Jag träffade Daniella Gordon en vårdag på Filminstitutet 2012 då Kulturrådet skulle informera om olika möjligheter att söka stöd för projekt. Hon kom sent in i en fullsatt bio Viktor och hittade en plats mellan två storvuxna män som valt att sitta med en stol emellan för att få svängrum. Här slog sig således denna nätta kvinna ned som ett karismatiskt yrväder med ett rött hår bredare än hennes axlar.
Text och intervju: Börje Peratt | Foto: myspace.com/daniellagordon
Hon inledde direkt en konversation, hann berätta om sin nya föreställning med en blandning av musik och självbiografiska inslag och bjöd in mig att se den. Så vi (min fru Ritva och jag) infann oss på Kafé Klavér på söder. En liten kafeteria med en scen med några få läktarrader som ger sådan närhet att aktörerna hamnar nästan i knät på publiken.
Det blev en speciell upplevelse där Daniellas liv gestaltas av henne själv med texter skrivna tillsammans med regissören Anette Sallmander och egen komponerad musik blandad med känd musik.
Det liknade musikteater i monologens form och framfördes med stor entusiasm. Det var personligt och gripande. De två musikerna illustrerade inslagen med en smittande inlevelse som tillförde ytterligare känsla åt innehållet.
När jag fick idén om att göra ”Samtal med …” skapande människor som påverkar sin omgivning blev det naturligt att göra en sådan intervju med henne. Här följer samtalet.
Bakgrund och uppväxt
Daniella Gordons litauiske farfar Israel Gordon var vid tiden för första världskriget operasångare i Wien. Han återvände till Litauen för att några år senare emigrera till Sverige då Daniellas pappa var endast 2 år gammal. Familjen bosatte sig i Malmö där farfar blev kantor vid den judiska församlingen.
Daniellas föräldrar träffade varandra i Malmö i slutet av andra världskriget. Mamman, judinna av dansk börd, hade lyckats fly undan de tyska ockupanterna och lämnade Köpenhamn i en fiskebåt 1943 för att ta sig över Öresund till Sverige.
Efter andra världskriget beslöt Förenta Nationerna att skapa en stat för judarna och Israel bildades. Daniellas föräldrar drogs med av det starka engagemanget och de reste 1948 till Israel för att delta i uppbyggandet av denna återuppståndna nation.
Här föddes också Daniella, ett nyfött barn i ett nyfött land. Familjen stannade i Israel tills Daniella blev 4 år och beslöt sedan att återvända till Sverige.
Daniellas föräldrar ville inte bo i Skåne så efter hemkomsten från Israel flyttade de till Vällingby, en förort norr om Stockholm. Hon minns barndomen i denna då helt nybyggda förort som trygg och något av ett äventyr. När hon blev elva återvände familjen till Malmö där Daniella inte alls trivdes men tvingades kvar tills hon tog studenten.
Brytningstid
Under tonårsperioden i Malmö kom hon att uppleva de judiska traditionerna som kvävande. Hon kände att besöken i synagogan varje helg var konstlade försök att upprätthålla en slags kulturell sammanhållning och status i församlingen.
Herregud, farfar var ju kantorn och släktnamnet krävde ett gott uppförande.
Hon beundrade och avgudade sin farfar som var en sådan musikalisk begåvning men som nöjde sig med att sjunga till Gud i synagogan. Hos Daniella växte viljan att spränga sig loss.
Har då Daniella haft någon period av religiöst sökande och tvivel?
Nej, inte den institutionaliserade religionen, men däremot livet som sådant och den andliga sidan. Den som inte är rotad i tro utan i mysticism. Hon fann att de stora religionernas filosofiska mystiker på många sätt var förenade i likartade tankegångar såsom i kabbalan, sufismen och teosofin. Men innan hon kom in på att forska i dessa så skulle hon upptäcka världen och alla möjligheter i den.
Frigörelsen steg 1
Efter skolavslutningen i Malmö drog hon, knappt 19 år gammal, till Paris för att studera vid Sorbonne. Hon gick upp på detta klassiska, anrika universitet och anmälde sig men sedan gick hon aldrig dit igen. Resten av studietiden ägnades åt nattlivet, klubbarna, caféerna och teatrarna i Paris. En del av detta återberättar hon i sin självbiografiska föreställning ”Into me you see”. (Titeln Into me you see kommer från engelskans intimacy.)
I denna självutlämnande föreställning berättar hon om möten med innefolket i Paris. Hur hon blev uppmärksammad bland annat av en av Paris största hallickar som förlett henne att tro att han var filmproducent.
Som tur var blev hon upplyst om ”filmproducentens” rätta bakgrund och motiv och lyckades ta sig ur denna illavarslande relation.
Frigörelsen steg 2
Hon återvände till Sverige i akt och mening att studera film och teater vid Lund. Men också här tog det glada studentlivet över. Beteendet från tiden i Paris eskalerade och nu testade hon allt. Naturligtvis tråkade studierna ut henne, istället lockade USA och hon drog till San Fransisco. Meningen var att försöka doktorera i film. Hon provade att arbeta som regiassistent men ville hellre stå på scen och bestämde sig för att pröva sin sångbegåvning. Hon började sjunga i olika sammanhang och med olika grupperingar. Det blev mycket Sex-Drugs and Rock’n roll och en hel del crazyness. Hon såg New Age födas och blev intresserad av psykologi.
På väg mot insikter om bioenergier
Daniella översatte bland annat Alexander Lowen, bioenergins fader och studerade Wilhelm Reich vars idé var att frigöra människans kropp, själ och mentalitet genom andning.
Wilhelm Reich var lärjunge till Freud och inriktad på förhållandet mellan sexualitet och personlighet. Reich böcker medverkade till den sexuella revolutionen. Han hade också föreställningar om Ufon som ledde till att han i USA åtalades för kvacksalveri. Daniella övergav ganska snart Reich teorier till förmån för Lowens.
Utgångspunkten i Alexander Lowens bioenergiteori är sambandet mellan psykiska problem och kroppsliga funktioner. Undertryckta känslor leder till muskelspänningar som hindrar energiflödet i kroppen och begränsar uttrycksförmågan. Ett mål med bioenergetiken är att utveckla kroppsmedvetenheten.
Här kom Daniella i kontakt med Ida Rolfs Institut och terapiformen Rolfing som är en kroppsterapi i syfte att befria kroppen från spänningar genom att återskapa en naturlig och fri hållning.
Daniella menar att alla upplevelserna och hela den perioden, att ta sig genom allt det hon var med om, gjorde henne till en inlevande erfarenhetsgrundad terapeut.
Karriären tar fart i Sverige
Så återvände hon till Sverige och Stockholm för att först och främst satsa på en musikalisk bana och vid sidan om att arbeta som terapeut. Det blev tvärtom.
Jag hade upptäckt Postural Integration, en kroppsterapeutisk metod som syftar till att lösa upp muskelspänningar, frigöra hämmad andning och undertryckta känslor. Jag lärde mig hur man genom kroppen kunde stärka sin energi och sin självkänsla och därigenom hitta sin kraft och sin potential. Genom mun till mun fick jag många kunder som kom från ”kultursektorn”.
Jag kunde nästan se hur en människa förvandlades i sin hållning och fick ut mer av sitt agerande. Min passion blev att hjälpa människor att hitta sin potential.
Samtidigt ville jag ut med mina egna idéer som väldigt mycket kom att utgå från psykologiska teman och kring att vara jude och i minoritet.
Jag kallade den judiska jantelagen för schmante. Första föreställningen blev ”Jante – schmante”.
Nästa blev ”Daniellas Näsa” på Mosebacke 1992 där jag betraktade de sju dödssynderna genom en terapeuts ögon. Idén är att det finns inga dödssynder bara olika sätt att leva. Frosseri blev fri sexualitet som jag sjöng om i sången – In i mitt vatten.
2002 gjorde Daniella ”Psykotainment” på Södra Teatern. Det var en interaktiv performance som handlade om att stå för sina skuggsidor istället för att projicera dem på andra.
Så jag gör grejer med publiken. Jag visar också upp skuggan där en körsångerska uppträder som min skugga och jag uppträder som hennes skugga.
(Skuggan är ett begrepp som psykologen Carl Jung lanserade för att förklara hur en människa omedveten om sin skuggsida överför den på sin omgivning).
Frågor till Daniella Gordon
Vad är du rädd för?
– Rädd för uppgivenhet, att bli uppgiven, att inte ha passion. Att inte vara intresserad av livet.
Hur flyr du den (uppgivenheten) när den kommer?
– Ibland behöver jag vila. Jag kan tillåta mig att vara lat och slappa. Men uppgivenhet är ju tillstånd då man upphör intressera sig för livet. Då man inte längre har några mål. Men man kan vara trött i stunden.
Du berättar i din senaste föreställning om dina utlevande promiskuösa erfarenheter. Det finns en fördom om promiskuösa kvinnor och brist på uppmärksamhet från pappa.
– Jag var hans lilla flicka, men jag skulle dela honom med mamma, syster och bror.
Du kom på undantag menar du?
– Ja. Det var bara av på, av på och det var helt på pappas villkor. Han kunde krama mig ena stunden och nästa var han upptagen med annat. Han såg till att vara borta hela veckorna som resande ingenjör och kom bara hem till helgen. Han sa att han stod inte ut med att gå till ett kontor varje dag men i praktiken flydde han familjen.
Han satte sin frihet framför familjen menar du?
– Nej, familjen var viktig. Han menade att man skulle leva upp till den judiska familjens heder, gå i synagogan och upprätthålla bilden av den fina familjen som följer de judiska traditionerna.
– Men jag blev tidigt upprorisk! Pappa var så besviken på mig för att jag inte brydde mig om de judiska traditionerna. Redan den här tioåriga tjejen hade fått nog men hennes protest var ju från början inte mer än ett barns. Ju äldre jag blev desto mer ville jag avslöja spelet bakom gallerierna. Både mamma och pappa oroades av mina utspel: ”Du ska alltid vara så annorlunda och gå din egen väg.”
– Min pappa kallades den sjungande ingenjören, mamma ville bli dramatiker. De hade drömmarna men gjorde inget av det. Så jag tror mamma var fascinerad och skärrad av modet som jag hade att göra som jag ville.
Hur var det hemma, var det tyst eller hade ni öppna diskussioner?
– Vår familj satt ofta runt bordet drack te och debatterade, ibland väldigt högljutt, upphetsat och med en varm ilska. Jag är inte rädd för människor som har temperament.
– Den varma ilskan är den som uttrycker en frustration. Målet är kommunikation med motparten. Man vill nå samförstånd man vill nå konsensus. Det är inte ett maktspråk. Dialogen är så viktig, den är en energi. Håller vi undan den håller vi undan vår kreativitet.
Ilskan ska ut genom rösten.
Mannens kultur bygger ju mycket på striden och kampen om makten. Hur ser du på mannens uttryck här?
– Om männen skulle uttrycka sig mer med rösten så skulle män bli mindre våldsbenägna. Det är något magiskt med rösten. Det är djupt med ljuden och rösten.
– Med det vill jag inte säga att vi inte behöver kroppens uttryck.
Här kommer Daniella in på Marshall Rosenberg, Giraffspråket och Violent Communication.
– Alla vill ha uppmärksamhet erkännande men sätter istället stämpel på varandra. Vad är det då att uttrycka sina behov och lyssna på varandras behov? Vi måste själva vara i kontakt med våra behov och de känslor som flaggar för behoven. Då kommunicerar vi.
– Jag ville kommunicera intimitet och så växte ”In to Me you see” fram.
– Det var ett samarbetsprojekt med Anette Salmander som jag känt i 25 år och som är både mimare, skådespelare och producent. I den här showen var hon också medförfattare och regissör. Jag ville predika om intimitet. Då intervjuade hon mig om mitt sökande efter intimitet. Min historia och mina tankar om intimitet. Hon hjälpte mig att skriva mina mellansnack. Texten och showen gjorde vi tillsammans, musiken är min.
Hur ser du på lojalitet och svek i relationer?
– Sex och kärlek har för mig blivit olika saker och efter min första stora kärlek har jag inte fått ihop det. Min första kärlek var både sex och kärlek. Han är ju den stora kärleken i mitt liv och att vara trogen honom innebar kanske att jag aldrig sedan fick ihop det.
Kärleken har varit svår. Jag har svårt att hitta en man som matchar mig hela vägen.
Vad har fått dig att gå in och ut ur kärleksrelationer?
– Kombinationen att träffa en man som är en stor själ, intresserar sig för andlighet, de stora frågorna i livet, intresserar sig för att bidra till utvecklingen i världen. Har en god kontakt med sin kropp och sin sexualitet.
– Jag har jobbat med andlighet i 32 år och med kroppsterapi i 26 år.
– Jag har vandrat mellan män som gett antingen det ena eller det andra.
Andlighet. Innebär det tro på en andra sida?
– Jag tycker om kabbala (en viktig del av den judiska mystiken). Sufism är den islamska motsvarigheten och teosofin den kristna. Alla tre förenar sig i likartade slutsatser. Så långt från deras förenklade institutionaliserade och rituella uttryck.
– Jag tror på reinkarnation. Jag har haft väldigt starka andliga upplevelser, särskilt en för 24 år sedan som kom att bli omvälvande. Jag såg mycket djupare in i människor efter den upplevelsen. Och det var ibland jobbigt. Det som till dess var teori för mig blev efter det sant. Det tog tre månader för mig att landa i den upplevelsen.
– Skillnaden mellan livet och döden är bara en linje. Allt är intimt förbundet.
KAFÉ KLAVÈR 25/5
”INTO ME YOU SEE”
Med Daniella Gordon & Band
Regi: Anette Sallmander
Vad är skillnaden mellan att visa upp sig och att visa sig?
Vågar vi se och komma nära andra?Finns vi om ingen ser oss?
Kl. 19.30 Entré: 60kr
Bokning:
gordondaniella [at] hotmail.com
Hemsida:www.daniellagordon.com
