Under andra världskriget (1939-1945) dog drygt 20 miljoner ryssar. Det är en tredjedel av de 55-60 miljoner som man beräknar dog, både militära och civila offer. Ryssland är därmed utan jämförelse det land som drabbades hårdast. [1]
TEXT: av Kersti Wistrand
Från att Hitler först hade samarbetat med Stalin i den s.k. icke-angreppspakten 1939, invaderade han Sovjet i juni 1941, varvid Stalin gick över till de allierades sida. I april 1945 stred 6,4 miljoner ryska soldater i Tyskland, omringade Berlin och bidrog till Tysklands kapitulation. Vid de blodiga strider som varade fyra år på ryskt territorium förlorade Sovjet mer människor än i något annat krig någonsin, osäkert hur många exakt eftersom sifferuppgifter varierar mellan 20 och 35 miljoner. Av dessa var ett stort antal miljoner civila. Både civila och ryska soldater hölls fångna i tyska arbetsläger. 70 000 ryska städer och byar förstördes, 6 miljoner hus, 98 000 bondgårdar, 32 000 fabriker, 82 000 skolor och 43 000 bibliotek, 6 000 sjukhus och 1000-tals km vägar och järnvägar.
Många män hade satt livet till i striderna och ett överskott av kvinnor fanns nu kvar i landet. De ekonomiska förlusterna i Sovjet och Ukraina var katastofala och en lång och mödosam uppbyggnadstid låg framför dem.
Det var därför extra viktigt för Sovjet att känna trygghet i sitt försvar. Sedan slutet av 30-talet hade franska atomforskningsresultat inspirerat fysiker i Leningrad. De ryska forskarna lade så småningom märke till att de amerikanska artiklarna i vetenskapliga publikationer försvann och misstänkte då att hemliga militära projekt pågick. När den amerikanska atombomben var ett faktum ansåg Stalin, som den maktmänniska han dessutom var, att han måste ha en en likadan bomb som hiroshimabomben. Det gällde att få till stånd en maktbalans och psykologiskt komma på samma nivå som USA.
Ryssarnas första atombomb
Den 29 augusti 1949 utbröt panik i Washington. Man hade registrerat att Sovjet sprängt sin första atombomb i Kazakstan och den var dessutom av samma typ som Hiroshimabomben! Maktbalansen hade plötsligt blivit rubbad drastiskt ur amerikanarna perspektiv. Atombomben var ju en gåva som Gud hade gett till det amerikanska folket och nu hade han plötsligt gett en till fienden också! Nu gällde det att framställa en ännu starkare bomb!
Det visade sig snart att ryssarna fått hjälp att bygga sin första bomb från två amerikanska fysiker som arbetade inom Manhattanprojektet och som i hemliget försett ryssarna med information. Dessa fysiker blev fällda för spioneri 1950 och förklarade sig med “att ett så farligt vapen borde både väst och öst ha tillgång till för balansens skull”. En skräck för kommunismen började nu sprida sig i USA – vem kunde man lita på?
President Truman hade redan tidigare låtit amiralen och affärsmannen L.L. Strauss få sin vilja igenom när det gällde Operation Crossroad. LÄNK till min förra artikel Maktkampen kring kärnvapen I . Denne hade då också talat om vikten av att framställa en ny och större typ av bomb, vätebomben.
Den främste förespråkaren för vätebomben var den ungern-judiske kärnfysikern Edward Teller, även han deltagare i Manhattanprojektet. Om Oppenheimer kallas “atombombens fader” kan Teller kallas “vätebombens fader”. Han var ännu en i raden av överintelligenta män till synes tämligen oförmögen till empati och medkännande och som därmed inte kände eller tänkte på följderna av att utveckla ett s.k. termonukleärt vapen uppbyggt kring vätefusion, samma kraft som finns i solen. Teller beskrivs som mycket intelligent och egocentrisk, driven av driften att lyckas. Det sägs om honom att han var en riktig idéspruta med minst tio stora idéer per dag och att han närde en ständig hets att bygga nya typer av förödande vapen. Han hade naturligtvis stora samarbetssvårigheter. Isidor Rabi vid Manhattanprojektet och mottagare av Nobelpriset i fysik 1944, menade: “Jag anser verkligen att världen hade varirt bättre utan Teller”. En annan kritiker sade: ”Om ren ondska går omkring på planeten så är det utan tvekan Teller!”
Affärsmannen Strauss stöttade nu Teller. (Man kan undra över Strauss´ koppling till vapenindustrin och den förmögenhet han måste tillskansat sig där).
Många forskare med fysikern Oppenheim i ledningen insåg de katastrofala följder en vätebomb skulle kunna få och krävde att man måste sätta stopp här och nu. Strauss och Teller blev rasande. Oppenheim uteslöts ur ACE och än en gång lyssnade president Truman på Strauss. Sovjets ockupation av Östeuropa kom att avgöra hans beslut. I slutet av januari 1950 meddelade president Truman det amerikanska folket att USA nu skall bygga ett ännu starkare vapen, en vätebomb:
“Vi måste skyndsamt stärka vårt försvarsarbete. Vi står enade i kampen mot kommunismen.”
Genom den amerikanska vätebomben startades en kapprustning som skulle vara i decennier.
I den avslutande artikeln “Maktkampen kring kärnvapen III”, kommer jag att väva in sångare inom protest- och fredsrörelsen, vilka företrädde en del av folkets åsikter.
Kersti Wistrand
Källor
1) Lista över antal dödade under andra världskriget Wikipedia
“Bomben som förändrade historien II”
TV1
Levande historia
Engelska wikipedia
