18 juni, 2019

Vi fick allmän rösträtt 1989, inte 1918

Påståendet att vi nu i december firar 100-årsjubileum då det gäller den allmänna rösträtten för alla stämmer inte. Alla ”rörelsehindrade” fick rätten först 1964–65 medan de intellektuellt funktionshindrade fick vänta till 1989. H&K återpublicerar ett blogginlägg med författarens tillstånd.

TEXT: TORBJÖRN JERLERUP

Det påstås att vi idag firar att vi haft allmän rösträtt i 100 år. Det stämmer INTE. Vi fick allmän rösträtt för alla myndiga först 1989, i bemärkelsen alla över 18 års ålder. När vi den 17 december 2018 firar 1918 som dagen då medborgarna ”fick” allmän rösträtt så osynliggör vi alla de grupper som fattiga, romer och funktionshindrade, som inte ansågs fina nog att få rösträtt 1918.

Den allmänna rösträtten firar 30 år nästa år. 1989 fick vi allmän rösträtt för alla över 18 års ålder. (Inte på 20-talet som en del tror.)

1989 fick intellektuellt funktionshindrade rösträtt. De fysiskt funktionshindrade fick den rätten 1964/65 (de s.k. ”rörelsehindrade”). Båda grupperna fick för övrigt rätt att gå i skola först på 60-talet (alla barn fick med andra ord inte rätt att gå i skola 1845, som det står i våra historieböcker). De ”rörelsehindrade” fick rätt att gå i skola i och med lagändringar 1962 och1965, och de intellektuellt funktionsnedsatta först 1969.

Ungefär samtidigt avvecklades institutionerna där ”rörelsehindrade” och personer med intellektuella funktionsnedsättningar hållits fängslade. Först med datorrevolutionen på 90-talet och 1993 års LSS lag fick personer med funktionsnedsättningar en möjlighet till liv på lika villkor med de som var utan funktionsnedsättningar.

Att grupperna med funktionsnedsättningar fick rösträtt 1964/65 respektive 1989 beror på att omyndighetsförklaringen togs bort då. Det betydde även att de fick rätt att gifta sig med vem de ville.

Invandrare med uppehållstillstånd fick kommunal rösträtt 1975. Romerna fick rösträtt 1959. 1945 röstade riksdagen igenom en ändring av lagen som gav fattiga rösträtt (De som var beroende av stöd från det allmänna på något sätt, tex genom socialbidrag.) Dessutom sänktes myndighetsåldern till 18 år 1974.

Runt 1920 fick de flesta kvinnor och värnpliktiga rösträtt. de värnpliktiga lite senare dvs 1922. År 1937 infördes rösträtt för fängelseinterner eller f.d. fängelseinterner. De flesta män fick det 1909 och de flesta rika män fick det 1866.

Den allmänna rösträtten har vi bara haft i 29 år. Då, 1989, fick den sista gruppen det, en grupp som tvångssteriliserats, internerats och förtryckts under efterkrigstiden: de med funktionsnedsättningar. 1991 var första gången de kunde utöva sin nya rättighet och rösta i valet.

Grupper som var diskriminerade eller i utanförskap fick rösträtt alltså sin rösträtt senare än 1918. Kvinnor var diskriminerade och fick rösträtt efter män. Fattiga var diskriminerade och fick det efter de flesta kvinnor och män. Romer och fysiskt funktionsnedsatta var bespottade och fick de efter fattiga till och med. Sist kom den mest diskriminerade gruppen,

30 november 1988

Ska vi fira något datum ska det vara den 30 november 1988. Det var då riksdagen klubbade igenom den allmänna rösträtten. Ingvar Carlsson var statsminister och regeringen socialdemokratisk, men beslutet togs av en enad riksdag.

Den 30 november 1988 klubbade man igenom lagen, som började gälla 1989. Debatten i riksdagen från den dagen finns att läsa på riksdagens hemsida.

Laila Freiwalds (S) var utrikesminister och öppnade debatten med dessa ord:

Herr talman! En människa som har blivit omyndigförklarad har blivit fråntagen i stort sett allt inflytande över sitt liv. Hon förlorar så gott som helt rätten att bestämma över sin ekonomi. Men inte nog med det: omyndig­förklaringen rör också hennes personliga rättigheter. Den allmänna rösträt­ten tas ifrån henne, och hon får omyndighetsförklaringen togs bort då. Det betydde även att de fick rätt att gifta sig med vem de ville.

Det är hög tid att ändra på detta. I stället för att ta ifrån en utsatt grupp dess rättigheter skall vi tillföra den något positivt. I ett demokratiskt och människovärdigt samhälle är det en självklarhet att stötta de svaga i stället för att stämpla dem.

Institutet omyndigförklaring har sina rötter i en förgången tid. Då rådde en helt annan syn på den enskilda människan och hennes förmåga att klara sig själv. Vad som bör vara utgångspunkten för dagens lagstiftning är respekten för varje enskild människa och tilltron till hennes möjligheter att på egen hand klara sina angelägenheter. I dagens samhälle har vi andra möjligheter än tidigare att ge hjälp och stöd utan att behöva ta till en så ingripande åtgärd som en omyndigförklaring…

Avslutningsvis vill jag säga att detta är en betydelsefull reform som sätter begrepp som demokrati och människovärde i centrum. Genom åtskilliga brev och andra kontakter med regeringskansliet har människor genom åren redovisat de känslor av förnedring och mindervärdighet som en omyndig­förklaring väckt hos dem. Det är hög tid att nu visa dessa människor och deras omgivning att samhället har respekt för deras människovärde och deras förmåga att själva styra sina liv.

Martin Olsson från Centerpartiet sa detta:

Herr talman! Alla människor skall ha lika värde och rättigheter. Detta måste vara en viktig grundsats i värt demokratiska samhälle. Så långt det är möjligt skall alla tillförsäkras samma medborgerliga rättigheter. Samhället skall emellertid samtidigt garantera att den enskilde ges det stöd och det skydd han eller hon är i behov av.

Genom att riksdagen i dag skall fatta ett beslut om avskaffande av systemet med omyndigförklaring och införa en ny form av hjälp och stöd till dem som inte kan vårda sig själva eller sin egendom tas ett viktigt steg i riktning mot att uppnå denna grundsats. Motivet för avskaffande av systemet med omyndig­förklaring är bl.a. att det anses att både den omyndigförklarade och dennes omgivning kan uppleva omyndigförklaringen som en nedvärdering. Det anses även kunna inträffa att den enskildes psykiska tillstånd påverkas negativt av en omyndigförklaring, liksom att vederbörandes sociala anpass­ning försvåras. Mot bakgrund av strävandena att så långt som möjligt respektera allas självbestämmanderätt och integritet är det naturligt att vi nu avskaffar systemet med omyndigförklaring. Från centerns sida har vi med hänsyn till våra grundläggande värderingar slött denna utveckling och föreliggande förslag.”

Rösträtten är viktig att försvara! Men rätt ska vara rätt. Vi fick inte allmän rösträtt 1918, utan först då alla grupper i utanförskap erhöll den rätten, och det var långt senare! 

Torbjörn Jerlerup

Jag är socialdemokratisk liberal, jobbar som undersköterska och skribent. Jag har hjärtat i arbetarrörelsen, socialliberalismen och piratrörelsen. Jag arbetar mot rasism, radikal islamism och antidemokratiska idéer.

Spread the love

Comments

  1. “Rösträtten är viktig att /försvara/ ” – NEJ! … att utveckla !!!
    Allmän rösträtt ? – Vi får nu rösta på ett litet svåröppnat julklappspaket i brunt papper med glättiga snören.

Lämna ett svar till Ingvar Selin Avbryt svar

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.