanger.
Det första verket i Pärtis andra period tillägnades en ung estnisk flicka och heter Für Alina (1976). Om detta säger han: ”Det här var det första verket på en ny grund. Det var här som jag upptäckte serien av treklanger som jag gjort till min lilla tumregel”.
En lyssnare beskriver sin upplevelse av Für Alina på följande vis:
”Jag var uppe väldigt tidigt en sommarmorgon och stod på min tröskel med skjutdörrarna i glas fråndragna och tittade ut. Solen gick just sakta upp och stillade mitt sinne med sin skönhet. Jag iakttog hur de första fåglarna kom flygande över den orange och blå himlen. Det vilade en total tystnad runt mig – förutom denna melodi spelad i bakgrunden. Det var ett av de vackraste ögonblicken i mitt liv!”
Arvo Pert skriver andlig musik, men inte bara för troende. Kulturjournalisten Eric Schüldt, som gärna spelar och talar om Arvo Pärt både i radio och TV, säger vid ett tillfälle:
” Jag har kallat det mitt frälsningsögonblick, den stunden då jag första gången lyssnade till Pärts musik. Egentligen var det som om jag blivit påmind om något som jag alltid hade vetat, men glömt bort, kanske en tro, men inte nödvändigtvis på Gud, men någon slags sanning. Om jag skulle uttrycka det i religiösa termer, så är det som om han på något sätt återupprättar människan igen. För det är det som hans musik gör. I ”finare musikkretsar” anses han fortfarande lite kuriös, men jag tror att man i framtiden kommer att se hans musik som mer betydelsefull och avgörande än vad man gör idag.”
Här är ett av Arvo Pärts mest älskade musikstycken, Spiegel im Spiegel, skrivet 1978:
Youtube Arvo Pärts Spiegel im Spiegel, skrivet 1978
I den nyorientering som Pärt gjorde i sitt liv, blev den ryska andliga traditionen och ortodoxa kyrkan en viktig del av hans liv och konstnärskap. Han skriver sakrala verk med eller utan körsång.
Arvo Pärt har väckt uppmärksamhet genom sin protest mot politiska skeenden i Ryssland. När den ryska journalisten Anna Politkovskaja mördades, tillägnade han henne alla verk skrivna under 2006 0ch 2007. När den ryske affärsmannen Michail Chodorkovskij fängslades, tillägnade Pärt honom sin fjärde symfoni 2009.
Arvo Pärt firar sin 80-årsdag som deltagare vid Östersjöfestivalen. Humanism och Kunskap gratulerar honom på hans högtidsdag!
Kersti Wistrand
Källor:
Radio- och TV- program (Kulturnyheterna 24 augusti), Wikipedia.
Vill bara instämma om det som Kersti skriver om i sin artikel.
Arvo Pärt är en fantastiskt kompositör. Jag upptäckte honom för första gången när min man gick bort för tretton år sedan. Då hörde jag Spiegel im Spiegel och fick frid, ro och rymd i min själ.