17 januari, 2019

Juldagens budskap

Alla läsare av Humanism och Kunskap önskas härmed en fridfull julhelg och en god fortsättning!

EN BETRAKTELSE AV KERSTI WISTRAND

Det vackra kyrkofönstret på bilden ovan visar Maria och två änglar i from vördnad inför det nyfödda Jesusbarnet. Att barnet är speciellt ser man av den stora och strålande glorian runt dess huvud. I den är ett solkors återgett [1]: en ljusets furste, en ”Guds son”, är född.

Under julottan i arla morgonstund den 25 december lyssnar vi till den gammaltestamentliga bibeltexten hämtad från profeten Jesaja (kapitel 9, vers 2 – 7), som levde på 700-talet f. Kr:

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus. Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga du gör glädjen stor — Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn ska vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.”

I en tidigare artikel har jag återgett ärkebiskop emeritus K.G. Hammars föreläsning om det kristna fredsbudskapet såsom det framställs i bibeln: “LÄNK I skapelsens begynnelse rådde shalom. Detta bibliska begrepp ”shalom” (fred) från första Mosebokens första kapitel beskriver människans utgångspunkt i skapelsen och handlar om människans relation till sig själv, relation till medmänniskor, relation till naturen och relation till helheten som vi kallar Gud. Shalom handlar om fyra grundrelationer. Utgångspunkten är att människan lever i ett slags harmoniskt tillstånd i alla dessa fyra relationer. Hon möter Gud ansikte mot ansikte och är ett med sig själv, sina medmänniskor och naturen.”

K.G. Hammar visar på hur Jesus var en ”shalomprofet”, som predikade shalom, hans handlingar var shalom och han blir shalom förverkligad. Han vill att hans lärjungar inklusive våra relationer ska präglas av den harmoni som var startpunkten i skapelsens början. Alla Jesu liknelser handlar i stort om Guds rike, dvs. shalom omsatt i praktiken. Och Guds rike handlar enligt Jesus om denna världen vi lever i nu, inte om något himmelrike efter det vi genomlidit den här världen. ”Guds rike är inom er”, sade Jesus. Och vi förväntas bidra till byggandet av shalom. Så långt K.G. Hammar.

Jesu gloria har formen av ett solkors. Mosaik i Ravenna Italien. Foto: Aiden. Wikipedia

De första kristna kallade Jesus för Messias, den smorde, som senare översattes till grekiskans Kristus och med samma innebörd. De gammaltestamentliga kungarna liksom översteprästerna smordes med olja i en kröningsceremoni. I denna initiering påstods de därvid få den Helige Andes (Guds Andes) ”gåvor och frukter”, en gudomlig inspiration som skulle kunna visa sig i alla deras gärningar.[2] De första kristna såg Jesu dop, då han fick den Helige Ande, som en parallell till denna smörjelse. Han sågs som företrädare för shalom och ”kung för Guds rike”.

Glorian med solkorset visar på att Kristus lever i ett alldeles speciellt medvetandetillstånd, kanske man skulle kunna benämna detta Kristusmedvetande? Men Jesusbarnet – solkorset – 25 december? Låt oss se lite närmare på dessa tre samband.

En skiva tillägnad Sol invictus, Romarriket, 200-talet. Foto: Jastrow. Wikipedia.

Saturnaliefesten och firandet av Sol Invictus i Romarriket 

I den julianska kalendern som infördes i Rom 45 f. Kr. inföll vintersolståndet, som markerar solens pånyttfödelse och gradvisa återkomst på himlavalvet, ursprungligen den 25 december. I det gamla Romarriket firades Saturnaliefesten 17–23 december. Denna fest uppmärksammade skörd och sådd, underförstått ljusets energi som återvänder till jorden och skapar fram naturens pånyttfödelse ur vintermörkret och myllan. [3] Det var en tid av avslut och nystart, glädje, festyra och uppsluppenhet, men också en tid av tacksamhet och generositet. Man gav varandra gåvor och slavarna fick under festens höjdpunkt sitta och äta vid sina herrars bord.

Under inflytande av hellenismen gjorde kejsare Aurelianus kulten kring Sol Invictus (den oövervinnerliga solen) till en romersk religion den 25 december 274 e.Kr. Det är troligt att denna hade rötter i en solkult i Syrien samt i de iranska Mithrasmysterierna med invigning i sju grader. Mithras associerades ofta till solen och hans huvud avbildades med en gloria. [4] Solen var alltings livgivare och betraktades därför som alltings härskare. Den blev till en symbol för segern i kampen mellan ljus och mörker, gott och ont, ordning och kaos. Solkulten gynnades från och med Aurelianus tid. De romerska kejsarna började uppträda som solens världsliga och andliga företrädare på jorden. Kejsaren Konstantin den store (272–337), som visat intresse för solkulten, gjorde kristendomen laglig. Han förlade firandet av Jesu födelse till den 25 december och lät döpa sig på sin dödsbädd. Både på kyrkfönstret ovan och på mosaiken nedan från en gammal kyrka i Ravenna i Italien är glorian (auran) runt Jesu huvud formad som ett solkors.

Solkors som smycke, designat och tillverkat av Claes Callman i Mora.[5]

Solkorsets innebörd – min upplevelse 

Jag stannar upp inför solkorset och funderar. Detta grekiska kors innesluten i en cirkel dyker upp lite var stans i olika tider och kulturer, bl.a. i bronsålderns hällristningar och ursprungsbefolkningars symboler. Den sägs vara en avbildning av solen (och ibland jorden) och solens fyra vändpunkter/årstiderna.

Själv har jag en annan personlig erfarenhet. För många år sedan befann jag mig i en psykiskt utsatt situation av tillfällig art i en relation. Till saken hör att jag vid denna tid utövade yoga och meditation. Jag bad tyst om beskydd för att inte bli känslomässigt sårad och för mitt inre dök då plötsligt upp en tydlig filmsekvens. Över mitt hjärtchakra var ett stort solkors placerat och i cirkeln och korset flödade ljus livsenergi (prana?) i en bestämd bana. Det var mycket stillsamt och vackert och kändes heligt. Tvärs över och framför cirkeln dök så en stjälk med en rosa rosenknopp upp. Det var mitt skydd och det kändes starkt: du äger en försonande kärlek.

Jag måste tillstå att det är mycket sällan jag har upplevelser av detta slag men efter just denna förbinder jag solkorset med det ”inre hjärtat”. När jag betraktar glorian runt Jesu huvud ovan ger den mig associationen att här är en andlig ledare med hjärta – hjärna i samklang och vars medvetandet utvecklats vidare till något mycket, mycket större. (Jag har tidigare skrivit artikeln ”Hjärtats intelligens” om hjärtats betydelse och forskningen om ”den lilla hjärnan i hjärtat”: LÄNK

Solhjul/solkors funna i Schweiz. 1000-talet f. Kr. Wikipedia.

Min meditationsupplevelse 21 december kl. 23.23 

Jag kör fast i skrivandet men får plötsligt en impuls att sluta ögonen och försätta min medvetna tanke i hjärtchackrat där jag en gång för länge sedan upplevde solkorset. Något är på gång, det känner jag… Jag går åter igen in i datorn och googlar fram den exakta tidpunkten för vintersolståndet 2018 och ser att det infaller 23.23, en halvtimme senare. Jag beslutar att göra ett försök exakt då för att se om jag kan uppleva något.

Det visar sig tämligen lätt att ta emot energierna där jag sitter och blundande försöker fokusera mitt medvetande i mitt eget hjärta. Jag tonar in mot solen som just i denna stund börjar sin ”pånyttfödelse” och framöver kommer att synas mer och mer på himlavalvet. Den livgivande solenergin flödar rakt in i mitt hjärta och jag tar bara emot. Varje cell tycks få ett tillskott av livsenergi. Mitt hjärta blir till en sol och jag fylls med en stor glädje och tacksamhet. Så riktar jag mitt sinne ut mot rymden. Den är enorm och levande, vibrerande. Mitt sinne riktas mot jorden och då ser jag de tiotusentals ljusen som lyser upp i mörkret. Jag förnimmer att varje ljus kommer från en människa som, liksom jag just i denna stund, mediterar på det inre ljusets återkomst och hälsar det välkommen tillbaka. Ljusbärare för vår planet?

Kan det vara detta som ligger bakom julens budskap? funderar jag senare. Jag är ingen erfaren meditatör, men tror mig i alla fall ha fått ett uns insikt. Ger julens verkliga budskap möjligheten till att på transpersonell nivå uppleva sig som en del av en ljus, kärleksfylld och harmonisk helhet?  Var det mitt inre slumrande andliga solbarn som jag blev uppmärksammad på i mitt hjärtas centrum? Är detta juldagens verkliga budskap? Att upptäcka och bejaka ljusets barn inom oss själva och låta det få expandera eller som texten i Bachs adventskantat nummer 61 uttrycker det: ”Jesus knackar på din port: Öppna dig, min själ, mitt hjärta. Jesus vill komma mig när”? LÄNK 

Kersti Wistrand

Noter: [1]. En del teologer tolkar denna glorias tre strålar som ”Fadern, sonen och den helige ande”. Som religionshistoriker ser jag det annorlunda och tolkar det som ett solkors, där den fjärde strålen i korset döljs av huvudet. [2] 1 Sam. 16:13; Jes. 61:1.   [3]https://en.wikipedia.org/wiki/Saturnalia     [4] Manfred Clauss, Die römischen Kaiser – 55 historische Portraits von Caesar bis Iustinian, ISBN 978-3-406-47288-6, p. 250 , Ringgren, H och Ström, Å, Religionerna I historia och nutid, Sv Kyrkans diakonistyrelsens bokförlag, Stockholm 1964. [5] Se vidare: http://www.claesguldsilver.se/Historiskasmycken.htm   Foto av smycket: Anders Karlsson merconda.se 

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: