”Medvetandet och döden” är en svensk klassiker på området nära-dödenupplevelser (NDU) och utomkroppsliga upplevelser från 1982. Det är en antologi med kapitelinlägg från flera framstående forskare på området. Verket har högt vetenskapligt anseende.
Text: Börje Peratt
Antologin [1] är sammanställd av psykologen och läraren Kersti Wistrand och läkaren Jan Pilotti [2] (då med kand) som båda också medverkar med artiklar. Bokens författare och den bredd som uppvisas är imponerande och det är ett pionjärverk värt att åter lyftas fram i rampskenet.
Den finns också som ljudbok [3]. Medförfattarna behandlar ämnet utifrån sin egen vetenskap: Medicin, psykologi, fysik, folklivsforskning och religionshistoria. Bland författarna kan förutom Kersti Wistrand och Jan Pilotti, nämnas: Nils-Olof Jacobson, Louise Bäckman, Åke Hultcrantz, Per Beskow och Olle Hjern. Boken är citerad vid flera vetenskapliga studier [4][5]. Jag har valt att dela upp denna presentation av boken och återkommer till andra medförfattare i kommande artikel.
Det finns människor som varit döende och som för några ögonblick upplevt hur de glidit över gränsen mellan liv och död. Deras erfarenheter har gett dem en helt förändrad syn på tillvaron.
Kersti Wistrand har två kapitel och inleder antologin med ”Forskning kring nära-döden-upplevelser”. Vi får här en bakgrund till ämnets vetenskapliga historik. Här ges psykiatern Raymond Moody (Vetapedia) en viss särställning utifrån gensvaret på hans bok ”Life after life (1975). [6]
Nils-Olof Jakobsson, läkare och författare (mest känd för ”Liv efter döden”) betonar att dessa ut-ur-kroppenupplevelser (UKU) och andra NDU-liknande fenomen inte bara uppträder under NDU utan att det kan uppstå ”spontana separationer” såsom vid barnafödande, något som kom att bli Wistrands forskningsområde. Jakobsson nämner att det även förekommer exempel på ”viljemässig separation” som också kan utvecklas med olika tekniker både moderna och i shamanistisk tradition vilket andra författare i antologin kommer in på. I ett kort stycke nämner han övergångsformer av separation, ”transcendens” som vi kan uppleva i vardagen eller i drömmens värld.
Ambitionen hos Wistrand /Pilotti att påvisa fenomenets globala uppträdande och sannolikhet hos alla folk, upptäcker vi redan i tredje kapitlet av Åke Hultkrantz om ”Utomkroppsliga upplevelser bland Nordamerikas indianer”. Här förekommer en del anekdoter som mycket väl kan vara sanningsenliga återberättelser. Berättelsen om shamanen som hämtar tillbaka den avlidna pojken från dödsriket känns trovärdig för alla som gått långt in i en NDU. Samma sak om krigaren som låg vid en stam där hans krigskamrater under striden lämnat honom för död. [7] Hultkrantz bifogar en rad exempel från sådana återberättelser och kan konstatera en överenskommelse med Moodys NDU ideal, dvs typiska förlopp för NDU.
Leif Zeilich-Jensen fil dr har vistats som fältforskare bland eskimåer i Kanada och på Grönland. Han har intresserat sig för shamanism och jämför med olika tekniker hos andra kulturer ”… till Grund för ett vidgat medvetande”. Här nämns själsresor och den förmåga till ”oberoende medvetande” som dessa tycks ge.
Samerna Louise Bäckman fil dr. och Lars Pirak konsthantverkare har i kapitlet ”Nåjden-resenär i det inre?” givit en historisk bakgrund och beskrivit den utövande nåjdens shamanism. Både öppet och mellan raderna kommer tragedin fram hur svenska myndigheter bedrivit motsvarande religionsförtryck som de nordamerikanska i ambitionen att ”integrera” ursprungsbefolkningen till maktens tro och beteende. Men även här får vi berättelser om nåjdens andliga resor och trosföreställningar i ett kulturellt sammanhang.
Av bokens 13 kapitel har jag här nämnt de fem första så jag återkommer med de övriga åtta i kommande artikel eller artiklar. De inleds med Olle Hjern som skriver om Swedenborg.
Swedenborgs liv synes ha slutat synnerligen fridfullt och harmoniskt hos hantverkarfamiljen Shearsmith i London. Det finns flera vittnesbörd om att han upplevde en kallelse från den andra världen att vid en bestämd tidpunkt komma över dit. Shearsmiths tjänsteflicka, Elisabeth Reynolds, lär ha hört honom några dagar i förväg förutsäga tidpunkten för sin övergång, och om hans sinnesstämning härvid ha sagt: ”Han var så glad som om han skulle få ledigt eller gå ut och roa sig.”
I de engelska metodisternas högkvarter lär också viss bestörtning ha väckts av ett litet kort brev från Swedenborg där han bara ville meddela att han tyvärr inte, såsom han önskat, kunde träffa någon den 29 mars 1772 eftersom han då skulle övergå till den andra världen vilket ju också ägde rum alldeles som han förutsagt.
Börje Peratt
Vetapedia
Referens
1) Wistrand, K, & Pilotti, J (1982) ”Medvetandet och döden” Häftad, 276 sid., Natur och kultur Libris 7228280 ISBN 91-27-01223-9
2) Jan Pilotti hemsida
3) ”Medvetandet och döden” som talbok. Länk
4) Nära döden upplevelser. Susanne Gzaiel-Claesson
C-uppsats i religionsvetenskap Handledare: Peder Thalén Högskolan i Gävle Vårterminen 2003 Länk
5) Upplevelser i dödens närhet -en betraktelse av nära-döden-upplevelser som ett universellt och kulturellt fenomen. Av John Parnefjord Avd. för Socialantropologi, Lunds Universitet San 302:3 C-uppsats VT95 Handledare: Anders Hydén Länk
HS – institutionen Pdf
6) Life After Life (1975): The Investigation of a Phenomenon–Survival of Bodily Death Raymond Moody, förord av Elisabeth Kubler-Ross Youtube intervju
7) Wistrand, K, & Pilotti, J (1982) ”Medvetandet och döden” kap 3: Life letter and travels of father Pierre-Jean De Smet.
